Syfte och Frågeställningar Det övergripande syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida den relativa ålderseffekten tenderar att förekomma på kvinnliga fotbollsspelare på landslagsnivå i en svensk kontext. Studien avser därför att undersöka eventuella samband mellan spelares födelsedatum och uttagning till landslag, samt eventuella samband mellan födelsedatum och spelarposition. Följande frågeställningar kommer användas för att besvara syftet: Förekommer den relativa ålderseffekten på landslagsnivå på flick- och damsidan inom svensk fotboll? Skiljer sig den relativa ålderseffekten mellan de olika landslagen. Ökar eller minskar den relativa ålderseffekten desto äldre spelarna blir? Är den relativa ålderseffekten mer eller mindre vanligt förekommande för någon specifik position? Metod Studien är av kvantitativ metod och innehåller insamling av data och analys av födelsedatum och uttagning till landslag. Data bestod av födelsedatum och spelarposition. Urvalet bestod av 126 flick- och damlandslagsspelare från fem olika landslag: Dam, U23, F19, F18 och F17 (n=23, n=31, n=22, n=21, n=29) som representerat Sverige under åren 2021-februari 2022. Samtliga spelare togs med i urvalet i respektive åldersgrupp, vilket gör att samtliga fall utgör urvalet till denna studie. Spelarnas födelsedatum sammanställdes utifrån vilket landslag de spelade i. Spelarnas födelsedatum kategoriserades i kvartal, Q1: januari, februari och mars, Q2: april, maj och juni, Q3: juli, augusti och september samt Q4: oktober, november och december. Spelarnas födelsedatum kategoriserades även in i halvår. Första halvåret vilket motsvarade januari-juni och andra halvåret vilket motsvarade juli-december. Vidare registrerades spelarna spelarpositioner. Resultat Resultatet visar på att det förekommer en överrepresentation av spelare födda under det första halvåret i de svenska flick- och damlandslagen. Resultatet visar att tre av fem landslag (dam, F19 och F17) uppvisade en RÅE inom spelartrupperna. Vidare visar studien på att RÅE är förekommande för alla positioner, (målvakt, backar, mittfältare och forwards), dock återfanns den största RÅE bland målvakterna och backarna. Slutsats RÅE är något som förekommer inom svenska flick- och damlandslag. Hur stor RÅE som förekommer varierar från varje specifikt landslag och det går därav inte att tala om någon trend. Det finns skillnader mellan landslagen som till viss del inte går att förklara med denna studie. Vidare kan man inte uttala sig om RÅE ökar eller minskar med en ökad ålder bland spelarna då denna studies resultat tyder på RÅE i vartannat landslag. Fysisk mognad kan antas vara den viktigaste egenskapen och spelare som tidigt väljs ut utifrån dessa egenskaper kan få fördelar som till exempel högre kvalitet på coachningen samt får tidigare erfarenhet av konkurrens. Spelare som mognar senare har då mindre chanser att bli uttagna till elitlag och riskerar även avhopp från idrotten. / <p>Idrott III</p>

Purpose: ACL-injuries are comon in female soccer. Preventative intervention has a positive effect on its prevalence. The purpose of this study is to investigate active leader experience of prophylactic neuromuscular exercise and its effect on ACL-rupture in female soccer between 14-16 years. Design and method: A descriptive, qualitative design using semi-structured interviews with active soccer coaches. Qualitative content analysis was employed for data interpretation.  Results: The results contain six categories and fourteen subcategories showing the leaders all had knowledge of neuromuscular exercise (NMT); but that a variety of factors lead to low implementation. Knowledge of NMT was insufficient to support full implementation coupled to a lack of guidelines describing how NMT should be implemented and why. Knowledge of NMT did not reach key people. Courses should include more detailed information with guidance on the design of training, with more information about prophylactic exercise and NMT. Conclusions: Leaders are aware of NMT but there is a lack of knowledge. It is important to supplement course material to include NMT. More guidelines, education and information needs to reach key people for sustainable implementation. Without necessary education, it will not be possible to achieve sufficient compliance to ensure a significant decrease in ACL-ruptures.

