<p>Den här uppsatsen handlar om sexualitet och sexuella normer i vårt samhälle och kring sexuella bilder på spelfilmer. Om man kan visa starka sexuella bilder i spelfilmer utan att man går över normernas gränser och hur långt man kan gå innan man gör det. När lagstiftningen anser att bilderna blir ett brott emot lagen eller när censur lagen går in och klipper bort scener. Det ingår även en analys på Larry Clarks filmer Kids, Bully och Ken Park, där alla filmerna har starka sexscener med tonåringar. Jag har valt att sätta bilderna i olika kontexter för att finna ut vart gränsen går innan en erotisk bild blir pornografi.</p>

<p>År 1967 sändes tv-serien Kullamannen för första gången och spänningsserien om fyra ungdomarsminst sagt innehållsrika sommarlov i trakterna kring den mystiska Kullen i Skåne, blev en storsuccé hos den svenska tv-publiken. Serien kom att repriseras ett flertal gånger genom åren ochäven idag, drygt 40 år efter premiären, är den populär bland både barn och vuxna.I denna uppsats har jag undersökt vad det egentligen var/är som gjorde/gör serien så populäroch framför allt; så spännande! För att ta reda på detta har jag analyserat serien utifrån de femperspektiven; mise en scéne, cinematografi, klippning, ljud och narration. Jag har undersökt hurseriens skapare, Leif Krantz, har arbetat med att skapa spänning inom dessa områden och isamband med detta även ställt Kullamannen mot andra spänningsserier av Krantz (så somKråkguldet, Pojken med guldbyxorna, Ärliga blå ögon, Sinkadus, Bessingemordet samt Snoken.)Efter min jämförelse av dessa har jag dragit slutsatsen att det som är gemensamt för Krantzserier är just spänningen. En spänning som är väldigt påtagande och som skapas genom smådetaljer och genomtänkta sekvenser, och inte genom ett blodigt slagsmål eller en vapengalenterrorist.Jag har också kommit fram till att Krantz insats inom den svenska spänningsgenren kanskerent av kan göra honom till en ”bortglömd” auteur inom den samma. Hans filmiska stil ochteknik för att skapa spänning återkommer nämligen i hans serier och han uppfyller många av dekriterier som utgör auteurteorins grunder.Utöver de tv-serier jag har studerat har jag även använd mig av litteratur och tidigareforskning inom ämnen som auteurteorin och filmanalys. Som ett komplement till inriktningen ijust min uppsats har jag också träffat och intervjuat Leif Krantz. Vårt möte har lett fram tillintressant, spännande och viktig information till min uppsats, men jag vill samtidigt påpeka att deresonemang och slutsatser jag har kommit fram till är mina egna.</p>

<p>Filmen "The Truman show" har använts som utgångspunkt för att diskutera hur människor uppfattar verkligheten utifrån sin livssituation. Tankar angående verklighet, media och tillvaro används för att diskutera filmens karaktärers medvetenhet och kunskap om sin egen situation. Då filmen handlar om Truman som filmas dygnet runt och sänds i en direktsänd TV-show över hela världen, utan att han vet om det, diskuteras även vilken roll media har för att skapa mening i människors vardagliga liv. Media används också för att förklara, enligt Truman, konstiga händelser vilket är meningen för att kunna hålla honom fortsatt omedveten om sin sanna tillvaro. Då personerna i filmen har olika kunskaper och erfarenheter om sin tillvaro, tas även tankar om detta upp för att visa på vad det är som gör att människor accepterar eller ifrågasätter sin situation. Med utgång från Trumans situation diskuteras även om människan har något fritt val att välja sin tillvaro.</p>

Thesis (M.A.)--York University, 2003. Graduate Programme in English. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 98-100). Also available on the Internet. MODE OF ACCESS via web browser by entering the following URL:http://gateway.proquest.com/openurl?url%5Fver=Z39.88-2004&res%5Fdat=xri:pqdiss&rft%5Fval%5Ffmt=info:ofi/fmt:kev:mtx:dissertation&rft%5Fdat=xri:pqdiss:MQ99358

No description available.

The essay aims to show n interpretation of Vampyr and Ordet; seen from a viewpoint Kierkegaards christian existentialism can enhance the understanding of mentioned movies. Central notions from Ks philosophy are explained and then the author points to examples of how this corresponds with the essence of the two movies. The argumentation is based on Ks thoughts on faith and human existence. Other theories concerning Dreyers movies, and to some extent his background, is also discussed. Finally the author concludes that he was right in his hypothesis: that it is possible to show an influence from Kierkegaards christian, existentialistic thoughts in the two movies. Moreover the author thinks that the chosen perspective works as a complement to other written material on the movies and that other writers on the subject have some problems summing up the contents of the movies from their different perspectives. The final conclusion is thus that an interpretation of the movies from a Kierkegaardian viewpoint increases the understanding of the same movies

No description available.

