Denna studie är ett kvalitetssäkringsprojekt inom BUP och syftet med studien är att undersöka och få fördjupad kunskap om tonårsflickors upplevelser av att ha gått i uttryckande konstterapibehandling i grupp.   Uttryckande konstterapi är en psykoterapimetod, som förutom det verbala språket använder sig av olika konstnärliga icke-verbala språk såsom bild, musik, dans/rörelse, samt poesi, psykodrama och saga/myt i behandlingsprocessen. Metoden finns inom Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) inom Landstinget i Värmland (LiV).     Deltagare i studien är tonårsflickor mellan 15 och 19 år, som deltagit i uttryckande konstterapi i grupp inom BUP. De tillfrågades om det varit hjälpsamt och i så fall vad var det som var hjälpsamt? Åtta forskningsintervjuer med öppna frågor har genomförts och materialet har sedan bearbetats utifrån Tematisk analys.   Resultatet som framkom ur intervjustudien visar på att behandlingen har haft positiva effekter både på kort och lång sikt. Den kreativa processen i metoden innebar att deltagarna genom att använda sig av de konstnärliga uttryckssätten fick kontakt med sitt inre och att de kunde ge sitt inre ett uttryck. Detta medförde att de kunde använda sig av skapandet som affektreglering under terapin och att de fortsatt med det över tid. Grupprocessen hade en viktig funktion som trygg bas att utgå ifrån och en säker hamn att återvända till. Sammantaget medförde metoden att mentaliseringsförmågan föreföll öka hos gruppdeltagarna.

Arbetsterapeuter som leder gruppterapier måste ha goda kunskaper om gruppteorier, hur aktivitet kan användas i grupp samt de faktorer som gör terapin effektiv. De måste ta hänsyn till vilka faktorer klienterna värdesätter för att terapin ska uppfylla klienternas behov och därmed bidra till en positiv förändring i deras dagliga liv. Syftet är därför att, genom en litteraturstudie, beskriva vad arbetsterapi i grupp innebär för vuxna personer inom den psykiatriska vården, utifrån klienters och arbetsterapeuters perspektiv. Studien påvisar att både arbetsterapeuter och klienter anser gruppterapi som en framgångsrik behandlingsform. De har liknande syn på vilka faktorer som är effektiva med gruppterapi, men från olika perspektiv. Klienterna anser att det är sammanhållningen i gruppen och interaktionen med andra människor som är de mest betydande faktorerna medan arbetsterapeuterna lägger större fokus på aktiviteten. Det framkom även att gruppterapi har en positiv effekt på klienternas dagliga liv.

<p><strong>SAMMANFATTNING</strong></p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med undersökningen var att utvärdera effekterna av behandlingen i projektet ”Rehabilitering med samtalsterapi och yoga” med avseende på upplevt fysiskt, socialt, känslomässigt och funktionellt välbefinnande, samt undersöka deltagarnas tillfredsställelse med rehabiliteringen. <strong>Metod: </strong>Utvärderingen gjordes våren 2010 med kvantitativ metod och deskriptiv, longitudinell design. Alla som skulle börja i nybörjarkursen ombads att delta. Enkäter delades ut före och efter deltagande i max tre rehabiliteringskurser. Deltagarantalet i utvärderingen var 22. Svaren analyserades med hjälp av beskrivande statistik och beroende T-test. <strong>Resultat:</strong> Det kunde inte påvisas några signifikanta skillnader över tid mellan skalorna <em>Fysiskt välbefinnande </em>(p=,507),<em> Socialt välbefinnande </em>(p=,936),<em> Känslomässigt välbefinnande </em>(p=,493)<em> </em>och <em>Funktionellt välbefinnande </em>(p=,388). Vid analys av de enskilda frågorna i skalorna fanns heller inga signifikanta skillnader. Enligt patientutvärderingen ansåg alla deltagare att yoga- och samtalsterapin, i olika grad, har hjälpt dem att hantera sin situation och 95,5% (n=21) säger att de skulle kunna rekommendera denna kurs till en vän i liknande situation. <strong>Slutsats: </strong>Rehabiliteringsprojektet skulle kunna utvecklas ytterligare, men bör fortsätta ges som ett komplement till traditionell onkologisk behandling då den anses vara betydelsefull för deltagarna. P.g.a. brister skulle en ny utvärdering behöva göras.</p> / <p><strong>ABSTRACT</strong></p><p><strong>Aim: </strong>The aim of this study was to evaluate the effects of the treatment in the project “Rehabilitation with psychotherapy and yoga”, regarding physical, emotional, functional and social wellbeing, and to examine the participant’s satisfaction with the rehabilitation. <strong>Method: </strong>The evaluation was done during the spring in 2010 with a quantitative method and descriptive, longitudinal design. Everyone who was to begin the new beginners’ class was asked about participation. Questionnaires were given to the participants, before and after participation in maximum three rehabilitation courses. The number of participants was 22. The answers were analyzed with descriptive statistics and dependent T-test. <strong>Result: </strong>There are no significant differences over time regarding the <em>physical</em> (p=,507), <em>social </em>(p=,936), <em>emotional</em> (p=,493) and <em>functional</em> (p=,388) <em>wellbeing</em> of the participants. When analyzing the unique questions in the wellbeing-scales, no significant differences were found. According to the satisfaction questionnaires, every participants thought that the rehabilitationgroup, in different ways, helped them to cope with their situation and 95,5% (n=21) would recommend this psychotherapy and yoga group to a friend in a similar situation. <strong>Conclusion: </strong>The rehabilitationproject can be improved, but should continue to be provided as a complement to traditional oncological treatment, since it´s considered being of great value for its participants. Because of shortages a new evaluation is motivated.</p>

SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med undersökningen var att utvärdera effekterna av behandlingen i projektet ”Rehabilitering med samtalsterapi och yoga” med avseende på upplevt fysiskt, socialt, känslomässigt och funktionellt välbefinnande, samt undersöka deltagarnas tillfredsställelse med rehabiliteringen. Metod: Utvärderingen gjordes våren 2010 med kvantitativ metod och deskriptiv, longitudinell design. Alla som skulle börja i nybörjarkursen ombads att delta. Enkäter delades ut före och efter deltagande i max tre rehabiliteringskurser. Deltagarantalet i utvärderingen var 22. Svaren analyserades med hjälp av beskrivande statistik och beroende T-test. Resultat: Det kunde inte påvisas några signifikanta skillnader över tid mellan skalorna Fysiskt välbefinnande (p=,507), Socialt välbefinnande (p=,936), Känslomässigt välbefinnande (p=,493) och Funktionellt välbefinnande (p=,388). Vid analys av de enskilda frågorna i skalorna fanns heller inga signifikanta skillnader. Enligt patientutvärderingen ansåg alla deltagare att yoga- och samtalsterapin, i olika grad, har hjälpt dem att hantera sin situation och 95,5% (n=21) säger att de skulle kunna rekommendera denna kurs till en vän i liknande situation. Slutsats: Rehabiliteringsprojektet skulle kunna utvecklas ytterligare, men bör fortsätta ges som ett komplement till traditionell onkologisk behandling då den anses vara betydelsefull för deltagarna. P.g.a. brister skulle en ny utvärdering behöva göras. / ABSTRACT Aim: The aim of this study was to evaluate the effects of the treatment in the project “Rehabilitation with psychotherapy and yoga”, regarding physical, emotional, functional and social wellbeing, and to examine the participant’s satisfaction with the rehabilitation. Method: The evaluation was done during the spring in 2010 with a quantitative method and descriptive, longitudinal design. Everyone who was to begin the new beginners’ class was asked about participation. Questionnaires were given to the participants, before and after participation in maximum three rehabilitation courses. The number of participants was 22. The answers were analyzed with descriptive statistics and dependent T-test. Result: There are no significant differences over time regarding the physical (p=,507), social (p=,936), emotional (p=,493) and functional (p=,388) wellbeing of the participants. When analyzing the unique questions in the wellbeing-scales, no significant differences were found. According to the satisfaction questionnaires, every participants thought that the rehabilitationgroup, in different ways, helped them to cope with their situation and 95,5% (n=21) would recommend this psychotherapy and yoga group to a friend in a similar situation. Conclusion: The rehabilitationproject can be improved, but should continue to be provided as a complement to traditional oncological treatment, since it´s considered being of great value for its participants. Because of shortages a new evaluation is motivated.

