Syftet med föreliggande randomiserade kontrollerade studie var att undersöka om vägledd internetförmedlad kognitiv beteendeterapi (iKBT) kan ge symptomreduktion på klinisk perfektionism och relaterade kliniska tillstånd, samt ge ökad livskvalitet. 150 deltagare randomiserades till två grupper, en behandlingsgrupp (n = 73) som fick en åtta veckors lång KBT- behandling mot klinisk perfektionism, och en kontrollgrupp (n = 77) som stod på väntelista. Utfallsmåtten var självskattningsformulär som avser mäta perfektionism (CPQ, FMPS & DAS-SC), ångest (GAD-7), depression (PHQ-9) och livskvalitet (BBQ). ANCOVA användes i de statistiska analyserna med förmätningen som kovariat. Resultaten visade att behandlingsgruppen förbättrades signifikant jämfört med kontrollgruppen på samtliga utfallsmått (p < .001) och att effektstorlekarna var måttliga till stora (d = 0.71-1.33). Därmed drogs slutsatsen att vägledd iKBT mot klinisk perfektionism kan vara en effektiv transdiagnostisk behandling mot perfektionism och relaterade kliniska tillstånd.

Kronisk smärta och emotionell problematik verkar dela flera faktorer med varandra, men i den transdiagnostiska forskningen är det oklart vilka faktorer som är centrala i utvecklingen av olika problematiker. I den här studien har ruminering, oro och beteendemässigt undvikande undersökts som transdiagnostiska faktorer för kronisk smärta och social ångest. Studien bygger på data från Trestadsstudien, en longitudinell populationsstudie som sträckte sig mellan 2012–2018 i centrala Sverige. Stickprovet inkluderade ungdomar i årskurs 7–9 (N = 1453) från arton kommunala skolor. Syftet med studien var att utforska prevalensen av kronisk smärta, social ångest och samsjuklighet mellan problematikerna. Syftet var också att undersöka om kronisk smärta och social ångest är riskfaktorer för varandra och om eventuella samband kunde förklaras av mediation genom ruminering, oro eller beteendemässigt undvikande, samt om kön kunde moderera mediationerna. För att undersöka detta genomfördes logistiska regressionsanalyser och mediationsanalyser. Resultaten indikerar att prevalensen av kronisk smärta, social ångest och samsjukligheten ökade över tid, särskilt för tjejer. Analyserna antyder även att kronisk smärta och social ångest var signifikanta riskfaktorer för varandra två år senare (OR = 1.7 - 1.9). Även om detta stöder en transdiagnostisk syn kunde inte sambanden förklaras av mediationsanalyserna i någon stor utsträckning. Detta kan bero på metodologiska brister med konstrukten eller att det finns andra faktorer som bättre förklarar sambanden. Framtida forskning behöver undersöka effekten av andra transdiagnostiska faktorer och hur olika typer av transdiagnostiska faktorer samverkar med varandra för att leda till utveckling av kronisk smärta och social ångest.

No description available.

SammanfattningSömnproblem är vanligt förekommande hälsoproblem i befolkningen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visats vara en effektiv behandling för personer med insomni men mindre forskning har bedrivits på effekten av KBT i grupp för personer med insomni (KBT-I) och samtidiga depressiva symtom. Studien syftade till att undersöka effekten av KBT-I i grupp med avseende på graden av insomni, depressiva symtom, och samvariationen med transdiagnostiska processer. En single-subject design användes med dagliga skattningar och för-, mellan- och eftermätningar. Resultatet visade att graden av insomni minskade för samtliga deltagare och graden av depressiva symtom minskade för majoriteten. En samvariation mellan sömnrelaterad oro, selektiv uppmärksamhet, och insomni fanns. Det återstår för framtida forskning att undersöka de transdiagnostiska processernas samband med insomni och depressiva symtom närmare. / AbstractSleep disorders are a common health problem in the population. Cognitive behavior therapy for insomnia (CBT-I) have proved to be an effective treatment for people with insomnia, but less research has been conducted on the efficacy of CBT-I in a group of people with insomnia (CBT-I) and comorbid depressive symptoms. The purpose of this study was to investigate the effect of CBT-I in group with respect to insomnia, depressive symptoms, and transdiagnostic processes. A single-subject design was used with daily estimates and pre- between-and posttest measures. The study concluded that the degree of insomnia symtoms decreased for all participants and the degree of depressive symptoms decreased for the majority. A correlation was found between sleep-related worry, selective attention, and insomnia. It remains for future research to investigate transdiagnostic processes associated with insomnia and depressive symptoms further.

No description available.

No description available.

Es wurde untersucht, von welchen Umgangsformen mit Blick auf die Auseinandersetzung mit Tod und Sterben COPD-Patient:innen berichten und ob sich zwei Gruppen mit unterschiedlich ausgeprägter psychischer Belastung und Wohlbefinden dahingehend unterscheiden. Methoden: Es wurden 64 stationär hospitalisierte COPD-Patient:innen querschnittlich untersucht, mittels: Wortvervollständigungsliste zur Erhebung todesbezogener Konstrukte außerhalb der bewussten Wahrnehmung (Death-Thought Accessibility, DTA); einem offenen, narrativen Interview mit den Fragen (1): „Was beschäftigt Sie zur Zeit am meisten“ und (2): „Was bedeutet der Tod für Sie und wie gehen Sie damit um, dass auch Sie werden sterben müssen?“; Fragebogeninventar zur Messung der Einstellungen gegenüber Sterben und Tod (FIMEST) Patient Health Questionnaire (PHQ-D); Positive Affect Negative Affect Scale (PANAS); Satisfaction with Life Scale (SWLS). Außerdem wurde die somatische Krankheitsschwere mittels COPD-Stadium (GOLD) sowie Charlson Comorbidity Index (CCI) geratet. Ergebnisse: 21 Patient:innen wiesen eine geringe, 43 Patient:innen eine hohe psychische Belastung auf. Es gab keine Gruppenunterschiede in der allgemeinen Soziodemographie sowie somatischen Symptomschwere. Die Gruppen unterschieden sich nicht in der DTA. Ein Drittel der belasteten (34,9 %; n=15), jedoch nur 14,3 % (n=3) der weniger belasteten Gruppe gab bei Interviewfrage 1 eine Beschäftigung mit todesbezogenen Themen an. Die wenig belastete zeigte im Vergleich zur belasteten Gruppe ein häufigeres Vorkommen neutraler und/oder sinnorientierter (90,5 % vs. 67,4 %) und geringere Vorkommen auswegorientierter, demoralisierter und/oder Angst betonender (38,1 % vs. 65,1 %) sowie Verlust und/oder Angst betonender Aussagen (33,3 % vs. 62,8 %). Die wenig belastete Gruppe zeigte eine höhere Akzeptanz des eigenen Sterbens/eigenen Todes und eine geringere innerliche Ablehnung des eigenen Todes im FIMEST aber keine geringere Todesfurcht. Schlussfolgerungen: Todesbezogene Auseinandersetzungsprozesse zeigen Zusammenhänge mit der Ausprägung psychischer Gesundheit bei COPD. In der klinischen Versorgung kann eine entsprechende Berücksichtigung in der Anamnese als Diagnostikum und Einladung für die Versprachlichung innerer existenzieller Nöte dienen. Mit Blick auf das hohe Vorkommen todesbezogener Stressoren bei psychisch belasteten Patient:innen sind Schulungen von medizinisch-pflegerischen Berufsgruppen (death education) zur Sicherung der Behandlungsqualität sinnvoll.