Bakgrund: Skada på främre korsbandet (ACL) är en av de vanligaste skadorna en fotbollsspelare kan drabbas av. Anatomi och fysiologi kan förklara varför kvinnor drabbas i högre grad än män. Vid tillämpning av knäkontroll har incidensen av korsbandsskador setts minska men följsamhet till programmet har setts vara låg. Motivation och följsamhet är viktigt för att vidmakthålla ett hälsorelaterat beteende och med hjälp av en fysioterapeuts kompetenser inom beteendemedicin kan förutsättningarna optimeras för att öka tillämpningen av knäkontrollsträning. Syfte: Undersöka upplevelser av vad som motiverar och hindrar kvinnliga fotbollsspelare till genomförande av knäkontrollsträning. Metod: En kvalitativ beskrivande design med semistrukturerad intervjuguide. Sju kvinnliga fotbollsspelare inom Damallsvenskan och division 1 inkluderades. Manifest innehållsanalys med en induktiv ansats användes. Resultat: 12 underkategorier uppdelade i fyra kategorier presenterades: Spelarens attityd till knäkontrollsträning, tid, kunskap för knäkontroll, förväntningar på effekter av knäkontroll. Slutsats: Uppsatsen påvisar att det finns flera psykosociala motivatorer och hinder för genomförande av knäkontrollsträning. Beteendemedicinsk tillämpning vid implementering av programmet kan optimera förutsättningarna för att fotbollsspelare ska utföra programmet.

I idrottsvärlden är det vanligt förekommande att utövare upplever krav och press från sin omgivning, vilket vid misslyckanden ofta leder till en hög grad av självkritiska tankar. I sammanhanget har självmedkänsla visat sig vara en hjälpsam strategi för att hantera negativa tankar, men relativt lite forskning inom denna domän återfinns inom den idrottsliga kontexten. Vidare indikerar aktuell forskning att effekten av självmedkänsla påverkas av anknytningsstil. Således var syftet med denna experimentella studie att undersöka om en kortvarig intervention med fokus på självmedkänsla kan påverka grad av självkritiska tankar hos kvinnliga fotbollsspelare, samt om spelarnas anknytningsstil kan predicera förmågan att framgångsrikt ta till sig interventionen.  Urvalet bestod av aktiva kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 15–31 år (N=74) från sex lag som randomiserades till en interventionsgrupp, respektive kontrollgrupp. För att besvara frågeställningarna användes självskattningsformulären Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) samt Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS). Varians- och regressionsanalyser visade att interventionen signifikant påverkat deltagarnas upplevda grad av mindfulness och samhörighet, samt att grad av undvikande anknytning kan predicera deltagarnas upplevda omsorg och vänlighet mot sig själv. Sammanfattningsvis ger studien visst stöd till att en korttidsbaserad intervention i självmedkänsla kan ge gynnsamma effekter på kvinnliga fotbollsspelares självmedkänsla. Framtida forskning bör fokusera på vad som är verksamma mekanismer i interventioner av självmedkänsla i en idrottspopulation för att åstadkomma goda och reliabla behandlingsutfall. / In the sports world, it is common for practitioners to experience demands and pressure from their surroundings, which in the event of failure often leads to a high degree of self-critical thoughts. In this context, self-compassion has been shown to be a helpful strategy for dealing with negative thoughts, but relatively little research in this domain is found within the sporting context. Furthermore, current research indicates that the effect of self-compassion is influenced by attachment style. Thus, the aim of this experimental study was to investigate whether a short-term intervention focusing on self-compassion can affect the degree of self-critical thoughts in female soccer players, as well as whether the players' attachment style can predict the ability to successfully adopt the intervention. The sample consisted of active female soccer players aged 15-31 years (N=74) from six teams who were randomized to an intervention group and a control group, respectively. To answer the questions, the assessment forms Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) and Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS) were used. Variance and regression analysis showed that the intervention significantly affected the participants' perceived degree of mindfulness and common humanity, and that the degree of avoidant attachment can predict the participants' perceived self-kindness. In summary, this study provides some support that a short-term self-compassion intervention can have beneficial effects on female soccer players' self-compassion. Future research should focus on the mechanisms at work in self-compassion interventions in an athletic population to achieve good treatment and reliability outcomes.