No description available.

<p>The topic of this study is a notion of empathy that is common in philosophy and in the behavioral sciences. It is here referred to as ‘the notion of empathy as emotional sharing’, and it is characterized in terms of three ideas. If a person, S, has empathy with respect to an emotion of another person, O, then (i) S experiences an emotion that is similar to an emotion that O is currently having, (ii) S’s emotion is caused, in a particular way, by the state of O or by S’s entertaining an idea of the state or situation of O, and (iii) S experiences this emotion in a way that does not entail that S is in the corresponding emotional state. The aim of the study is to clarify this notion of empathy by clarifying these three ideas and by tracing the history of their development in philosophy.</p><p>The study consists of two parts. Part one contains a short and selective account of the history in Western philosophy of the notion of empathy as emotional sharing. In chapter 2 Spinoza’s theory of imitation of affects and Hume’s theory of sympathy are presented. It is argued that these theories only exemplify the second idea characteristic of the notion of empathy as emotional sharing. Chapter 3 contains presentations of Adam Smith’s theory of sympathy, and Schopenhauer’s theory of compassion. These theories are shown to exemplify the second and the third idea. In chapter 4 there are presentations of Edith Stein’s description of Einfühlung, and Max Scheler’s account of empathy and fellow-feeling. It is shown that these accounts contain explicit specifications of the third idea, and it is argued that they also exemplify the second idea.</p><p>In part two, the three ideas are further clarified and the notion of empathy as emotional sharing is defined. Chapter 5 contains a discussion of the main contemporary philosophical analyses of empathy. Three different views are distinguished: one that construes empathetic emotions as emotional states, one that construes them as imagined emotions, and one that construes them as off-line emotions. The first two views are criticized and rejected. The third is accepted and further developed in chapter 6, which contains a general analysis of the emotions. A distinction is made between two ways of experiencing an emotion, and it is argued that it is possible to have the affective experience characteristic of a particular kind of emotional state without being in that kind of state. In chapter 7, a definition of ‘empathy’ is proposed. This definition contains specifications of the three ideas characteristic of the notion of empathy as emotional sharing, and it shows both how the empathizer’s emotion resembles the emotion of the empathee, and how this emotion is caused and experienced.</p>

No description available.

No description available.

I denne avhandlinga har jeg to hovedsiktemål. For det første søker jeg å gi ei tolkning av den såkalte rasjonalisten René Descartes’, transcendentalpragmatikeren Karl-Otto Apels og eleven hans, Wolfgang Kuhlmanns, samt den objektive idealisten Vittorio Hösles forsøk på å tilbakevise den universelle skeptisismen, og det vil, grovt formulert, si forsøka deres på å vise at sistebegrunna kunnskap er mulig. For det andre prøver jeg å vurdere de nemnte tenkernes skeptisismekritikk. Denne vurderinga mun-ner ut i tre hovedteser: (i) Ingen av dem har lyktes i sine forsøk på å gjendrive skepti-keren; (ii) en slik gjendrivelse er (i en bestemt forstand) heller ikke mulig; (iii) en ikke-falsifikasjonistisk universell fallibilisme, og dvs. en bestemt form for universell skeptisisme, er en posisjon som gir en korrekt beskrivelse av den menneskelige ende-lighet (på erkjennelsens område).

