Hög självkritik har en negativ effekt på psykiskt mående och självkritiska personer har svårare att ta till sig traditionell behandling som kognitiv beteendeterapi (KBT). Compassionfokuserad terapi (CFT) har visat lovande resultat för personer med hög självkritik. Denna studies syfte var att undersöka huruvida CFT i grupp var en effektiv metod för primärvårdsklienter med självkritik. En interventionsgrupp erhöll sex veckors CFT. Gruppens resultat jämfördes med en aktiv kontrollgrupp, som fick åtta veckors KBT, och två passiva kontrollgrupper utan behandling. Resultatet visade på en signifikant minskning av självkritik och en ökning i livskvalitet samt compassion för de deltagare som fått CFT. KBT-gruppen hade en signifikant ökning i livskvalitet men ingen förändring i självkritik eller compassion. Trots små urval och metodologiska brister så stärker studiens resultat den tidigare forskning som ger stöd för att CFT har en positiv effekt för individer med självkritik. / High self-criticism has a negative effect on psychological health and people who are self-critic have more difficulties benefitting from traditional treatment such as cognitive behavioural therapy (CBT). Compassion focused therapy (CFT) has shown promising results for people with high self-criticism. The aim of this study was to see if CFT as group therapy was an effective method in primary healthcare for people with self-criticism. An intervention group received six weeks CFT. The results from the intervention group was compared with an active control group, which received eight weeks CBT, and two passive control groups with no treatment. The results showed that the participants that received CFT had a significant reduction in self-criticism and improvement in life quality as well as an improvement in compassion. Participants that received CBT had a significant improvement in life quality but no change in self-criticism or compassion. Despite small group sizes and methodological shortcomings these results strengthen earlier research that support that CFT has a positive effect for individuals with self-criticism.

No description available.

No description available.

Ångest och depression är vanliga sökorsaker inom primärvården och klassas idag som folksjukdomar i Sverige. Svenska vårdcentraler har svårt att möta vårdbehovet kring psykisk ohälsa, och det finns därför anledning att utforska nya behandlingsalternativ för att effektivisera vården. I denna studie användes en kontrollerad mellangruppsdesign i syfte att undersöka hur Compassionfokuserad terapi (CFT) i grupp påverkar primärvårdspatienters grad av ångest och depression, samt huruvida detta skiljer sig från sedvanlig behandling i form av kognitiv beteendeterapi (KBT). Designen omfattade tre grupper; en interventionsgrupp (n = 20) som erhöll CFT, en aktiv kontrollgrupp (n = 12) som erhöll KBT, samt en passiv kontrollgrupp (n = 20) bestående av psykologstudenter som ej erhöll behandling i någon form. Självskattningsformulären Beck’s Depression Inventory II, Beck’s Anxiety Inventory samt Self-Compassion Scale administrerades vid två tillfällen i samtliga grupper. Förändringarna undersöktes med hjälp av t-test, variansanalys för upprepade mätningar samt effektstorlekar. Resultaten påvisade en signifikant skillnad mellan de grupper som erhållit behandling och den passiva kontrollgruppen men ingen signifikant skillnad mellan den aktiva kontrollgruppen och interventionsgruppen. Dock återfanns en större effektstorlek gällande depression för interventionsgruppen jämfört med den aktiva kontrollgruppen. Resultaten indikerar att CFT i grupp kan vara en effektiv behandling för primärvårdspatienter med ångest och depression. Vidare forskning efterfrågas för att undersöka de långsiktiga effekterna av CFT. / Anxiety and depression are conditions commonly occurring within primary health care and is currently a major health scourge in Sweden. Swedish primary health care centers are facing challenges in meeting the needs concerning mental illness, and therefore the exploration of new options for treatment is warranted for improved effectiveness. In this study a controlled between-group design was used in the aim of exploring how group delivered Compassion focused therapy (CFT) affects the degree of depression and anxiety in primary healthcare patients, and also whether it differs from treatment as usual consisting of cognitive behavioral therapy (CBT). The design comprised of three groups; an intervention group (n = 20) receiving CFT, an active control group (n = 12) receiving CBT, and a passive control group (n = 20) consisting of psychology students who did not receive any treatment. The self assessment questionnaires Beck’s Depression Inventory II, Beck’s Anxiety Inventory and Self-Compassion Scale was administered at two occasions in all groups. Changes were examined with t-tests, repeated measures analysis of variance and within-group effect sizes. The results showed a significant difference between the groups receiving treatment and the passive control group, but no significant difference between the intervention group and the active control group. However, a larger effect size was found regarding depression within the intervention group compared to the active control group. The results indicate that group delivered CFT may be an effective treatment regarding anxiety and depression in primary health care patients. Further research is warranted to explore the long term effects of CFT.

