This bachelor thesis aims to investigate whether methods of composition can facilitate the creative process and, despite frameworks, produce personal and unique results. It also aims to investigate how to develop a confident and unrestricted artistry. The essays process includes the use of 6 different methods for composition and artistic preparations for the project’s examining concert. These preparations included: body awareness, vocal technique, planning and rehearsals. The result was 4 songs written based on different methods. These songs are presented through a demo recording instead of a concert due to circumstances. The study showed that most of the methods facilitated the creative process without inhibiting a unique and personalized product. The process also led to the realization that the quest for creativity to be painless beneficially should be replaced by awareness that creativity requires courage. Through the process as well as its need for reflection and analysis, insights came about how to develop a confident and unrestricted artistry. Continuity in the practice of musical craftmanship, mental awareness and to work with body awareness to help enhance musical expression are mentioned as three main insights.

Syftet med detta arbete var att genom att undersöka olika metoder, skapa sånger för barn. För att sångerna ska passa barnrösten bör de anpassas i tonomfång och text. Kreativitet definieras enligt Nationalencyklopedin som förmågan till nyskapande, och för att kunna skapa något nytt krävs dels en stor mängd förförståelse inom ämnet, samt ett påtagligt inre driv. Ur detta behövs sedan begränsningar för att den kreativa processen ska ha framgång. Att skapa tillsammans med barn blev passande, då sångerna var ämnade för barn. Arbetet skulle genomföras genom att testa olika övningar för att skapa sånger för barn. Under arbetets gång skulle även metoder för att hantera den inre kritikern undersökas. Resultatet blev tre färdiga barnsånger och en halvt färdig. Därtill gav arbetet en insikt i hur olika ramar kan stödja den kreativa processen och hur arbetet kan se ut för att inte bli blockerad av sin inre kritiker. En stor del av projektet kom att handla om hur skapandet tillsammans med barn kan se ut - kanske behöver den kreativa processen se annorlunda ut när ett barn är involverat. Att hantera den inre kritikern blev också en påtaglig del i processen och gav många funderingar kring vad som krävs för att lyckas i en skapandeprocess.

Studiens syfte var att studera träningsberoende i relation till ångest, depression, självkritik, passion, kroppstillfredsställelse och idrottsidentitet samt skillnader avseende dessa faktorer mellan individer med och utan träningsberoende. Vidare undersöktes om dessa faktorer kunde predicera träningsberoende. Datainsamling skedde via webbenkät. I studien deltog 124 individer, 62 män och 62 kvinnor. Enligt resultat på EDS-R kategoriserades 15 som träningsberoende, 100 som symptomatiska och 9 som icke träningsberoende. Resultatet visade signifikanta samband mellan träningsberoende, grad av träning, ångest, jämförande och internaliserad självkritik, harmonisk och tvångsmässig passion, AO samt idrottsidentitet. Vidare fanns skillnader mellan träningsberoende och icke träningsberoende gällande GLTEQ, regelbundenhet av fysisk aktivitet, genomsnittlig längd på träningspass, idrottslig ambitionsnivå, ångest, jämförande och internaliserad självkritik, tvångsmässig passion samt idrottsidentitet. Regressionsanalys visade att träningsmängd mätt i GLTEQ, genomsnittlig längd på träningspass, ångest, internaliserad självkritik, harmonisk och tvångsmässig passion förklarade 42 % av variansen hos variabeln träningsberoende. Sammantaget indikerade studiens resultat att träningsmängd, ångest, självkritik och passion kan vara mekanismer som är särskilt viktiga att beakta för att upptäcka, förebygga och behandla träningsberoende. Resultatet kan anses användbart exempelvis för idrottsföreningar, hälso- och träningsinstitutioner som sannolikt kommer i kontakt med träningsberoende individer. För dem kan studiens resultat ge kunskap som kan bidra till förståelse för vad träningsberoende är, hur individer i riskzonen kan upptäckas samt möjliga vägar till förebyggande och behandling.

No description available.

No description available.

Hög självkritik har en negativ effekt på psykiskt mående och självkritiska personer har svårare att ta till sig traditionell behandling som kognitiv beteendeterapi (KBT). Compassionfokuserad terapi (CFT) har visat lovande resultat för personer med hög självkritik. Denna studies syfte var att undersöka huruvida CFT i grupp var en effektiv metod för primärvårdsklienter med självkritik. En interventionsgrupp erhöll sex veckors CFT. Gruppens resultat jämfördes med en aktiv kontrollgrupp, som fick åtta veckors KBT, och två passiva kontrollgrupper utan behandling. Resultatet visade på en signifikant minskning av självkritik och en ökning i livskvalitet samt compassion för de deltagare som fått CFT. KBT-gruppen hade en signifikant ökning i livskvalitet men ingen förändring i självkritik eller compassion. Trots små urval och metodologiska brister så stärker studiens resultat den tidigare forskning som ger stöd för att CFT har en positiv effekt för individer med självkritik. / High self-criticism has a negative effect on psychological health and people who are self-critic have more difficulties benefitting from traditional treatment such as cognitive behavioural therapy (CBT). Compassion focused therapy (CFT) has shown promising results for people with high self-criticism. The aim of this study was to see if CFT as group therapy was an effective method in primary healthcare for people with self-criticism. An intervention group received six weeks CFT. The results from the intervention group was compared with an active control group, which received eight weeks CBT, and two passive control groups with no treatment. The results showed that the participants that received CFT had a significant reduction in self-criticism and improvement in life quality as well as an improvement in compassion. Participants that received CBT had a significant improvement in life quality but no change in self-criticism or compassion. Despite small group sizes and methodological shortcomings these results strengthen earlier research that support that CFT has a positive effect for individuals with self-criticism.