The topic of this study is a notion of empathy that is common in philosophy and in the behavioral sciences. It is here referred to as ‘the notion of empathy as emotional sharing’, and it is characterized in terms of three ideas. If a person, S, has empathy with respect to an emotion of another person, O, then (i) S experiences an emotion that is similar to an emotion that O is currently having, (ii) S’s emotion is caused, in a particular way, by the state of O or by S’s entertaining an idea of the state or situation of O, and (iii) S experiences this emotion in a way that does not entail that S is in the corresponding emotional state. The aim of the study is to clarify this notion of empathy by clarifying these three ideas and by tracing the history of their development in philosophy. The study consists of two parts. Part one contains a short and selective account of the history in Western philosophy of the notion of empathy as emotional sharing. In chapter 2 Spinoza’s theory of imitation of affects and Hume’s theory of sympathy are presented. It is argued that these theories only exemplify the second idea characteristic of the notion of empathy as emotional sharing. Chapter 3 contains presentations of Adam Smith’s theory of sympathy, and Schopenhauer’s theory of compassion. These theories are shown to exemplify the second and the third idea. In chapter 4 there are presentations of Edith Stein’s description of Einfühlung, and Max Scheler’s account of empathy and fellow-feeling. It is shown that these accounts contain explicit specifications of the third idea, and it is argued that they also exemplify the second idea. In part two, the three ideas are further clarified and the notion of empathy as emotional sharing is defined. Chapter 5 contains a discussion of the main contemporary philosophical analyses of empathy. Three different views are distinguished: one that construes empathetic emotions as emotional states, one that construes them as imagined emotions, and one that construes them as off-line emotions. The first two views are criticized and rejected. The third is accepted and further developed in chapter 6, which contains a general analysis of the emotions. A distinction is made between two ways of experiencing an emotion, and it is argued that it is possible to have the affective experience characteristic of a particular kind of emotional state without being in that kind of state. In chapter 7, a definition of ‘empathy’ is proposed. This definition contains specifications of the three ideas characteristic of the notion of empathy as emotional sharing, and it shows both how the empathizer’s emotion resembles the emotion of the empathee, and how this emotion is caused and experienced.

Trots att människor intresserat sig för moral och etik sedan antikens Grekland så verkar vi inte kommit närmare konsensus i en enda fråga. Förklaringen till detta kan vara att moral är subjektivt. En teori som stödjer detta subjektiva synsätt är CAD-teorin (Community, Autonomy &amp; Divinity). Den säger att vissa känslor är kopplade till olika typer av moraliska brott, och att vi använder moralen som ett sätt att förklara dessa känslor. Enligt teorin så finns det tre stycken moraliska ”system”. Dessa är: individens etik, samhällets etik och den gudomliga etiken. CAD-teorin antar att tre stycken emotioner uppstår i oss när någon annan utför ett moraliskt brott mot något av dessa tre system. Dessa tre känslor är ilska, förakt och äckel. I ett försök att replikera tidigare studier så fick deltagarna i en enkät avgöra vilken känsla ett antal situationer gav upphov till, och sedan klassificera vilken typ av moraliskt brott som begåtts i dem. Dessutom undersöktes om CAD-teorin är tillämpbar på situationer som baserats på det som inom spelteorin kallas för utbyte och koordination. Hypotesen där var att ilska skulle uppstå när endast deltagaren höll överenskommelsen, samt att skam och skuld skulle uppstå när deltagaren bröt mot den. Resultaten stämde med hypoteserna i sammanlagt 24 av 39 fall. Kulturella, samt vissa språkliga, faktorer kan ha varit det som påverkade resultaten mest.

Denna studie inriktar sig på att undersöka på vilket sätt läromedlen i filosofi på gymnasiet skapar möjligheter för utbildning för hållbar utveckling. Totalt har 16 stycken filosofiläroböcker granskats. Från detta följer två frågeställningar som behandlas i studiens analys och diskussion: Är läromedlens behandling av hållbar utvecklings dimensioner heltäckande? Vilka delar av hållbar utveckling behandlas av filosofiläromedlen och vilka delar utelämnas? Påverkar styrdokumentens inställning till utbildning för hållbar utveckling innehållet i läroböckerna i enlighet med ett läroplansteoretiskt perspektiv?  Fokus ligger på ämnes- och undervisningsinnehållet, snarare än på undervisningsmetoder i utbildning för hållbar utveckling. Vidare innehåller studien ett tidsperspektiv som sträcker sig från 70-talet fram till år 2012, vilket möjliggör en undersökning av hur styrdokumentens och läromedlens inställning till utbildning för hållbar utveckling förändras under den här tidsperioden. Studiens resultat visar att det i filosofiläroböcker på gymnasienivå går att hitta relativt mycket innehåll som kan kopplas till någon av hållbar utvecklings tre dimensioner. Det är dock även uppenbart att en del av hållbar utvecklings beståndsdelar inte behandlas av läromedlen till samma grad som andra, trots att styrdokumenten uppmanat till detta. Filosofiämnet uppvisar dock goda förutsättningar för att ännu bättre lämpas till att bedriva utbildning för hållbar utveckling och därmed göra denna aktivitet vanligare inom undervisning i humaniora.

Cand. cur. speciale.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2008.