Syfte och frågeställningar Syftet med denna forskningsstudie är att undersöka hur arbetssituationen för äldre idrottslärare ser ut inom skolan. Studien kommer att undersöka idrottslärarnas arbetsmiljö, hur de bedriver sin idrottsundervisning idag jämfört med tidigare samt hur undervisningen har förändrats i samband med införandet av nya läroplaner. Studien avslutas med att idrottslärarna reflekterar kring sin egen och yrkets framtid. Syftet har lett fram till följande frågeställningar: 1. Hur påverkas äldre idrottslärare av arbetsmiljön där idrottsundervisningen bedrivs? 2. Hur bedriver äldre idrottslärare sin idrottsundervisning i skolan idag jämfört med tidigare? 3. Hur har äldre idrottslärares undervisningsmetoder förändrats i samband med införandet av nya läroplaner? 4. Hur ser framtiden ut för de äldre idrottslärarna och idrottsläraryrket? Metod Forskningsstudien består av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer. Vi tillämpade resenärsmetoden utifrån studiens explorativa syfte. Det riktade urvalet bestod av fem verksamma idrottslärare i grundskolan inom ålderskategorin 50–67 år. Efter transkriberingen av intervjuerna analyserades den insamlade informationen med analysmetoden grundad teori. Resultat Samtliga idrottslärare i vår forskningsstudie trivs med sin arbetssituation och sin arbetsmiljö. Samarbetet med skolledningen och övrig personal på skolan fungerar bra. I takt med införandet av nya läroplaner har idrottslärarnas undervisningsmetoder förändrats avseende såväl tid till förfogande för undervisning som undervisningsmetoder. Idrottslärarna berättar vidare att administrativa uppgifter tillkommit på senare år, vilket resulterat i en ökad arbetsbörda. Majoriteten av idrottslärarna i vår studie menar att variation i arbetsuppgifterna är bra för att avlasta den fysiska belastningen på kroppens rörelseapparat. Slutsats Vi har kommit fram till att idrottslärarnas arbetsuppgifter ökat samt skiftat i omfattning över tid. Pappersarbete har blivit ett allt vanligare inslag i deras arbetsuppgifter. Även idrottslärarnas förmedlingsrepertoar har förändrats, vilket innebär att deras undervisningsmetoder ser annorlunda ut idag jämfört med tidigare.

Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur ledare och tränare ser på flickfotbollen i Österåker. Studiens frågeställningar är: Varför slutar flickor att spela fotboll? Hur ser tränare och ledare på vägledande policydokument och riktlinjer? Hur ser tränarna på ett jämställt föreningsliv?     Metod Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie där vi genom att intervjua ledare i olika fotbollsföreningar i Österåker försöker få en bredare förståelse för flickors avhopp från föreningarna. För att få så uttömmande svar som möjligt så använde vi oss av ett semistrukturerat intervjuformulär, vilket innebär att vissa frågor och frågeområden var bestämda på förhand. Andra frågor tillkom under intervjun. Urvalet skedde genom ett bekvämlighetsurval och intervjuerna är fyra till antalet. Vi har använt oss av Hirdmans genusteori vid analys av empiri. Innehållet i intervjuerna har vetenskapligt tolkats, analyserats och strukturerats med hjälp av innehållsanalys.   Resultat Det finns bristande kunskaper om riktlinjer och styrdokument i majoriteten av föreningarna och några ledare tycker ansvaret ligger på Stockholms Fotbollsförbund. Det finns flera faktorer som kan påverka flickors deltagande. Dessa faktorer är bland andra: den manliga dominansen bland ledare och tränare, deras syn på flickfotboll, samhällets syn, könsnormer, föräldrars engagemang, nivåindelning och tidigt elitistiskt tänkande. Ingen av föreningarna arbetar aktivt för att öka jämställdheten.   Slutsats Av studien framgår att fotboll som idrott fortfarande uppfattas av tränare och ledare som en manlig domän. Flickors utövande beskrivs som annorlunda, mindre prestigeinriktat och mer socialt. Det är inte samma satsning på flickors fotboll och de har inte några egentliga karriärmöjligheter inom idrotten. Vi tror att normer, prestige mellan ledare och konkurrens mellan föreningarna i Österåker är till stor nackdel för flickorna. En viktig slutsats i studien utifrån Hirdmans genusperspektiv, är att isärhållandet av ”fotboll” (Läs herrfotboll)- och damfotboll innebär att könsstereotypa förhållningssätt bibehålls. Vidare visar undersökningen att det är en mycket lång väg kvar när det gäller jämställdhet i föreningarna, även om könsfördelningen på styrelsenivå är jämställd i tre av föreningarna.

Syfte Syftet var att undersöka deprimerade kvinnors upplevelser av psykiskt välmående under och efter genomförande av koreograferad dans kombinerad med föreläsningar om psykiska tillstånd. Metod Med kvalitativ utgångspunkt genomfördes sju intervjuer med kvinnor som deltagit i fenomenet DansSteget. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Materialet analyserades med en fenomenografisk ansats och med tolkningar av författarna till detta självständiga arbete. Intervjuinnehållet kategoriserades under två huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Resultat I utfallsrummet framkom att samtliga deltagare upplevt att deras psykiska välmående förbättrats efter att de börjat på DansSteget. Faktorer som påverkat detta var bland annat att dansa kravlöst och synkroniserat tillsammans med andra, att få vara en del av en grupp och att dansen varit ett positivt inslag i tillvaron. DansSteget har beskrivits ge glädje, stressreduktion, avslappning och ökad energi. Slutsats Att dansa i grupp har upplevts ge en positiv inverkan på deltagarnas psykiska välmående. DansSteget skulle därför kunna anses vara en bra aktivitet för att öka psykiskt välmående hos personer som lider av depression, förutsatt att dessa tycker om att dansa. För att ge en ihållande och mer långvarig effekt skulle kanske frekvensen av danspassen i DansSteget behöva utökas. Detta kräver dock fortsatt forskning för att kunna bekräftas. Nyckelord: dans, Zumba, linedance, depression, nedstämdhet, psykiskt välmående, hälsa, ohälsa, fysisk aktivitet, föreläsning, kvinnor och grupp. / Aim The aim was to investigate depressed women’s experiences of psychological well-being during and after going through a regimen of dance and education about psychological conditions. Method Seven women who had participated in DansSteget were interviewed using a qualitative method. The interviews were conducted, recorded and transcribed by the authors of this essay. Using phenomenographic analysis the authors interpreted collected interview material and categorized it into two main categories, each with subcategories. Results The result showed that all participants had experienced improved psychological well-being since starting at DansSteget. Elements perceived as having impact on the participants’ psychological well-being were, for example, dancing to undemanding choreographies synchronized with other people and being accepted as part of a group. Dancing frequently also had an effect on participants’ well-being, by functioning as a positive ingredient in their daily life. Participants in DansSteget have reported feelings of joy, stress reduction, relaxation and increase of energy. Conclusions Participating in group based dance activity has been perceived affecting the participants’ psychological well-beeing in a positive way. DansSteget could therefore possibly help improve the well-being of people suffering from depression, provided that they enjoy dancing. If DansSteget is to have a continual and long-term effect, current frequency of dance classes might need to be extended. Further investigation is, however, required before any definite conclusions can be drawn in this respect. Keywords: dance, Zumba, line dance, depression, psychological well-being, health, psychological condition, physical activity, education, women and group.

<p>2017-06-07</p>

<p>2017-06-28</p>

<p>2017-06-21</p>

<p>2017-06-19</p>

<p>2017-06-28</p>

<p>2017-06-27</p>

<p>2017-06-14</p>