Ätstörningar är allvarliga sjukdomar som medför stort lidande för patienter och deras närstående. De rekommenderadebehandlingsmetoderna kan hjälpa vissa patienter men det behövs effektivare behandlingsmetoder. Det finns teoretiskt stöd och ännu begränsat empiriskt stöd för att compassionfokuserad terapi (CFT) kan vara hjälpsam för patienter med ätstörningar. I föreliggande studie var syftet att utvärdera CFT i grupp vad gäller metodens genomförbarhet, acceptabilitet och preliminära effektivitet för patienter med ätstörningar som behandlas i dagvård. En åttasessioners manualbaserad CFT-grupp som tillägg till ätstörningsdagvård utvärderades enligt en single-group studiedesign (n=8). CFT-gruppen visade god genomförbarhet och acceptabilitet. Patienter förbättrades med måttliga till stora effektstorlekar vad gäller ätstörningssymptom, vikt, självkritik och självuppmuntran. Dock uppnådde inget effektmått statistisk signifikans. Studiens resultat tyder på att CFT i grupp som tillägg till ätstörningsdagvård kan vara en genomförbar och acceptabel behandling som möjligen kan bidra till tillfriskande av patienter med ätstörningar. / Eating disorders are serious illnesses that cause great suffering for patients and their caregivers. The recommended treatment methods help some patients, but more effective treatment methods are needed. There is theoretical support and still limited empirical support that compassion-focused therapy (CFT) may be helpful for patients with eating disorders. The aim of the present study was to evaluate the feasibility, acceptability and preliminary effectiveness of group CFT for patients with eating disorders who receive day care treatment. An eight-session manual-based CFT group was evaluated as an adjunct to day patient program for eating disorders according to a single-group design (n=8). The CFT group demonstrated good feasibility and acceptability. Patients improved with moderate to large effect sizes on eating disorder symptoms, weight, self-criticising and self-reassuring. However, no effect was statistically significant. Results suggest that group CFT as an adjunct to day patient program for eating disorders may be a feasible and acceptable treatment that may contribute to the recovery of patients with eating disorders.

SammanfattningSömnproblem är vanligt förekommande hälsoproblem i befolkningen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visats vara en effektiv behandling för personer med insomni men mindre forskning har bedrivits på effekten av KBT i grupp för personer med insomni (KBT-I) och samtidiga depressiva symtom. Studien syftade till att undersöka effekten av KBT-I i grupp med avseende på graden av insomni, depressiva symtom, och samvariationen med transdiagnostiska processer. En single-subject design användes med dagliga skattningar och för-, mellan- och eftermätningar. Resultatet visade att graden av insomni minskade för samtliga deltagare och graden av depressiva symtom minskade för majoriteten. En samvariation mellan sömnrelaterad oro, selektiv uppmärksamhet, och insomni fanns. Det återstår för framtida forskning att undersöka de transdiagnostiska processernas samband med insomni och depressiva symtom närmare. / AbstractSleep disorders are a common health problem in the population. Cognitive behavior therapy for insomnia (CBT-I) have proved to be an effective treatment for people with insomnia, but less research has been conducted on the efficacy of CBT-I in a group of people with insomnia (CBT-I) and comorbid depressive symptoms. The purpose of this study was to investigate the effect of CBT-I in group with respect to insomnia, depressive symptoms, and transdiagnostic processes. A single-subject design was used with daily estimates and pre- between-and posttest measures. The study concluded that the degree of insomnia symtoms decreased for all participants and the degree of depressive symptoms decreased for the majority. A correlation was found between sleep-related worry, selective attention, and insomnia. It remains for future research to investigate transdiagnostic processes associated with insomnia and depressive symptoms further.