Studien undersökte gruppbaserad compassionfokuserad terapi (CFT) i en klinisk miljö hos ungdomar med psykisk ohälsa samt hos omsorgspersoner till ungdomar med psykisk ohälsa. Syftet var att undersöka samband mellan deltagarnas upplevelse av CFT och psykiskt mående före och efter behandling. Deltagarna beskrev fritt sina upplevelser av CFT i en utvärderingsenkät som undersöktes med innehållsanalyser. Psykiskt mående skattades med en anpassad version av The Child Outcome Rating Scale (CORS) och förändring mättes med beroende t-test. Sambandet mellan dessa undersöktes med datan från båda instrumenten. Resultatet visade en övergripande positiv upplevelse av behandlingen. Omsorgspersonernas psykiska mående förbättrades signifikant, men inte ungdomarnas. Ett möjligt samband mellan positiv förändring i psykiskt mående och positiv behandlingsupplevelse syntes. Däremot sågs inget tydligt samband kring försämring i psykiskt mående och en negativ behandlingsupplevelse. CFT tycks vara hjälpsamt för omsorgspersoner till barn med psykisk ohälsa och eventuellt även för ungdomar med psykisk ohälsa men vidare forskning krävs. / The study examined group-based compassion-focused therapy (CFT) for adolescents with mental health problems, and caregivers to adolescents with mental health problems, in a clinical environment. The purpose was to examine the association between participants´ experiences of CFT and changes in psychological distress before and after treatment. Participants freely described their experience in an evaluation questionnaire, which were examined with content analyzes. Psychological distress was rated with a constructed version of The Child Outcome Rating Scale (CORS) and changes were measured with dependent t-test. Comparisons between both assessments examined their association. The results showed positive experiences of the treatment. Caregivers rated a significant improvement in psychological distress, however, adolescents did not. A possible association was discovered between improvement in psychological distress and positive experiences. However, there was no obvious pattern between impairment of psychological distress and negative experiences. CFT seems to be a helpful treatment for caregivers to adolescents with mental health problems and possibly also to adolescents with mental health problems, but further research is required.

Vård- och omsorgspersonal påverkas i dagsläget av hög stressrelaterad ohälsa, samtidigt som få interventioner implementeras för att hantera det. Studiens syfte var att utforska vård- och omsorgspersonals upplevelse av en internetbaserad stresshanteringskurs utifrån compassionfokuserad terapi med fokus på kursens genomförbarhet och hur den påverkat hantering av arbete och vardagligt liv. Flertalet regioner i Sverige representerades av elva deltagare som arbetade med direkt patientkontakt inom vård- och omsorg. Deltagarna besvarade frågeformulären Treatment Credibility Scale och “Utvärdering av stresshanteringskursen”. Sju deltagare deltog även i en semistrukturerad intervju som syftade till att utforska upplevelsen av kursen. Det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys samt deskriptiv sammanställning av frågeformulären. Resultatet påvisade att kursen hade hög genomförbarhet som ökade deltagarnas upplevda stresshantering. Alla deltagarna beskrev nya förhållningssätt utifrån bland annat ökade insikter och nya färdigheter. Studiens resultat indikerar att en liknande kurs kan implementeras i större skala för att öka vård- och omsorgspersonals hantering av stress samt öka välmående. / Care and nursing staff are currently affected by high-stress-related health issues, while few interventions are implemented to handle it. The purpose of the study was to explore care and nursing staff´s experiences of an internet-based stress management course based on compassion-focused therapy with a focus on the course's feasibility and how it affected coping of work and everyday life stress. Some regions in Sweden were represented by eleven participants who worked with direct patient contact in healthcare. Participants answered the questionnaires Treatment Credibility Scale and “Evaluation of the stress management course”. Seven participants also participated in a semi-structured interview which aimed to explore the experience of the course. The material was analyzed with qualitative content analysis and a descriptive compilation of the questionnaires. The results showed that the course had high feasibility that increased the participants' stress management. All participants described new approaches based on, for instance, increased insights and new skills. The results of the study indicate that a similar course can be implemented to a greater extent to increase care and nursing staff's coping of stress and well-being. / ICOP