No description available.

Introduction: Shame seems to be one of our most unpleasant emotions. There are connections between shame and depression, acute stress syndrome and it is one of the main reason for committing suicide. Questions: What are psychotherapist´ views on the role of shame in the therapeutic process? Which are psychotherapist experiences when reducing shame has had a positive impact on humans well being? On the contrary what prevents us regulating shame and what are the difficulties in working with shame? Method: The study has a qualitative and hermeneutic approach and method of analysis is thematic. Five experienced psychotherapists participate. Result: Therapists have no experience of working with shame as a primary emotion. People are seeking therapy when shame is observed as anxiety or as a defence. Shame prevents us from our deep feelings as anger, sadness, love and interest etc. The non-verbal markers of shame do something with the whole personality and are close to our opinion about our self, that who I am. Discussion: The experience of shame reminds of the experience of anxiety and fear. Thereby we need to treat shame in the same way as we treat anxiety given Malan´s triangle of conflict. Otherwise the risk is high that the patient terminates treatment prematurely. The contrary to shame is that we are lovable and we need to reach that experience if we will be able to regulate shame in treatment. To achieve these, qualities as self-compassion, acceptance, non-judgemental is needed. Furthermore the therapist´ ability to create an alliance and that we start to speak about shame are important. / Inledning: Skammen räknas som en av våra mest obehagliga känslor. Skam har stor inverkan på människor och det finns samband mellan svåra skamkänslor och depression, utmattningssyndrom och självmordshandlingar. Frågeställningar: Vad är psykoterapeuters syn på skammens roll i den terapeutiska processen? Vilka är psykoterapeuters erfarenheter där skamlindring varit viktigt för patientens tillfrisknande?  Vilka är psykoterapeuters erfarenhet av skamlindring som hinder för patientens tillfrisknande? Vilka svårigheter finns för att arbeta med skam i terapirummet? Metod: Studien är kvalitativ med en hermeneutisk ansats och analysmetod är temaanlys. Fem erfarna legitimerade psykoterapeuter deltar. Resultat: Terapeuterna har ingen erfarenhet att arbeta med skam som grundaffekt. Människor söker terapi när skammen yttrar sig som en ångestkänsla eller försvar. Skammen hindrar oss att känna våra djupa känslor som vrede, sorg, kärlek, intresse etc. Det finns kännetecken på skam som gör något med hela personligheten och som ligger närma uppfattningen om sig själv, det jag är. Diskussion: Upplevelsen av skam påminner om ångest och rädsla. Vi behöver därför behandla skammen på samma sätt som vi arbetar med ångest utifrån Malans affekttriangel, annars är risken stor att vi tappar patienten. På det djupaste planet är skammens motpol att vara värd att älskas och vi behöver nå dit för att verkligen lindra skammen. Det krävs kvaliteter som självmedkänsla, acceptans, icke-dömande, terapeutens förmåga att skapa allians och att vi börjar prata om skam.

