Sammanfattningsvis syftar denna uppsats till att studera hur patienter beskriver sin smärta samt på vilka sätt de beskriver hur de utforskar sin smärta i vardagen. Jag vill med dessa beskrivningar som bakgrund lyfta fram patienters egen lärprocess om sin smärta. Avhandlingen syftar vidare till att diskutera hur vårdgivare kan lära sig av patienters smärtbeskrivningar. I detta sammanhang vill jag lyfta fram några begrepp som kan belysa hur patienterna i mina studier delger vad jag tolkar som smärtupplevelser.

No description available.

No description available.

Tio procent av Sveriges befolkning lever med långvarig smärta och 60 procent av dessa är sjukskrivna på grund av kronisk smärta (1177 Vårdguiden 2013). Patienter med kronisk smärta upplever ofta en okunskap i sin omgivning kring hur det är att leva med smärta. Dessa patienter vårdas på alla avdelningar och det är då av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap och förståelse för att bemöta patienterna på bästa sätt. Hur kan man öka kunskapen och förståelsen för denna patientgrupp? Syftet med studien var att beskriva hur det är att leva med kronisk smärta. Litteraturstudien resulterade i tio kvalitativa artiklar som analyserats och bildat tre huvudteman och sju subteman. Huvudtemana är ensamhet, hjälplöshet och försoning. Resultatet visar att smärtan påverkar familjelivet, sociala relationer och arbetsförmågan. Många upplevde ensamhet och utanförskap från samhället. Att inte ha kontroll på sin situation ledde till känslan av hjälplöshet. För att klara av att leva med kronisk smärta användes strategier och vägar till att finna styrka. Det fanns en oro för hur smärtan skulle komma att påverka framtiden. Diskussionen visar att det är viktigt att se patienten, ha ett bra bemötande, ta tillvara på individens egna resurser och upplevelser, vilket leder till att patienten blir delaktig och får större kontroll över sin situation.

Bakgrund: I dagens samhälle lever var femte person mellan åldrarna 18 år och 75 år med långvarig smärta. I vissa delar av världen används cannabis som en del av behandlingen av långvarig smärta. Det vetenskapliga underlaget anses vara skralt och därför är det ännu inte en godkänd behandlingsmetod i Sverige Syfte: Att undersöka om det finns någon vetenskaplig evidens om att cannabis kan lindra långvarig smärta. Dessutom att undersöka hur användandet av cannabis kan påverka livskvaliteten hos personer med långvarig smärta. Metod: En litteraturstudie baserad på 10 kvantitativa artiklar med hjälp av databaserna PubMed, PMC och Cochrane Library.  Resultat: Cannabis visade sig ha en god smärtlindrande effekt på långvarig smärta. Patienterna upplevde att smärtintensiteten minskade och flertalet av patienterna kunde minska sina opioid och antidepressions/ångestdämpande läkemedelsdoser. Behandlingen medförde vissa biverkningar men en förbättring gällande patienternas livskvalitet kunde ändå ses. Patienterna ansåg även att deras sömn, trötthet, fysiska aktivitet och humör förbättrades i samband med cannabisbehandlingen. Slutsats: Sammanfattningsvis kan resoneras att cannabis kan vara ett lämpligt behandlingsalternativ vid långvarig smärta. Behandling med cannabis kan ha en god analgetisk effekt utan att orsaka allvarliga biverkningar samtidigt som livskvaliteten förbättrades. Cannabis skulle även kunna verka som en tilläggsmedicin till dagens smärtbehandling. Dock behövs ytterligare forskning för att avgöra huruvida cannabis verkar, både kortsiktigt och långsiktigt.

No description available.

No description available.

