Bakgrund: I Sverige finns det cirka 18 000 personer med Parkinsons sjukdom. Parkinsons sjukdom är en neurologisk progredierande sjukdom som påverkar personens kroppsrörelser och kognitiva förmåga. Sjukdomen debuterar oftast i 50-65 års ålder och är något mer förekommande hos män än hos kvinnor. Parkinsons sjukdom är obotlig och kronisk men inte en livshotande sjukdom. Olika personer med samma sjukdomsdiagnos kan uppleva sjukdomen helt olika och kan behöva vårdas på olika sätt Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att leva med Parkinsons sjukdom. Metod: En litteraturstudie med åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ design utfördes. Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys för kvalitativa studier användes för att analysera resultatet. En manifest innehållsanalys med latenta inslag låg till grund för analysen. Resultat: Studiens resultat presenteras i fyra kategorier samt två underkategorier. Kategorin ”Den förändrade kroppen ” beskriver de kroppsliga förändringarnas påverkan i det dagliga livet.” Osäkerhet och rädsla ” beskriver rädslor och osäkerhet för vad sjukdomen innebär för personernas liv och framtid. ” En förändrad identitet ” beskriver hur Parkinsons sjukdom påverkar personernas identitet och roller i en förändrad vardag. ”Hantering av sjukdomen ” hade två underkategorier; ” Den egna hanteringen av sjukdomen ” som beskriver hantering och anpassning till sjukdomen samt ”Stöd och hjälp från andra” som beskriver förståelse och stöd från familj och samhället. Slutsats: Studiens resultat visade att personer med Parkinsons sjukdom upplevde fysiskt, psykiskt och social kontrollförlust. Upplevelsen av att leva med Parkinsons sjukdom beskrivs som att leva med kroppsliga förändringar. Symtom från sjukdomen beskrevs med känslor av skam, vilket innebar att personerna isolerade sig som följd. Personer som isolerar sig kan därför bli svåra att nå för sjukvården. Med ett livsvärldsperspektiv kan sjuksköterskor lättare förstå hur hälsa, sjukdom, lidande och vårdande upplevs, för att stödja och stärka varje persons hälsoprocesser.

Parkinsons sjukdom är en vanlig neurologisk sjukdom och den vanligaste motorikstörningen. Mer än 70 % av patienter med Parkinsons sjukdom rapporterar problem med röst och tal. Syftet med dennas studie var att undersöka hur personer med Parkinsons sjukdom upplever sin rösthälsa och jämföra detta med normaldata från tidigare studier. Även huruvida information om röstförändringar i samband med Parkinsons sjukdom nått deltagargruppen utreddes. Som undersökningsinstrument användes formuläret Rösthandikappindex (RHI), som ger ett subjektivt mått på rösthälsa. Utöver detta användes även ett frågeformulär för kompletterande information. Antalet deltagare var 34 personer med Parkinsons sjukdom, 22 kvinnor och 12 män. Medelåldern för samtliga deltagare var 69 år. Medelvärdet av RHI för samtliga deltagare var 27,3 poäng och medelvärdet för de som var över 65 år var 26,6. I jämförelse med tidigare studier var dessa värden signifikant högre. Från detta resultat drogs slutsatsen att Parkinsons sjukdom påverkar individens subjektiva upplevelse av den egna rösten. Dessutom skattade männen signifikant högre än kvinnorna, vilket kan tolkas som att männen upplever sina röstbesvär som värre än kvinnorna. Vidare fanns ett positivt signifikant samband mellan RHI-poäng och tid sedan diagnos, vilket innebär att ju längre de levt med diagnosen desto högre skattar de på RHI. Ett relativt lågt antal deltagare hade fått information om röstförändringar som kan ske i samband med Parkinsons sjukdom.

Bakgrund: Parkinsons sjukdom drabbar vissa områden i hjärnan och cellerna i detta område kommer att dö kontinuerligt. Detta påverkar många av kroppens funktioner vilket medför ett mycket brett symtomspektrum. Syfte: Syftet är att beskriva upplevelsen av att leva med Parkinsons sjukdom sett ur ett patientperspektiv Metod: En systematisk litteraturstudie. Sökning efter relevanta artiklar genomfördes i databaserna Cinahl, Pubmed och Psykinfo. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för att sammanställa resultatet. Resultat: Två teman framträdde ur analysen: Upplevelsen av hur sjukdomen förändrade funktionsförmågan i det dagliga livet och Upplevelsen av vad omgivningens bemötande har för betydelse. Sjukdomen medförde att livet begränsades på flera områden, den medförde även en känslomässig påverkan och de drabbade försöker att anpassa sig. Omgivningen har betydelse då de kan bidra med stöd, men för den drabbade betyder det också en upplevelse av att inte vara som andra. Slutsats: Parkinsons sjukdom kommer att begränsa möjligheterna att delta i livets alla vardagliga aktiviteter. Relationer med vänner och familj kommer att påverkas. Sjukdomen medför oro och rädsla inför framtiden men även en känsla av utanförskap. För att sjuksköterskan ska kunna förstå det lidande som sjukdomen medför måste hon sätta sig i patientens livsvärld.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2009. / Härtill 6 uppsatser.