Jag sökte utbildningen därför att jag hade ett uppdämt behov av att reflektera och komma vidare i min kreativa utveckling. När jag kom till Svarta Speglar var jag alltså i begrepp att börja något nytt, som legat och pockat på i flera år men av olika skäl inte kommit fram. Jag ville bli mera självständig och fristående i mitt skapande. Jag ville arbeta med min egen musik och mig själv även som artist och sångerska, inte enbart instrumentalist och bandmedlem. Jag såg det som så att orsaken att jag inte drivit mina egna projekt ligger hos mig själv och delvis grundas i överdrivet negativ självkritik. Därför valde jag efter viss tankemöda att utforska den inre kritikern och hur den kan gå bärsärkagång och allvarligt skada vårt - mitt - konstnärskap. Då jag kom till kursen mottogs jag med värme av mina nya klasskamrater som redan börjat två dagar tidigare. De teater- och yogaövningar som gjordes på golvet öppnade upp och svetsade samman gruppen på ett djupare plan än enbart ord kan göra. Klassen kallas för ”kören”, inspirerat av den grekiska kören. Vi skulle spegla varandra och använda oss av varandras erfarenheter och blickar i arbetet. Utmaningarna haglade, vi arbetade hårt och jag njöt. Nästa fas innebar att var och en skulle leda gruppen i ”labb” där man skulle utforska sin konstnärliga frågeställning. Jag utforskade ledarskap, röst, negativa tankar,var de kommer ifrån och ritualer för att göra sig av med dem, och som avslutning bjöd jag in gruppen att musicera med mig. Jag hade även en konstnärlig utmaning: att spela egna, nyskrivna låtar ensam för gruppen. Allas labb var djupa, tankeväckande och kraftfulla, och många gånger emotionellt omskakande. Det var ett stort privilegium att få delta i så många kreativa människors processer som de delade med så stor öppenhet och stort mod. Andras processer närde och hjälpte min. Svarta Speglar handlar mycket om att få syn på saker och att våga pröva. Enkelt och svårt samtidigt. I nästa fas arbetade vi med att skriva, vilket mest kändes som en underbar lek för mig, något jag inte gjort, förutom sångtexter, på oerhört länge. Här fick vi backa från det emotionella jobbet och ta in de mentala processerna mera, observera och arbeta med former. Delvis pga mycket intensivt arbete även utanför skolan var jag uttröttad efter påsk då vi skulle göra ett andra labb. Jag föll ned i en svart svacka av ifrågasättande, kraftlöshet och apati. Vi arbetade med clown och schamantekniker som går djupt i det undermedvetna och inte tillåter förställning på något sätt. Gamla sår revs upp och mitt förtroende fick en knäck. Jag var vilse och övervägde att sluta på kursen. Frasen ”De Brända Landen” ekade i mitt huvud. Var jag slut? Var det ens meningsfullt att fortsätta försöka utvecklas? En gammal bok föll då ur min bokhylla: Hal & Sidra Stone: Voice Dialogue. Jag bestämde mig för att göra övningar ur boken och renodla och gestalta vad boken kallade min Inre Kritiker - låta den komma till tals helt ostörd och låta mina klasskamrater intervjua den. Detta gjorde jag i mitt andra labb. Det jag kom fram till då redovisades på scen i publikmötet vid terminsavslutningen. Efter sommaren återförenades vi. Jag hade jobbat som teatermusiker under sommaren i min vanliga musikerroll som medlem i ett band. Reflektion och inre utveckling hade fått vänta. Vi reste till Tallinn och arbetade med en kraftfull teknik som kallas Kroppslig läsning av platser. Denna teknik leder till ett förhöjt medvetandetillstånd och en intensiv närvaro i nuet. Sedan filtreras 2. ens upplevelser genom ens eget urval bland de intryck man minns. Slutresultaten kan ofta förvåna och säga något om en själv, samt ge stoff till konstnärligt arbete. Denna termin har för mig handlat om uppsamlande men även gett nya upptäckter. Saker har mognat och frågeställningen djupnat och blivit mer komplex. I dagsläget vill jag skriva om Den Inre Kritikern, och också om historier vi berättar om oss själva, och om att läka emotionella sår genom kreativiteten.

Denna forskningsstudie har haft som syfte att utveckla tillämpbara verktyg för att minimera självkritiska tankar och prestationsångest i min låtskrivarprocess. Studien grundade sig i min upplevelse av att den ursprungliga glädje jag kände när jag började skriva musik, med tiden alltmer bytts ut mot prestationsångest och självkritik. Jag ville därför undersöka om jag kunde hitta förhållningssätt som kunde återetablera ett liknande tillstånd; det vill säga ett friare, effektivare och mer lustfyllt skapande. De frågeställningar studien således utformades efter var:  - Hur kan jag utveckla verktyg för att ta mig ur självkritiska tankar som hämmar min kreativitet, mitt självförtroende och min motivation i skapandeprocessen?  - Hur påverkar en förutbestämd ingång till låtskrivandet förutsättningarna för en lustfylld nyfikenhet till att utforska en idé?  - Vilka effekter har en förutbestämd ingång till låtskrivandet på min prestationsångest i skapandets tidiga skede?  Undersökningen resulterade i en fördjupad förståelse för min egen skaparprocess, insikter om hur och varför prestationsångest uppstår samt konkreta strategier och arbetssätt som jag fortsatt kommer att ha användning för. Vidare, resulterade undersökningen även i djupare insikter om hur det tillstånd som i studien refereras till som flow har en avsevärd inverkan på människors livskvalitet, varför det är av stor vikt att aktiviteter som kan uppbringa detta tillstånd görs tillgängliga för alla.  Den här studien avhandlar relationen mellan psykologi, kreativitet och prestationsångest. Jag menar att det finns mycket kvar att utforska på området prestationsångest i relation till låtskrivande och jag vill därför uppmuntra framtida forskare att vidga perspektiven ytterligare genom att söka kopplingar mellan fler forskningsfält.