Denna avhandling utgör ett rättsvetenskapligt bidrag till historievetenskapens källkritik. Det handlar om att sätta fokus på vad som händer med förståelsen av det förflutna, när historieskrivningen hamnar i händerna på juristen och dennes juridiska metod, med andra ord, när en av dessa självskolade historiker, juristen, lämnar en avgränsad juridik för att ta sig an en i tiden, eller rummet, främmande juridik, som juristen rent faktiskt inte har studerat, i egenskap av just i tiden, och rummet, främmande, och, som man har anledning att misstänka, läses med ögon, inskolade i en av tid och rum avgränsad, och därmed betingad, juridik. Därmed aktualiseras ett juridiskt korrekt förvridningsmoment, vilket på ett principiellt plan måste ske utan hänsyn till den berörda ickejuridiska kunskapsarten, exempelvis historievetenskapen. En sådan historieskrivning väcker självklara frågor om tendens, men inte hos källan, utan hos juristen, i egenskap av självskolad historiker. När den skolade historikern därför har att förhålla sig källkritiskt till den historiskt självskolade historikerns juridiska historieskrivning, saknar han ofta källkritiskt språk för detta. Avhandlingen föreslår bruket av ordet självkritik, för att sätta namn på tendenskritiken av den oskolade och självutnämnde historikern. Det är i detta avseende, som avhandlingen utgör ett bidrag till historievetenskapens källkritik. Det rättsvetenskapliga bidraget till historievetenskapens källkritik förmedlar även en förståelse av relationen mellan juridisk och humanistisk kunskap. Den fråga som avhandlingen har måst ställa sig är, i vad mån rättshistoria kan sägas utgöra en enhetlig disciplin, givet de instanser som de facto företräds av dagens rättshistoriker. Den skillnad som utåt sett anmäler sig mellan historikerns och juristens rättshistoria måste därmed granskas, för att utröna i vad mån, om alls, det föreligger förutsättningar för ett meningsfullt vetenskapligt samtal dem emellan. Avhandlingen föreslår att juridisk och historisk rättshistoria, utåt sett sammanförda inom ämnet rättshistoria, utgår från skilda vetenskapssyner, metoder och källkritiker, varför de bör betraktas som skilda kunskapsarter samt utgåendes skilda vetenskapliga grunder.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Sammanfattning  Bakgrund: Region Västerbotten lanserade november 2021 ett internetbaserat program, baserat på Compassion Focused Therapy (CFT), för anställd personal med syfte att ge metoder för stresshantering och att uppmärksamma egna behov för att ha ett hälsosamt arbetsliv. Detta aktualiserar även behovet av att granska och utvärdera interventioner baserade på CFT. Design: Systematisk litteratursökning sammanställd i en kritisk review. Resultat:Studierna i vår översikt visar tydligt att compassion-interventionerna ökar individens grad av self-compassion och reducerar graden av självkritik vilket förebygger ohälsosam stress utifrån förbättrade hälsobeteenden och självreglering. Majoriteten av studierna genomförde enbart mätningar i direkt anslutning till själva interventionen. Endast en studie av 16 inkluderade studier genomförde en långtidsuppföljning mer än 1 år efter genomförd intervention.  Diskussion: Framtida studier rekommenderas undersöka långtidseffekterna av CFT, särskilt utifrån effekt på ohälsosam stress. Utifrån syftet att undersöka potentialen för CFT inom företagshälsovård, borde dessa studier undersöka hur self-compassion omsätts i hälsofrämjande beteenden på arbetet samt vilka faktorer i en organisation som främjar dessa beteenden.

Compassion Focused Therapy är en integrativ transdiagnostisk behandlingsform som syftar till att öka self-compassion och minska skam och självkritik hos individer med psykisk ohälsa. Skam och självkritik har i hög grad identifierats hos personer med ätstörningar, som också ofta anses svårbehandlade. Denna studie syftade till att undersöka huruvida CFT kan vara ett behandlingsalternativ vid ätstörningar. En single-subject design med upprepade mätningar användes (n=5). Studien visade på tvetydiga resultat men indikerar att en del individer kan vara hjälpta av denna behandling. Fortsatt forskning är således motiverad / Compassion Focused Therapy (CFT) is an integrative transdiagnostic treatment aiming at increasing self-compassion, and reducing levels of shame and self-criticism in individuals with psychiatric illness. High levels of shame and self-criticism have been identified in people suffering from eating disorders, disorders who are usually considered difficult to treat. The aim of the present study was to investigate if CFT could be considered a treatment option for eating disorders. A single-subject design with repeated measures was used (n=5). The results were ambiguous, though indicating that CFT could be helpful for some individuals with eating disorders. Further research is warranted.