Jeanine Basingers bok The World War II Combat Film presenterar en annars väldigt oupmärksammad genre, den amerikanska Andra Världskrigs-stridsfilmen. Utifrån den mall som Basinger beskriver i boken har jag här diskuterat och analyserat hur Saving Private Ryan håller sig till mallen som skapats av tidigare stridsfilmer. Mallen består i korthet av en mängd element som används genomgående i genren; såsom gruppen, hjälten, målet och fienden. Dessa element förekommer från den första andra världskrigs-stridsfilmen Bataan från 1943 och har konsoliderats och utvecklats sedan dess. Slutsatsen blir att även om SPR blivit känd som en nydanande och orginell film så är håller den sig nästan slaviskt till mallen, det enda som möjligt kan skilja den lite från andra filmer i genren är det ursprungliga målet, det är inte vanligt att ha ett såpass politiskt inkorrekt mål som att rädda en enda man.

År 1967 sändes tv-serien Kullamannen för första gången och spänningsserien om fyra ungdomarsminst sagt innehållsrika sommarlov i trakterna kring den mystiska Kullen i Skåne, blev en storsuccé hos den svenska tv-publiken. Serien kom att repriseras ett flertal gånger genom åren ochäven idag, drygt 40 år efter premiären, är den populär bland både barn och vuxna.I denna uppsats har jag undersökt vad det egentligen var/är som gjorde/gör serien så populäroch framför allt; så spännande! För att ta reda på detta har jag analyserat serien utifrån de femperspektiven; mise en scéne, cinematografi, klippning, ljud och narration. Jag har undersökt hurseriens skapare, Leif Krantz, har arbetat med att skapa spänning inom dessa områden och isamband med detta även ställt Kullamannen mot andra spänningsserier av Krantz (så somKråkguldet, Pojken med guldbyxorna, Ärliga blå ögon, Sinkadus, Bessingemordet samt Snoken.)Efter min jämförelse av dessa har jag dragit slutsatsen att det som är gemensamt för Krantzserier är just spänningen. En spänning som är väldigt påtagande och som skapas genom smådetaljer och genomtänkta sekvenser, och inte genom ett blodigt slagsmål eller en vapengalenterrorist.Jag har också kommit fram till att Krantz insats inom den svenska spänningsgenren kanskerent av kan göra honom till en ”bortglömd” auteur inom den samma. Hans filmiska stil ochteknik för att skapa spänning återkommer nämligen i hans serier och han uppfyller många av dekriterier som utgör auteurteorins grunder.Utöver de tv-serier jag har studerat har jag även använd mig av litteratur och tidigareforskning inom ämnen som auteurteorin och filmanalys. Som ett komplement till inriktningen ijust min uppsats har jag också träffat och intervjuat Leif Krantz. Vårt möte har lett fram tillintressant, spännande och viktig information till min uppsats, men jag vill samtidigt påpeka att deresonemang och slutsatser jag har kommit fram till är mina egna.

Knut Erik Jensen’s oeuvre is often described from a typical Norwegian point of view. The corpus of films studied is restricted to his documentary production and to the breakthrough of Stella Polaris in 1993. But as I discovered Knut Erik Jensen through his posterior fiction films, I had to focus on this under esteemed production, even if I remain convinced that the dichotomy between the documentary and fiction films is not very pertinent. As Passing Darkness had blurred my reading of Gilles Deleuze’s books dedicated to cinema, I started to focus on both this film and Deleuze’s philosophical approach. I linked then Knut Erik Jensen’s films to other filmmakers who in my sense had the same concerns. As history is first a matter of geography, I based the reflection on the works by Alain Resnais, Jean-Daniel Pollet and the texts by Jean Epstein. But as the study went on, I realized that a classical study could not validate Jensen’s aesthetic as the alchemical concerns of both Jean Epstein, Edgar Morin or Gilles Deleuze were dealing with either a source or a result. Living at the era of the networks and influenced by some seminars in France regarding the figure and the networks inside the image, I focused on the philosopher stone in order to find an alternative to the crystal image and other postulates. Using some previous knowledge regarding the alchemy, I used the cycle of the azoth in the sea, one of the main characters in Jensen’s aesthetic as being a way to consider the loss of the source and of the result. Instead of opposing time, space and then a questioning of the space/time continuum, I refuted the organic regime (which has been dead for about forty years in film) to focus on the mineral one (through the crystal image and other reflections) and the gaseous one (the development of the transparitions).