Ångest och depression är vanliga sökorsaker inom primärvården och klassas idag som folksjukdomar i Sverige. Svenska vårdcentraler har svårt att möta vårdbehovet kring psykisk ohälsa, och det finns därför anledning att utforska nya behandlingsalternativ för att effektivisera vården. I denna studie användes en kontrollerad mellangruppsdesign i syfte att undersöka hur Compassionfokuserad terapi (CFT) i grupp påverkar primärvårdspatienters grad av ångest och depression, samt huruvida detta skiljer sig från sedvanlig behandling i form av kognitiv beteendeterapi (KBT). Designen omfattade tre grupper; en interventionsgrupp (n = 20) som erhöll CFT, en aktiv kontrollgrupp (n = 12) som erhöll KBT, samt en passiv kontrollgrupp (n = 20) bestående av psykologstudenter som ej erhöll behandling i någon form. Självskattningsformulären Beck’s Depression Inventory II, Beck’s Anxiety Inventory samt Self-Compassion Scale administrerades vid två tillfällen i samtliga grupper. Förändringarna undersöktes med hjälp av t-test, variansanalys för upprepade mätningar samt effektstorlekar. Resultaten påvisade en signifikant skillnad mellan de grupper som erhållit behandling och den passiva kontrollgruppen men ingen signifikant skillnad mellan den aktiva kontrollgruppen och interventionsgruppen. Dock återfanns en större effektstorlek gällande depression för interventionsgruppen jämfört med den aktiva kontrollgruppen. Resultaten indikerar att CFT i grupp kan vara en effektiv behandling för primärvårdspatienter med ångest och depression. Vidare forskning efterfrågas för att undersöka de långsiktiga effekterna av CFT. / Anxiety and depression are conditions commonly occurring within primary health care and is currently a major health scourge in Sweden. Swedish primary health care centers are facing challenges in meeting the needs concerning mental illness, and therefore the exploration of new options for treatment is warranted for improved effectiveness. In this study a controlled between-group design was used in the aim of exploring how group delivered Compassion focused therapy (CFT) affects the degree of depression and anxiety in primary healthcare patients, and also whether it differs from treatment as usual consisting of cognitive behavioral therapy (CBT). The design comprised of three groups; an intervention group (n = 20) receiving CFT, an active control group (n = 12) receiving CBT, and a passive control group (n = 20) consisting of psychology students who did not receive any treatment. The self assessment questionnaires Beck’s Depression Inventory II, Beck’s Anxiety Inventory and Self-Compassion Scale was administered at two occasions in all groups. Changes were examined with t-tests, repeated measures analysis of variance and within-group effect sizes. The results showed a significant difference between the groups receiving treatment and the passive control group, but no significant difference between the intervention group and the active control group. However, a larger effect size was found regarding depression within the intervention group compared to the active control group. The results indicate that group delivered CFT may be an effective treatment regarding anxiety and depression in primary health care patients. Further research is warranted to explore the long term effects of CFT.

Psykisk ohälsa bland ungdomar ökar runt om i världen och det blir allt viktigare att hitta alternativ för behandling av psykiska ohälsa. Friluftsterapi ger ungdomar möjlighet att komma bort från destruktiva miljöer samtidigt som man undviker begränsningarna i traditionell terapi. Friluftsterapi är en form av gruppterapi där ungdomar ställs inför utmaningar i en friluftsmiljö. Även om friluftsterapi som terapiform ökar runt om i världen saknas fortfarande forskning ur ett svenskt perspektiv. Syftet med studien är att belysa vad friluftsterapi kan bidra med i arbetet med barn och ungdomar med psykisk ohälsa, samt vilka möjligheter och hinder det finns att utföra friluftsterapi. Studien är en kvalitativ litteraturstudie, och genom en tematisk innehållsanalys analyserades 12 artiklar. För att genomföra analysen har symbolisk interaktionism och anknytningsteoretiskt perspektiv använts som ett teoretiskt ramverk. Resultatet av studien visar både positiva såväl som negativa effekter av friluftsterapi. För att en implementering av friluftsterapi ska kunna ske krävs vidare forskning inom ämnet med ett särskild fokus på svenskt sammanhang. / Mental illness among adolescents is increasing around the world. It is becoming more and more crucial to find alternatives for treating mental illnesses. Wilderness therapy gives adolescents the opportunity to get away from destructive settings while avoiding the limitations of traditional therapy. Wilderness therapy is a form of group therapy where adolescents are faced with challenges in an outdoor environment. Even though wilderness therapy is increasing within the field of mental health treatment, there is still a lack of research from a Swedish perspective. This study aims to shed light on what wilderness therapy can contribute to the treatment of adolescents with mental illness, and what opportunities and obstacles there are to use wilderness therapy. The study is a qualitative literature review, and through a thematic content analysis, 12 articles were analysed. To implement the analysis, the symbolic interactionism and attachment theory have been used as a theoretical framework. The result of the study shows both positive effects of wilderness therapy, as well as negative ones. To prescribe an implementation of wilderness therapy, further studies on the subject are called for with a special focus based on the Swedish context.