Bakgrund Sväljsvårigheter är vanligt förekommande vid Parkinsons sjukdom och kan i sin mest avancerade form orsaka lunginflammation som påverkar såväl sjukligheten som dödligheten. Kunskapen är bristande gällande hur sväljfunktionen förändras över tid hos personer med Parkinsons sjukdom, endast ett fåtal studier finns inom området. Syfte Syftet med studien var att undersöka den faryngeala sväljfunktionen under 1 års tid hos personer med Parkinsons sjukdom. Vi hade för avsikt att med hjälp av fiberendoskopisk sväljundersökning bedöma sväljparametrarna penetration/aspiration, residual och sekret. Deltagarnas subjektiva upplevelse av sväljfunktionen bedömdes utifrån självskattning med hjälp av en visuell analog skala. Metod Fjorton deltagare (12 män, 2 kvinnor, medelålder 57 år, åldersintervall 45-71 år), med Parkinsons sjukdom som selekterats till djup hjärnstimulering (Deep Brain Stimulation) i caudala zona incerta inkluderades.  Deltagarna fick genomgå fiberendoskopiska sväljundersökningar samt skatta sin sväljfunktion enligt en visuell analog skala vid tre tillfällen under året(baseline, 6 månader och 12 månader). De besvarade även en muntlig fråga om påverkad sväljfunktion. Resultat Ingen signifikant förändring påvisas från baseline och 1 år framåt för vare sig deltagarnas självskattning eller någon av sväljparametrarna. En signifikant minskning av parametern sekret påvisas från 6- till 12 månader.     Slutsatser Sväljfunktionen förändras inte från baseline och ett år framåt för de 14 inkluderade parkinsonpatienterna. Sväljparametern sekret tenderar att öka från baseline till 6 månader för att sedan signifikant minska från 6- till 12 månader. / Röst- tal- och sväljfunktion vid djup hjärnstimulering av caudala zona incerta (cZi) och nucleus pedunculopontinus (PPN) vid Parkinsons sjukdom: en jämförelse med stimulering i nucleus subthalamicus (STN)

Bakgrund:   Parkinsons sjukdom är en vanlig obotlig neurologisk sjukdom. Sjukdomen   innebär en långsam försämring livet ut. Både motoriska och icke-motoriska   symtom har stor inverkan på drabbades livsvärld även om det finns lindrande   läkemedel. Syfte:   Syftet är att undersöka hur personer med Parkinsons sjukdom hanterar sin   sjukdom och finner välbefinnande trots sjukdom. Metod:   Studien har en kvalitativ ansats och baseras på fem stycken självbiografier   skrivna av personer med Parkinson sjukdom. Texten har analyserats med   kvalitativ innehållsanalys. Resultat:   Tre huvudkategorier framkom: ”Att få sjukdomen – en resa mot insikt och   kunskap”, ”Ett nytt sätt att leva” och ”Omgivningens betydelse”. Att   acceptera sjukdomen var en process som kunde ta tid. Behov och vilja att lära   sig varierade och ändrades efterhand. Med sjukdomen kom nya behov av att vila   mer och att planera och prioritera sin tid. En positiv attityd och humor var   vanligt att ta till. Familj och vänner gav både stöd och ökade   välbefinnandet. Slutsats:   I mötet med personer med Parkinsons sjukdom är det viktigt att känna av och   anpassa sig till var den personen befinner sig i sin hälsoprocess. Att   uppmuntra till att personen själv testar sig fram och själv söker information.   Det är även viktigt att inkludera närstående om detta är aktuellt då dessa   ofta spelar stor roll för hantering och välbefinnande.

