Studien handlar om hur könsnormer påverkar förskollärares interaktion med barn och vilka möjligheter ges till barn med olika kön för att kunna utveckla sina språkliga kunskaper. Ett annat syfte med studien är att få kunskap om hur förskollärares förhållningssätt kan bidra till jämställdhet. Tre frågeställningar har valts:  • Hur interagerar förskollärare med barn av olika kön?  • Får förskollärares interaktion med barn av olika kön några språkliga konsekvenser? • På vilket sätt bidrar förskollärares förhållningssätt till jämställdhet i förskolan? För att uppnå syftet med studien och besvara frågeställningar valdes kvalitativ metod, i form av observation. Sociokulturellt perspektiv samt feministiskt poststrukturellt perspektiv var utgångspunkt i studien. Resultatet visar att förskollärare ställer olika krav på pojkar och flickor och därmed interagerar med dem på olika sätt. Pojkar får generellt mer hjälp av förskollärare innan de ber om det medan flickor åkallar förskollärares uppmärksamhet när de stöttar på ett problem. Detta förhållningsätt begränsar och främjar pojkars respektive flickors möjlighet till språkanvändning. Förskollärare stimulerar mer flickor till berättande medan de i första hand uppmuntrar pojkar till att stå i centrum. Dock går det inte att dra generaliserande slutsatsen att förskollärarens olika sätt att interagera med barn är beroende av barnens kön och utesluter andra implicita anledningar, bland annat barnens mognad. Könsneutralt eller kompensatoriskt arbetssätt kan användas i jämställdhetsarbete. Detta kan återspegla sig vid val av ord och rekvisita i undervisningar och i bemötande av barn. I studiens resultat framkommer att användning av könsneutralt ord för att beskriva och kommentera barns utseende och kläder såväl som för att döpa figurer i samling främjar jämställdhet. Dessutom bidrar kompensatorisk metod till att pojkar och flickor får inträda i biroll respektive huvudperson. En annan aspekt i resultatet handlar om organisation av rutiner och aktiviteter. Utifrån studiens resultat framgår att i undervisningssituationer som är välplanerade, genomtänkta och målstyrda i rimlig grad överskrider förskollärare stereotypa könsnormer medan i stressande situationer, bland annat tambursituationer eller samling som utförs i hela barngruppen, upprätthålls och förstärks traditionella könsnormer.

The purpose of this study is to explore how the relation between gender and humour is maintained and challenged in the Swedish TV show Parlamentet. Using an interactional approach based on Judith Baxter’s theoretical framework for feminist post-structuralist discourse analysis, the study focuses on how communicative strategies are used in negotiating for the ideal position of “the successful comedian”. This position is seen as an ideal position in Parlamentet, where comedians do political parody. In the conversation sequences examined in this study, both verbal and bodily semiotic modes have been analyzed using conversation analysis and multimodal analysis. The study focuses on how different communicative strategies encourage or reject the comedians and how this leads to different possibilities in negotiating for a powerful position, the position of the successful comedian. Humour is culturally seen as a male-coded discourse. The relations between humour and gender that are in focus are the hegemonic notions of women as lacking a sense of humour or being less humorous than men. The notions of gender are based on Judith Butler’s theories and hence seen as something performed through discourse and within a rigid regulatory frame where the subject’s possibilities are not infinite. The results of the study show that the female and male comedians do not have the same possibilities in the negotiation for the position of “the successful comedian”. The male comedians are strongly encouraged to a greater extent than the female comedians. The female comedians are also rejected to a larger extent than the male comedians. The male comedians are mostly rejected by the moderator whereas the female comedians are rejected by the moderator, male comedians and female comedians. The female comedians encourage other comedians to a larger degree than the male comedians. A significant finding of this study is that the relations between humour and gender, where women are seen as less humorous than men, are maintained when female comedians through discourse are made less humorous. However, there are strategies in the interaction that do encourage the female comedians or that lead to female comedian’s resist being rejected. These strategies indicate that the hegemonic cultural notions of women as less humorous than men are also challenged in this public discourse.