No description available.

Företagsförvärv är en effektiv strategi för företag att skapa tillväxt vilket bidragit till att förvärven blivit vanligare på senare år. Dock är det en komplex och riskfylld process som ofta kräver stora resurser från både köpare och säljare, vilket gör att båda parter vill försäkra sig om att inget går fel vid köpet. Köparen genomför därför en ingående undersökning av målbolaget, en så kallad due diligence, för att kartlägga riskerna och upptäcka eventuella fel. Undersökningen av målbolaget är ett slags ansvar för köparen enligt KöpL 20 § 1 st eftersom köparen inte får åberopa ett fel efter köpet som hen måste antas ha känt till vid undersökningen. Säljaren ska i sin tur tillhandahålla köparen korrekt och relevant information för att köparen ska kunna genomföra sin undersökning med rätt underlag. Säljarens upplysning av information är i viss mån en plikt enligt köplagen där säljaren måste upplysa köparen om vissa förhållanden som exempelvis kan anses vara av vikt för köparen vid köpebeslutet.   Trots att båda parter noggrant förebygger eventuella problem vid köpet kan det ibland uppdagas en avvikelse i köpeobjektet efter ett genomfört företagsförvärv. Vanligtvis upprättas ett mycket detaljerat avtal där köpet preciseras och om köpeobjektet avviker från vad som fastställts i avtalet föreligger ett så kallat konkret fel enligt 17 § 1 st. Dock kan inte allt kring ett företag specificeras i ett avtal vilket leder till att det ibland uppstår ett fel som inte är avtalsrelaterat, ett så kallat abstrakt fel enligt 17 § 3 st. Eftersom alla företag är unika finns det ingen fastställd standard ett företag ska förhålla sig till, vilket försvårar en abstrakt felbedömning. Den här uppsatsen kommer att fokusera på när ett abstrakt fel uppdagas vid ett genomfört företagsförvärv. Med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerat fyra olika händelseförlopp på, ska vi reda ut var gränsen går för säljarens ansvar vid företagsförvärv, vad konsekvenserna blir när en avvikelse uppdagas i efterhand samt till vilken omfattning en eventuell skada ska ersättas.