<p>Constraint-Induced Therapy (CI) is based on the theory that constraining operationalfunctions will increase the usage and at the same time the recovery of impaired functions. Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a variant of CI, aimed at people with chronicaphasia. The purpose of this study was to examine whether CIAT would affect the linguisticabilities of eleven individuals with chronic aphasia. The linguistic abilities of each participant were tested before and after the therapy which consisted of thirty hours intensive trainingduring two weeks in accordance with CIAT. Abilities that were examined included namingability, informative speech, listening comprehension and everyday use of language. Measurements of the participants’ length of utterances and speech-rate were also implemented. The test results were analyzed using Wilcoxon signed ranks tests and dependent t-tests. Significant improvements were ascertained in the areas of length ofutterances, naming ability and informative speech. The conclusion of the study was that CIAT has a positive effect on individuals suffering from chronic aphasia, in regards tospeech production. It is unclear whether the method has any effect on language comprehension.</p> / <p>Constraint-Induced Therapy (CI) bygger på teorin att hämmande av välfungerande funktionerökar användningen och därmed återhämtningen av nedsatta funktioner. Constraint-InducedAphasia Therapy (CIAT) är en variant av CI som riktas mot personer med kronisk afasi. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CIAT påverkade språkförmågan för elva personer med kronisk afasi. Deltagarnas språkförmåga testades före och efter behandlingen, vilken utgjordes av trettio timmar intensiv träning under två veckor i enlighet med CIAT. Delförmågor som testades var benämningsförmåga, informativt tal, hörförståelse samt språkanvändning i vardagen. Mätningar gjordes också av deltagarnas taltempo och genomsnittliga yttrandelängd. Deltagarnas resultat från språktesten analyserades med Wilcoxon signed ranks test och beroende t-test. Signifikanta förbättringar kunde ses inomområdena yttrandelängd, benämningsförmåga samt informativt tal. Slutsatsen var att CIAT har en positiv effekt på personer med kronisk afasi vad gäller talproduktion. Det är dockoklart huruvida metoden påverkar språkförståelse.</p>

Constraint-Induced Therapy (CI) is based on the theory that constraining operationalfunctions will increase the usage and at the same time the recovery of impaired functions. Constraint-Induced Aphasia Therapy (CIAT) is a variant of CI, aimed at people with chronicaphasia. The purpose of this study was to examine whether CIAT would affect the linguisticabilities of eleven individuals with chronic aphasia. The linguistic abilities of each participant were tested before and after the therapy which consisted of thirty hours intensive trainingduring two weeks in accordance with CIAT. Abilities that were examined included namingability, informative speech, listening comprehension and everyday use of language. Measurements of the participants’ length of utterances and speech-rate were also implemented. The test results were analyzed using Wilcoxon signed ranks tests and dependent t-tests. Significant improvements were ascertained in the areas of length ofutterances, naming ability and informative speech. The conclusion of the study was that CIAT has a positive effect on individuals suffering from chronic aphasia, in regards tospeech production. It is unclear whether the method has any effect on language comprehension. / Constraint-Induced Therapy (CI) bygger på teorin att hämmande av välfungerande funktionerökar användningen och därmed återhämtningen av nedsatta funktioner. Constraint-InducedAphasia Therapy (CIAT) är en variant av CI som riktas mot personer med kronisk afasi. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CIAT påverkade språkförmågan för elva personer med kronisk afasi. Deltagarnas språkförmåga testades före och efter behandlingen, vilken utgjordes av trettio timmar intensiv träning under två veckor i enlighet med CIAT. Delförmågor som testades var benämningsförmåga, informativt tal, hörförståelse samt språkanvändning i vardagen. Mätningar gjordes också av deltagarnas taltempo och genomsnittliga yttrandelängd. Deltagarnas resultat från språktesten analyserades med Wilcoxon signed ranks test och beroende t-test. Signifikanta förbättringar kunde ses inomområdena yttrandelängd, benämningsförmåga samt informativt tal. Slutsatsen var att CIAT har en positiv effekt på personer med kronisk afasi vad gäller talproduktion. Det är dockoklart huruvida metoden påverkar språkförståelse.