Denna essä har som syfte att undersöka hur diagnosen klimatångest hos unga har dimensioner som kan vara svåra att möta i en klassisk vårdmiljö. Det finns frågor av etisk och existentiell natur som behöver bemötas och besvaras. Det är inte bara hos klienten som dessa uppstår utan även hos den behandlande terapeuten. Denna essä är ett försök att rikta ljuset mot några av de aspekter som en behandlande terapeut eller annan personal kan behöva ta hänsyn till i sitt praktiska handlande till vardags.   Den belyser frågor som neutralitet, objektivitet, autenticitet och medkänsla. Den andra delen av essän behandlar frågan om professionellt och personligt ansvar och resonerar kring frågor om skuld, kollektiv ansvar, utvidgat ansvar och om terapirummets offentlighet och avskildhet. / The purpose of this essay is to examine how the diagnosis of climate anxiety in young people has dimensions that can be difficult to meet in the classic healthcare environment. There are questions of an ethical and existential nature that need to be addressed and answered. This essay is an attempt to shed light on some of the aspects that a clinical therapist or other clinical professions may need to take into account in their everyday practical actions. It highlights issues such as neutrality, objectivity, authenticity and compassion. The second part of the essay deals with the question of professional and personal responsibility and reasons around issues of guilt, collective responsibility, extended responsibility and about the publicness and privacy of the therapy room.

I idrottsvärlden är det vanligt förekommande att utövare upplever krav och press från sin omgivning, vilket vid misslyckanden ofta leder till en hög grad av självkritiska tankar. I sammanhanget har självmedkänsla visat sig vara en hjälpsam strategi för att hantera negativa tankar, men relativt lite forskning inom denna domän återfinns inom den idrottsliga kontexten. Vidare indikerar aktuell forskning att effekten av självmedkänsla påverkas av anknytningsstil. Således var syftet med denna experimentella studie att undersöka om en kortvarig intervention med fokus på självmedkänsla kan påverka grad av självkritiska tankar hos kvinnliga fotbollsspelare, samt om spelarnas anknytningsstil kan predicera förmågan att framgångsrikt ta till sig interventionen.  Urvalet bestod av aktiva kvinnliga fotbollsspelare i åldrarna 15–31 år (N=74) från sex lag som randomiserades till en interventionsgrupp, respektive kontrollgrupp. För att besvara frågeställningarna användes självskattningsformulären Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) samt Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS). Varians- och regressionsanalyser visade att interventionen signifikant påverkat deltagarnas upplevda grad av mindfulness och samhörighet, samt att grad av undvikande anknytning kan predicera deltagarnas upplevda omsorg och vänlighet mot sig själv. Sammanfattningsvis ger studien visst stöd till att en korttidsbaserad intervention i självmedkänsla kan ge gynnsamma effekter på kvinnliga fotbollsspelares självmedkänsla. Framtida forskning bör fokusera på vad som är verksamma mekanismer i interventioner av självmedkänsla i en idrottspopulation för att åstadkomma goda och reliabla behandlingsutfall. / In the sports world, it is common for practitioners to experience demands and pressure from their surroundings, which in the event of failure often leads to a high degree of self-critical thoughts. In this context, self-compassion has been shown to be a helpful strategy for dealing with negative thoughts, but relatively little research in this domain is found within the sporting context. Furthermore, current research indicates that the effect of self-compassion is influenced by attachment style. Thus, the aim of this experimental study was to investigate whether a short-term intervention focusing on self-compassion can affect the degree of self-critical thoughts in female soccer players, as well as whether the players' attachment style can predict the ability to successfully adopt the intervention. The sample consisted of active female soccer players aged 15-31 years (N=74) from six teams who were randomized to an intervention group and a control group, respectively. To answer the questions, the assessment forms Self-compassion Scale Athlete Version (SCS-AV), Self-criticism Scale Athlete Version (SC-AV) and Experiences in Close Relationships - Relationship Structures questionnaire (ECR-RS) were used. Variance and regression analysis showed that the intervention significantly affected the participants' perceived degree of mindfulness and common humanity, and that the degree of avoidant attachment can predict the participants' perceived self-kindness. In summary, this study provides some support that a short-term self-compassion intervention can have beneficial effects on female soccer players' self-compassion. Future research should focus on the mechanisms at work in self-compassion interventions in an athletic population to achieve good treatment and reliability outcomes.