Vid fastighetsköp föreligger en ansvarsfördelning gällande fel i fastigheten som de engagerade parterna bör vara väl införstådda i. Om så inte är fallet kan det komma som en ovälkommen överraskning att exempelvis köparen bär ansvar för vissa defekter i fastigheten som eventuellt visar sig i ett senare skede. Enligt lag har köparen en undersökningsplikt som innebär att denne ansvarar för att undersöka fastigheten grundligt. Undersökningsplikten är inte tvingande men köparen bör ta vara på denna möjlighet eftersom denne bär ansvar för att ett visst förhållande är upptäckbart. Säljaren ansvarar för dolda fel, fel som köparen ej borde ha upptäckt vid en omsorgsfull undersökning av fastigheten. Det bör poängteras att undersökningsplikten både kan begränsas och utvidgas beroende av säljarens uttalanden, fastighetens skick och omständigheterna i övrigt. Någon generell upplysningsplikt åvilar inte säljaren men i vissa fall kan dennes underlåtenhet att fästa köparens uppmärksamhet på en viss defekt få betydelse för felansvaret. För det fall att underlåtenheten att nämna ett fel kan klassas som ett svikligt förledande av motparten eller annat ohederligt handlande kan säljaren nämligen bli ansvarig även för fel som anses upptäckbara. Sammantaget är således parternas plikter beroende av varandra, varför omständigheterna i det specifika fallet ofta får stor betydelse vid fastställande av felansvaret. Den nuvarande ansvarsfördelningen är till fördel för säljaren eftersom undersökningsplikten är betydligt mer långtgående än den i viss mån existerande upplysningsplikten. Vid bestämmande av felansvaret sägs bedömningen utgå ifrån vad en ”normalt erfaren och på området normalt bevandrad” köpare borde ha uppmärksammat vid en grundlig undersökning av fastigheten. Detta torde dock inte vara fallet eftersom köparen förväntas ha viss byggnadsteknisk kunskap. En följd därav är att köparen ofta anlitar en besiktningsman för att känna en större trygghet i köpet. Detta är givetvis förståeligt eftersom ett fastighetsköp endast sker ett fåtal gånger under livstiden, vilket knappast ger någon större kunskap inom området. Ett alternativ till den nuvarande ansvarsfördelningen är att införa krav på besiktning av fastigheten från säljarens sida. Säljaren får då stå för kostnaden som följer av att en fackman utför en besiktning av fastigheten innan denna visas för eventuella köpare. Besiktningsmannen ansvarar för att undersöka fastigheten noggrant, kontrollera objektsbeskrivningen och lyssna till säljaren om denne vill att någon ytterligare information skall framkomma av besiktningsprotokollet. Om besiktningsmannen förbisett någon defekt som anses upptäckbar kan denne få bära felansvaret för den defekten. Det är dock mycket troligt att besiktningsmannen har en ansvarsförsäkring som täcker eventuella kostnader. Köparens undersökningsplikt förändras på så sätt att köparen endast ansvarar för att kontrollera besiktningsprotokollet och utifrån detta avgöra om en fördjupad undersökning bör ske av någon del i fastigheten. Om så bedöms nödvändigt får köparen stå för kostnaden som den fördjupande undersökningen resulterar i eftersom köparen vanligtvis ej kan utföra denna på egen hand. Köparen bär felansvaret gällande en viss defekt om defekten borde ha upptäckts vid en grundligare undersökning som var befogad med anledning av vad som antecknats i besiktningsprotokollet. Säljarens upplysningsplikt kvarstår på så sätt att säljaren skall kontrollera besiktningsprotokollet och upplysa besiktningsmannen om det finns någon ytterligare information som bör framgå av protokollet. Säljaren ansvarar för ett visst fel, om denne ej upplyst besiktningsmannen om samtlig relevant information gällande den specifika delen av fastigheten där felet finns, och förfarandet kan klassas som svikligt förledande eller ohederligt handlande. Vidare ansvarar säljaren liksom tidigare för dolda fel, fel som varken besiktningsmannen eller köparen (köparens anlitade fackman) uppmärksammat eller borde ha lagt märkte till. Det bör poängteras att säljarens felansvar gäller framför besiktningsmannens. Innebörden därav är att säljaren ansvarar om ett förtigande angående ett visst förhållande kan anses som svikligt förledande men samtidigt rör ett förhållande som besiktningsmannen borde ha uppmärksammat. Säljarens felansvar aktualiseras även framför köparens undersökningsplikt om motsvarande konflikt gällande felansvaret uppstår mellan säljaren och köparen. Denna alternativa ansvarsfördelning torde vara mer rimlig än den nuvarande. En följd är att köpeskillingen i större utsträckning motsvarar värdet på den fastighet som säljs. Dessutom möjliggörs en utformning av klara riktlinjer angående vad som förväntas av parterna eftersom felansvarets bestämmande inte är lika beroende av omständigheterna i det specifika fallet. Det faktum att säljaren har betydligt större kännedom om fastigheten som säljs än köparen bör vidare avspeglas i felansvaret, vilket är resultatet av ovanstående förslag. Att fastighetsköpet dessutom innefattar ett ansenligt penningbelopp borde vara anledning nog för att förändra köparens situation och göra denna mer betryggande. Sannolikt resulterar en dylik förändring av ansvarsfördelningen i ett minskat antal tvister gällande fel i fastighet.

Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet. Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen? Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem. Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel. Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler. Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.