Syfte: Att belysa faktorer i bemötandet från vårdpersonal som är gynnsamma i vården av patienter med kronisk smärta. Teoretisk referensram: Smärta är en subjektiv upplevelse påverkad av patientens kontext. Maslows behovsteori har använts som referens till vilka behov patienter måste få tillgodosedda för att kunna uppnå välbefinnande, uppleva hälsa och livskvalitet. Erikssons omvårdnadsteori om lidande har använts för att ge en djupare bild av smärtans komplexitet.  Metod: Denna studie är utformad som en systematisk litteraturstudie. Urvalet inkluderade alla patienter med kronisk smärtproblematik utan hänsyn till bakomliggande orsaker.  Resultat: Patienter med kronisk smärta uppger fem områden; kunskap skapar trygghet, smärtbekräftelse, vikten av en fungerande vårdkedja, patientens ställföreträdare, subjektiva upplevelser som utgångspunkt för smärtbehandling som betydelsefulla i deras vårdkontakter. Patienter upplever att det centrala är att få sin smärta accepterad för en fungerande vård. Slutsats: Resultatet påvisar vikten av att patienten känner sig bekräftad och trodd på av vårdpersonalen i sin smärtredogörelse. Om patienten upplever en känsla av misstrohet från vårdpersonalen kan svårigheter uppstå i kommunikationen mellan patient och vårdpersonal vilket kan resultera i att patienten inte får adekvat smärtlindring. Då smärtan är en subjektiv upplevelse kan patienten uppleva svårigheter att förmedla sin smärtsituation vilket ställer krav på sjuksköterskans lyhördhet.

SAMMANFATTNING Bakgrund Långvarig smärta är en komplex problematik som återfinns hos 40 till 50 procent av befolkningen. Den orsakar ofta stort lidande och minskad livskvalitet för de drabbade och kräver behandling med multidisciplinära insatser. Tidigare forskning visar att många patienter med långvarig smärta är missnöjda med det bemötande de får av hälso- och sjukvården samtidigt som sjuksköterskor beskriver ett flertal hinder som försvårar möjligheten att ge denna patientgrupp en god omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bemöta patienter med långvarig smärta. Metod Författarna valde att genomföra en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med öppna frågor då detta tillvägagångssätt ansågs bäst lämpat för att fånga varje enskild deltagares upplevelse av att bemöta patienter med långvarig smärta. I studien deltog sju sjuksköterskor från olika somatiska vårdavdelningar på fyra av Stockholms akutsjukhus. Resultat Ett flertal faktorer som påverkade sjuksköterskornas möjlighet att ge patienterna ett gott bemötande identifierades. Sjuksköterskorna och avdelningsläkarna upplevdes i många fall ha bristande kunskap om långvarig smärta men fortbildning på arbetsplatsen, kontakt med smärtkonsulter och upprättandet av tydliga behandlingsplaner ansågs ha positiv inverkan på omvårdnaden. Läkemedelsberoende hos patienterna, underbemanning, stress, tidsbrist och negativa attityder i personalgruppen påverkade istället omvårdnaden negativt. Sjuksköterskorna uppgav att de ofta kände sig otillräckliga och maktlösa när de inte kunde hjälpa sina patienter. Patienternas beteende, som ibland upplevdes som krävande och påfrestande, försämrade även relationen och samarbetet mellan sjuksköterskan och patienten och ledde ofta till irritation och frustration hos sjuksköterskorna. Slutsats En ökad förståelse för sjuksköterskans perspektiv är nödvändig för att få en helhetsbild av detta komplexa omvårdnadsproblem. Genom att identifiera och på sikt även åtgärda de hinder som beskrivs av sjuksköterskorna kan omvårdnaden och bemötandet av patienter med långvarig smärta förbättras.

Bakgrund: Kronisk smärta är idag vanligt förekommande hos befolkningen. Det innebär att det ställs höga krav på vårdpersonalens förmåga att hantera dessa möten så att individen känner tilltro till vården. Kommunikation är en förutsättning för en relation och att få personen att känna sig delaktig i sin vård. Syfte: Studien gjordes för att belysa hur patienter med kronisk smärta upplever mötet med vårdpersonalen. Metod: Vi använde oss av en kvalitativ litteraturstudie. Studien är baserad på nio vetenskapliga artiklar som utifrån Burnards innehållsanalys har analyserats och bearbetats. Resultat: Patienter med kronisk smärta upplevde att de inte blev trodda av vårdpersonalen. Patienterna kände även en misstro mot vårdpersonalen vilket medförde att patienterna kände sig ignorerade och osynliga. Diskussion: Det framkom att patienterna tyckte det var viktigt att vårdpersonalen inte bara skulle se fasaden, utan att verkligen se det som finns bakom den och inse att personen kan må dåligt även om det inte syns. Det är betydelsefullt för patienterna att de blir sedda, respekterade och accepterade för de personer de är.