Kvinnlig ejakulation har på olika sätt skildrats sedan början av vår tideräkning och beskrivningar av den och av kvinnans sexualitet har varierat beroende på historisk kontext. Syftet med denna studie var att undersöka vilken roll forskning kan spela i att definiera den kvinnliga sexualiteten, med debatten om den kvinnliga ejakulationen mellan 1978-2018 som exempel. För att kontextualisera debatten har även feministiska skildringar under samma period inkluderats. Materialet har bestått av vetenskapliga artiklar, annan litteratur samt olika typer av internetkällor som berör den kvinnliga ejakulationen. Materialet har analyserats med hjälp av en foucauldiansk genealogisk diskursanalys, med socialkonstruktivism som grund. Debatten kan delas upp i tre diskursiva spår som följer varandra kronologiskt. Det första diskursiva spåret fokuserar på det forskningsfält som växte fram under 1980-talet där huvudsyftet var att normalisera och ge vetenskapligt underlag för den kvinnliga ejakulationen. Det andra diskursiva spåret skildrar hur företrädare för den sexpositiva feminismen anammade kvinnlig ejakulation som en symbol för makt över den egna kroppen och sexualiteten. Det tredje diskursiva spåret skildrar hur fenomenet återupptäcktes med hjälp av andra forskningsmetoder men också hur kvinnlig ejakulation beskrevs som en dysfunktion, vilket väckt starka motreaktioner utanför forskningsfältet. Trots att fenomenet är känt sedan lång tid tillbaka går uppfattningarna fortfarande isär och bilden av den kvinnliga ejakulationen varierar beroende på vilken sorts kunskap som har legitimitet. Förståelsen av kvinnlig ejakulation är starkt beroende av forskningens definition av den. Detta synliggörs när den kvinnliga ejakulationen går från att beskrivas som ett sexuellt fenomen till ett sjukligt till följd av att urinmarkörer uppmärksammats i den utsöndrade vätskan. Forskares agerande kan förstås som en patologisering av den kvinnliga sexualiteten. / Female ejaculation has been portrayed in various ways since the beginning of our era and descriptions of it and of women’s sexuality have varied depending on historical context. The aim of this study was to investigate the possible role of scientific research in defining female sexuality, with the debate on female ejaculation between 1978-2018 as an example. In order to contextualize the debate, the feminist portrayal during the same period has also been included. The material has consisted of scientific literature, other literature and various types of internet sources that refers to the female ejaculation. We analyzed the material using a Foucauldian genealogical discourse analysis, with social constructivism at the core. The debate can be divided into three discursive tracks that follow each other chronologically. The first discursive track focuses on the research field that emerged during the 1980s, in which the main intention was to normalize and provide scientific evidence for the female ejaculation. The second discursive track describes how representatives of sex-positive feminism embraced female ejaculation as a symbol of power over one’s own body and sexuality. The third discursive track portrays how the phenomenon was rediscovered using other research methods, but also how female ejaculation was described as a dysfunction, which caused strong counter-reactions outside of the scientific research field. Although this phenomenon has been known for a long time, perceptions still differ and the image of it varies depending on what kind of knowledge that is legitimate at a certain point in time. The understanding of female ejaculation is strongly dependent on definition of it in scientific research. This is made visible when the female ejaculation changes from being described as a sexual phenomenon to a diseased one due to the fact that urinary markers have been detected in the emission fluid. Scientists' actions can be understood as a pathologization of female sexuality.