<p>Patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom, får en gradvis försämrad livskvalitet.Förutom de motoriska problemen som uppkommer med sjukdomen, kan även psykiska symtom tillkomma som exempelvis depression. Efter 5-10 år börjar även grundbehandlingen svikta för den drabbade, och denne träder in i en komplikationsfas där den aktuella medicineringen inte längre ger den önskvärda symtomlindringen. Idag finns olika strategier för att lindra vissa komplikationssymtom, som exempelvis off-perioder då läkemedelseffekten uteblir. Problemet upphör dock inte här, utan med medicineringen uppstår även en rad olika biverkningar som i svårighetsgrad varierar mellan behandlingarna. Den nya</p><p>MAO-B hämmaren rasagilin kan vara ett alternativ till den traditionella MAO-B hämmaren selegilin, då den tycks ha en mildare biverkningsprofil. Men för att säkerhetsställa detta,</p><p>krävs det dock fler undersökningar. Syftet med detta arbete var att se om COMT-hämmare,MAO-B-hämmare och dopaminagonister (alla i kombination med L-DOPA) har någon effekt i att lindra komplikationer och symtom hos patienter med Parkinson's sjukdom. Artiklar från</p><p>PubMed har använts i denna litteraturstudie. Fluktuationer (on-off), i läkemedelseffekten minskade, och vissa delsymtom (enligt UPDRS skalan) förbättrades vid tilläggsbehandling med rasagilin (MAO-B hämmare). Dock ökade on-time signifikant endast för patienter med</p><p>milda dyskinesier och samma mönster sågs för rotigotinstudien (dopaminagonist). I rasagilinstudierna noterades ett antal biverkningar som bl a innefattade dyskinesier,illamående och viktförlust. Entakapon (COMT-hämmare) ökade on-time respektive minskade off-time signifikant i vissa studier, samt visade några förbättringar i UPDRS. Dyskinesi uppträdde i de flesta fallen inom 2 veckor vid tillägg av entakapon, men avtog när L-DOPA</p><p>reducerades. Motorfunktionen och de dagliga aktiviteterna förbättrades signifikant för rotigotin samtidigt som off-time minskades i större utsträckning. Biverkningar som bl a förelåg var plötsliga insomningar, hallucinationer och illamående. Slutsatsen blir att det finns varierande strategier för att lindra symtom och fluktuationer men att lindringen är begränsad då Parkinson's sjukdom är en fortskridande sjukdom.</p><p>2008:F21</p> / <p>Patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom, får en gradvis försämrad livskvalitet.Förutom de motoriska problemen som uppkommer med sjukdomen, kan även psykiska symtom tillkomma som exempelvis depression. Efter 5-10 år börjar även grundbehandlingen svikta för den drabbade, och denne träder in i en komplikationsfas där den aktuella medicineringen inte längre ger den önskvärda symtomlindringen. Idag finns olika strategier för att lindra vissa komplikationssymtom, som exempelvis off-perioder då läkemedelseffekten uteblir. Problemet upphör dock inte här, utan med medicineringen uppstår även en rad olika biverkningar som i svårighetsgrad varierar mellan behandlingarna. Den nya</p><p>MAO-B hämmaren rasagilin kan vara ett alternativ till den traditionella MAO-B hämmaren selegilin, då den tycks ha en mildare biverkningsprofil. Men för att säkerhetsställa detta,</p><p>krävs det dock fler undersökningar. Syftet med detta arbete var att se om COMT-hämmare,MAO-B-hämmare och dopaminagonister (alla i kombination med L-DOPA) har någon effekt i att lindra komplikationer och symtom hos patienter med Parkinson's sjukdom. Artiklar från</p><p>PubMed har använts i denna litteraturstudie. Fluktuationer (on-off), i läkemedelseffekten minskade, och vissa delsymtom (enligt UPDRS skalan) förbättrades vid tilläggsbehandling med rasagilin (MAO-B hämmare). Dock ökade on-time signifikant endast för patienter med</p><p>milda dyskinesier och samma mönster sågs för rotigotinstudien (dopaminagonist). I rasagilinstudierna noterades ett antal biverkningar som bl a innefattade dyskinesier,illamående och viktförlust. Entakapon (COMT-hämmare) ökade on-time respektive minskade off-time signifikant i vissa studier, samt visade några förbättringar i UPDRS. Dyskinesi uppträdde i de flesta fallen inom 2 veckor vid tillägg av entakapon, men avtog när L-DOPA</p><p>reducerades. Motorfunktionen och de dagliga aktiviteterna förbättrades signifikant för rotigotin samtidigt som off-time minskades i större utsträckning. Biverkningar som bl a förelåg var plötsliga insomningar, hallucinationer och illamående. Slutsatsen blir att det finns varierande strategier för att lindra symtom och fluktuationer men att lindringen är begränsad då Parkinson's sjukdom är en fortskridande sjukdom.</p><p>2008:F21</p>

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 7 uppsatser.

No description available.