<p>Vid fastighetsköp föreligger en ansvarsfördelning gällande fel i fastigheten som de engagerade parterna bör vara väl införstådda i. Om så inte är fallet kan det komma som en ovälkommen överraskning att exempelvis köparen bär ansvar för vissa defekter i fastigheten som eventuellt visar sig i ett senare skede.</p><p>Enligt lag har köparen en undersökningsplikt som innebär att denne ansvarar för att undersöka fastigheten grundligt. Undersökningsplikten är inte tvingande men köparen bör ta vara på denna möjlighet eftersom denne bär ansvar för att ett visst förhållande är upptäckbart. Säljaren ansvarar för dolda fel, fel som köparen ej borde ha upptäckt vid en omsorgsfull undersökning av fastigheten. Det bör poängteras att undersökningsplikten både kan begränsas och utvidgas beroende av säljarens uttalanden, fastighetens skick och omständigheterna i övrigt. Någon generell upplysningsplikt åvilar inte säljaren men i vissa fall kan dennes underlåtenhet att fästa köparens uppmärksamhet på en viss defekt få betydelse för felansvaret. För det fall att underlåtenheten att nämna ett fel kan klassas som ett svikligt förledande av motparten eller annat ohederligt handlande kan säljaren nämligen bli ansvarig även för fel som anses upptäckbara. Sammantaget är således parternas plikter beroende av varandra, varför omständigheterna i det specifika fallet ofta får stor betydelse vid fastställande av felansvaret.</p><p>Den nuvarande ansvarsfördelningen är till fördel för säljaren eftersom undersökningsplikten är betydligt mer långtgående än den i viss mån existerande upplysningsplikten. Vid bestämmande av felansvaret sägs bedömningen utgå ifrån vad en <em>”normalt erfaren och på området normalt bevandrad”</em> köpare borde ha uppmärksammat vid en grundlig undersökning av fastigheten. Detta torde dock inte vara fallet eftersom köparen förväntas ha viss byggnadsteknisk kunskap. En följd därav är att köparen ofta anlitar en besiktningsman för att känna en större trygghet i köpet. Detta är givetvis förståeligt eftersom ett fastighetsköp endast sker ett fåtal gånger under livstiden, vilket knappast ger någon större kunskap inom området.</p><p>Ett alternativ till den nuvarande ansvarsfördelningen är att införa krav på besiktning av fastigheten från säljarens sida. Säljaren får då stå för kostnaden som följer av att en fackman utför en besiktning av fastigheten innan denna visas för eventuella köpare. Besiktningsmannen ansvarar för att undersöka fastigheten noggrant, kontrollera objektsbeskrivningen och lyssna till säljaren om denne vill att någon ytterligare information skall framkomma av besiktningsprotokollet. Om besiktningsmannen förbisett någon defekt som anses upptäckbar kan denne få bära felansvaret för den defekten. Det är dock mycket troligt att besiktningsmannen har en ansvarsförsäkring som täcker eventuella kostnader. Köparens undersökningsplikt förändras på så sätt att köparen endast ansvarar för att kontrollera besiktningsprotokollet och utifrån detta avgöra om en fördjupad undersökning bör ske av någon del i fastigheten. Om så bedöms nödvändigt får köparen stå för kostnaden som den fördjupande undersökningen resulterar i eftersom köparen vanligtvis ej kan utföra denna på egen hand. Köparen bär felansvaret gällande en viss defekt om defekten borde ha upptäckts vid en grundligare undersökning som var befogad med anledning av vad som antecknats i besiktningsprotokollet. Säljarens upplysningsplikt kvarstår på så sätt att säljaren skall kontrollera besiktningsprotokollet och upplysa besiktningsmannen om det finns någon ytterligare information som bör framgå av protokollet. Säljaren ansvarar för ett visst fel, om denne ej upplyst besiktningsmannen om samtlig relevant information gällande den specifika delen av fastigheten där felet finns, och förfarandet kan klassas som svikligt förledande eller ohederligt handlande. Vidare ansvarar säljaren liksom tidigare för dolda fel, fel som varken besiktningsmannen eller köparen (köparens anlitade fackman) uppmärksammat eller borde ha lagt märkte till.</p><p>Det bör poängteras att säljarens felansvar gäller framför besiktningsmannens. Innebörden därav är att säljaren ansvarar om ett förtigande angående ett visst förhållande kan anses som svikligt förledande men samtidigt rör ett förhållande som besiktningsmannen borde ha uppmärksammat. Säljarens felansvar aktualiseras även framför köparens undersökningsplikt om motsvarande konflikt gällande felansvaret uppstår mellan säljaren och köparen.</p><p>Denna alternativa ansvarsfördelning torde vara mer rimlig än den nuvarande. En följd är att köpeskillingen i större utsträckning motsvarar värdet på den fastighet som säljs. Dessutom möjliggörs en utformning av klara riktlinjer angående vad som förväntas av parterna eftersom felansvarets bestämmande inte är lika beroende av omständigheterna i det specifika fallet. Det faktum att säljaren har betydligt större kännedom om fastigheten som säljs än köparen bör vidare avspeglas i felansvaret, vilket är resultatet av ovanstående förslag. Att fastighetsköpet dessutom innefattar ett ansenligt penningbelopp borde vara anledning nog för att förändra köparens situation och göra denna mer betryggande. Sannolikt resulterar en dylik förändring av ansvarsfördelningen i ett minskat antal tvister gällande fel i fastighet.</p>

<p>Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet.</p><p>Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen?</p><p>Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem.</p><p>Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel.</p><p>Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler.</p><p>Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.</p><p> </p>

No description available.