Introduction: Excessive self-criticism constitute a huge suffering for the individual. Clinical experiences and research indicate that the phenomenon is difficult to treat and one of the strongest obstacles against a healing process. The aim of this study is to develop grounded hypothesis of what can be useful ways of relate to and/or intervene regarding excessive self-criticism. Starting point is the experience and knowledge of licenced psychodynamic psychotherapists.  Questions:What is the experience of working with patients who suffers from excessive self-criticism? In which ways and what is it that causes this condition difficult to treat?Which clinical strategies are perceived to work, respectively not work?  Method:Six semi-structured interviews with experienced psychotherapists which were coded with thematic inductive analysis.  Results: Six themes: 1) Observe reactions suggestive of self-criticism. 2) Separate the patient from self-criticism. 3) Analyse why. 4) Be a counterforce. 5) Synthonicity and mistrust. 6) Build a counterforce within the patient.  Discussion:Based on theory and research, the discussion leads to hypothesis of useful therapeutic approaches: 1) Long experience of the phenomenon. 2) Empathic, warm relational and active stand, a reinforcing counterforce. 3) Specific interventions with the aim to activate the patient’s own empathy, compassion and trust – and to others. / Inledning:Överdriven självkritik innebär ett stort lidande för individen. Kliniska erfarenheter och forskning tyder på att fenomenet är svårbearbetat och ett av de starkaste hindren i vägen för en läkningsprocess. Syftet med studien är att utveckla grundade hypoteser om vad som kan vara användbara sätt att förhålla sig och/eller intervenera vid överdriven självkritik. Studien har som utgångspunkt psykodynamiska legitimerade psykoterapeuters erfarenheter och kunskaper.  Frågeställningar:Vad är psykoterapeutens erfarenheter av att arbeta med patienter som lider av överdriven självkritik? På vilka sätt och vad är det som orsakar att tillståndet är svårbehandlat? Vilka kliniska strategier upplevs fungera respektive inte fungera i behandlingen?  Metod:Sex semistrukturerade intervjuer, genomförda med erfarna psykoterapeuter, vilka undersöktes med tematisk induktiv analys. Resultat:Sex teman: 1) Observera reaktioner som tyder på självkritik. 2) Skilja ut patienten från självkritiken. 3) Undersöka varför. 4) Vara en motkraft. 5) Syntonicitet och misstro. 6) Bygga upp en motkraft hos patienten. Diskussion:Utifrån teori och forskningsnivån lyfts resultatdiskussionen till grundade hypoteser om användbara förhållningssätt: 1) Lång erfarenhet av fenomenet. 2) Ett empatiskt, varmt relationellt och aktivt terapeutiskt förhållningssätt och att fungera som en förstärkande motkraft. 3) Specifika interventioner i syfte att aktivera patientens egna empati, medkänsla och tillit – och gentemot andra.

