Bakgrund: Skada på främre korsbandet (ACL) är en av de vanligaste skadorna en fotbollsspelare kan drabbas av. Anatomi och fysiologi kan förklara varför kvinnor drabbas i högre grad än män. Vid tillämpning av knäkontroll har incidensen av korsbandsskador setts minska men följsamhet till programmet har setts vara låg. Motivation och följsamhet är viktigt för att vidmakthålla ett hälsorelaterat beteende och med hjälp av en fysioterapeuts kompetenser inom beteendemedicin kan förutsättningarna optimeras för att öka tillämpningen av knäkontrollsträning. Syfte: Undersöka upplevelser av vad som motiverar och hindrar kvinnliga fotbollsspelare till genomförande av knäkontrollsträning. Metod: En kvalitativ beskrivande design med semistrukturerad intervjuguide. Sju kvinnliga fotbollsspelare inom Damallsvenskan och division 1 inkluderades. Manifest innehållsanalys med en induktiv ansats användes. Resultat: 12 underkategorier uppdelade i fyra kategorier presenterades: Spelarens attityd till knäkontrollsträning, tid, kunskap för knäkontroll, förväntningar på effekter av knäkontroll. Slutsats: Uppsatsen påvisar att det finns flera psykosociala motivatorer och hinder för genomförande av knäkontrollsträning. Beteendemedicinsk tillämpning vid implementering av programmet kan optimera förutsättningarna för att fotbollsspelare ska utföra programmet.

I idrottsvärlden är det vanligt förekommande att utövare upplever krav och press från sin omgivning, vilket vid misslyckanden ofta leder till en hög grad av självkritiska tankar. I sammanhanget har självmedkänsla visat sig vara en hjälpsam strategi för att hantera negativa tankar, men relativt lite forskning inom denna domän återfinns inom den idrottsliga kontexten. Vidare indikerar aktuell forskning att effekten av självmedkänsla påverkas av anknytningsstil. Således var syftet med denna experimentella studie att undersöka om en kortvarig intervention med fokus på självmedkänsla kan påverka grad av självkritiska tankar hos kvinnliga fotbollsspelare, samt om spelarnas anknytningsstil kan predicera förmågan att framgångsrikt ta till sig interventionen.  Urvalet bestod av aktiva kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 15–31 år (N=74) från sex lag som randomiserades till en interventionsgrupp, respektive kontrollgrupp. För att besvara frågeställningarna användes självskattningsformulären Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) samt Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS). Varians- och regressionsanalyser visade att interventionen signifikant påverkat deltagarnas upplevda grad av mindfulness och samhörighet, samt att grad av undvikande anknytning kan predicera deltagarnas upplevda omsorg och vänlighet mot sig själv. Sammanfattningsvis ger studien visst stöd till att en korttidsbaserad intervention i självmedkänsla kan ge gynnsamma effekter på kvinnliga fotbollsspelares självmedkänsla. Framtida forskning bör fokusera på vad som är verksamma mekanismer i interventioner av självmedkänsla i en idrottspopulation för att åstadkomma goda och reliabla behandlingsutfall. / In the sports world, it is common for practitioners to experience demands and pressure from their surroundings, which in the event of failure often leads to a high degree of self-critical thoughts. In this context, self-compassion has been shown to be a helpful strategy for dealing with negative thoughts, but relatively little research in this domain is found within the sporting context. Furthermore, current research indicates that the effect of self-compassion is influenced by attachment style. Thus, the aim of this experimental study was to investigate whether a short-term intervention focusing on self-compassion can affect the degree of self-critical thoughts in female soccer players, as well as whether the players' attachment style can predict the ability to successfully adopt the intervention. The sample consisted of active female soccer players aged 15-31 years (N=74) from six teams who were randomized to an intervention group and a control group, respectively. To answer the questions, the assessment forms Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) and Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS) were used. Variance and regression analysis showed that the intervention significantly affected the participants' perceived degree of mindfulness and common humanity, and that the degree of avoidant attachment can predict the participants' perceived self-kindness. In summary, this study provides some support that a short-term self-compassion intervention can have beneficial effects on female soccer players' self-compassion. Future research should focus on the mechanisms at work in self-compassion interventions in an athletic population to achieve good treatment and reliability outcomes.