I idrottsvärlden är det vanligt förekommande att utövare upplever krav och press från sin omgivning, vilket vid misslyckanden ofta leder till en hög grad av självkritiska tankar. I sammanhanget har självmedkänsla visat sig vara en hjälpsam strategi för att hantera negativa tankar, men relativt lite forskning inom denna domän återfinns inom den idrottsliga kontexten. Vidare indikerar aktuell forskning att effekten av självmedkänsla påverkas av anknytningsstil. Således var syftet med denna experimentella studie att undersöka om en kortvarig intervention med fokus på självmedkänsla kan påverka grad av självkritiska tankar hos kvinnliga fotbollsspelare, samt om spelarnas anknytningsstil kan predicera förmågan att framgångsrikt ta till sig interventionen.  Urvalet bestod av aktiva kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 15–31 år (N=74) från sex lag som randomiserades till en interventionsgrupp, respektive kontrollgrupp. För att besvara frågeställningarna användes självskattningsformulären Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) samt Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS). Varians- och regressionsanalyser visade att interventionen signifikant påverkat deltagarnas upplevda grad av mindfulness och samhörighet, samt att grad av undvikande anknytning kan predicera deltagarnas upplevda omsorg och vänlighet mot sig själv. Sammanfattningsvis ger studien visst stöd till att en korttidsbaserad intervention i självmedkänsla kan ge gynnsamma effekter på kvinnliga fotbollsspelares självmedkänsla. Framtida forskning bör fokusera på vad som är verksamma mekanismer i interventioner av självmedkänsla i en idrottspopulation för att åstadkomma goda och reliabla behandlingsutfall. / In the sports world, it is common for practitioners to experience demands and pressure from their surroundings, which in the event of failure often leads to a high degree of self-critical thoughts. In this context, self-compassion has been shown to be a helpful strategy for dealing with negative thoughts, but relatively little research in this domain is found within the sporting context. Furthermore, current research indicates that the effect of self-compassion is influenced by attachment style. Thus, the aim of this experimental study was to investigate whether a short-term intervention focusing on self-compassion can affect the degree of self-critical thoughts in female soccer players, as well as whether the players' attachment style can predict the ability to successfully adopt the intervention. The sample consisted of active female soccer players aged 15-31 years (N=74) from six teams who were randomized to an intervention group and a control group, respectively. To answer the questions, the assessment forms Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) and Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS) were used. Variance and regression analysis showed that the intervention significantly affected the participants' perceived degree of mindfulness and common humanity, and that the degree of avoidant attachment can predict the participants' perceived self-kindness. In summary, this study provides some support that a short-term self-compassion intervention can have beneficial effects on female soccer players' self-compassion. Future research should focus on the mechanisms at work in self-compassion interventions in an athletic population to achieve good treatment and reliability outcomes.

Stressrelaterad psykisk ohälsa är ett stort problem i dagens samhälle som orsakar stora samhällskostnader och ett stort lidande hos de drabbade. Forskning tyder på att självkritik kan vara en sårbarhetsfaktor för utvecklandet av stressproblematik. För att kunna bidra med kunskap till hur psykologiska interventioner kan utformas kan det vara av värde att undersöka individers upplevelser av självkritik och stress närmare. Syftet med studien var följaktligen att öka kunskapen om självkritik hos individer med stressymtom, vilket undersöktes genom följande frågeställning: Hur upplever vuxna personer med stressymtom självkritik? Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades kvalitativt utifrån en generisk analysmetod. Analysen resulterade i fem huvudkategorier, som speglar olika aspekter av upplevelsen av självkritik: Höga inre krav, Negativ bedömning av sig själv, Rädsla för omgivningens reaktioner, Överträdande av egna gränser och Försämrat psykiskt mående. Sammantaget framkom flera olika aspekter av självkritiska tankar och beteenden hos studiedeltagarna, vilket indikerar att självkritik kan vara en viktig faktor att ta hänsyn till vid utvecklandet av interventioner för patienter med stressproblematik. / Stress-related mental illness is a major problem in today's society that causes great social costs and great suffering for those affected. Research indicates that self-criticism can be a vulnerability factor for the development of stress problems. In order to contribute knowledge to how psychological interventions can be designed, it may be of value to examine individuals' experiences of self-criticism and stress more closely. The aim of the study was therefore to increase the knowledge of self-criticism in individuals with stress symptoms, which was investigated through the following question: How do adults with stress symptoms experience self-criticism? Five semi-structured interviews were conducted and qualitatively analyzed based on a generic analysis method. The analysis resulted in five main categories, which reflect different aspects of the experience of self-criticism: High internal demands, Negative assessment of oneself, Fear of the reactions of others, Violation of own boundaries and Deteriorated psychological well-being. To conclude, several different aspects of self-critical thoughts and behaviors emerged among the study participants, which indicates that self-criticism can be an important factor to take into account when developing interventions for patients with stress problems.