Ultraljud av halsartärer är en duplexultraljud undersökning som har en förmåga attavbilda samt mäta flödeshastigheten i halskärlen. Med undersökningen kaneventuella förändringar i form av plack, stenoser samt ocklusioner utredas ihalsens artärer. Arteria carotis interna (ICA) anses vara ett väsentligt kärl belägenanatomiskt posteriort om halsen med huvuduppgift att försörja hjärnan med blod.Stenoser i ICA kan leda till ett flertal allvarliga symptom såsom transistoriskischemisk attack, övergående blindhet samt stroke. Den dominerande orsaken tilldessa allvarliga symptom samt förändringar i kärlen är arterioskleros. För korrektbehandling för den drabbade patienten betraktas bedömningen av stenosgradenvara väldigt viktigt. Syftet med denna studie är att undersöka sambandet mellanstenosgraden bedömd utifrån systolisk flödeshastighet i ICA och stenosgradberäknad med hastighetskvot mellan maximal systolisk flödeshastighet i ICA ochmaximal systolisk flödeshastighet i arteria carotis communis (CCA) samtslutdiastolisk flödeshastighet i ICA. Till studien inkluderades totalt 200 kärl(höger och vänster), av de användes 130 kärl. Parametrar som behövdes tillstudien var slutdiastoliska flödeshastighet i ICA samt maximal systoliskaflödeshastighet i ICA och CCA. Patienterna hade olika stenosgrader <40%->95%,i höger och vänster ICA. Hastighetskvoten ICA/CCA beräknades och användesför undersökning av sambandet med hjälp av statistiska analysmetoder. Resultatenav studien uppvisade att det föreligger ett signifikant samband mellanstenosgraden bedömd med maximal systolisk flödeshastighet i ICA ochstenosgraden bedömd med hastighetskvoten och slutdiastolisk flödeshastighet.Däremot så har hastighetskvoten ICA/CCA starkare överensstämmelse medstenosgraden bedömd med maximal systolisk flödeshastighet, jämfört med det förslutdiastolisk flödeshastighet. Slutsatsen är att hastighetskvoten kan användas fören säker bedömning av stenosgraden och bör med stor säkerhet återspeglastenosgraden i ICA. / Ultrasound of carotid arteries is a duplex ultrasonography that has the ability toimage as well as measure the flow rate in the vessels. With this analysis it ispossible to detect any changes in the shape of plaque, stenosis and occlusions incarotid arteries. Internal carotid artery (ICA) is considered to be an essentialvessel, supplies the anterior part of the brain with blood. Internal carotid stenosisleads to several severe symptoms such as transient ischemic attack, transientblindness and stroke. The main reason of these symptoms and changes in thevessels is atherosclerosis. Degree of stenosis is considered very important to givepatients the proper treatment. The aim of this study is to investigate therelationship between the degree of stenosis evaluated with maximum systolic flowrate in ICA and degree of stenosis evaluated with calculated flow rate ratio ICAand common carotid artery (CCA) and end diastolic flow rate in ICA. The studyincluded a total of 200 vessels (right and left), of which 130 vessels were used.Parameters needed for the study were vessels with stenosis degree of internalcarotid artery, end diastolic flow rate in ICA and maximum systolic flow rate inICA and CCA. The patients had different degrees of stenosis between <40% ->95% in the right and left ICA. The rate ratio ICA/CCA was calculated and used toinvestigate the relationship using statistical analysis methods. The results of thestudy showed that there is a strong and significant correlation between the degreeof stenosis assessed with maximum systolic flow rate in ICA and the degree ofstenosis assessed with the rate ratio and end diastolic flow rate. In contrast, therate ratio ICA/CCA has stronger compliance with the degree of stenosis assessedat maximum systolic flow rate, compared with that for end diastolic flow rate.This leads to the conclusion that the rate ratio can be used for a safe assessment ofthe degree of stenosis in ICA and should with great certainty reflect the degree ofstenosis in ICA.

En studie har genomförts för att undersöka möjligheterna att torka gjutsand i en fluidiserad bädd. Sand är ett ändligt material och i gjutprocessen används tonvis gjutsand årligen. Volvo Powertrain Production har ett gjuteri i Skövde där de undersöker om de kan återanvända sin gjutsand. För att återanvända gjutsanden måste den först tvättas ren från föroreningar för att sedan torkas innan den kan användas i processen igen. Gjuteriet har stora mängder restvärme som skulle kunna utnyttjas till torkningen av gjuterisand. Studien genomförs för att öka kunskapen om torkning av gjutsand i en fluidiserad bädd vid olika gastemperaturer och flöden.  Målet är att analysera gjutsandens fluidiseringsegenskaper och att beräkna vilken temperatur och vilket luftflöde som genererar lägst energibehov vid torkning. Gjutsanden ska torkas från en fukthalt på 12 % till en fukthalt på 0,1 %. Gjutsandens slitage mäts för att säkerställa att medelkornstorleken inte underskrider 150 µm och att finandelar under 63 µm inte överskrider 1 % av den totala massan. Målet är även att projektera en tork som kan torka 10 000 ton gjutsand/år samt att beräkna den miljömässiga förbättringen som genereras av att återvinna gjutsanden i CO2-ekv.  Resultatet för studien visar att torr gjutsand fluidiserar vid en hastighet på 0,09 m/s. Studien visar också att fluidiseringen av gjutsand inte har ett betydande slitage på sangkornens storlek. Sandens slitagegrad är viktig eftersom sanden vill kunna återanvändas många gånger och resultatet tyder på att fluidisering är en skonsam process. Torkning av 10 000 ton gjutsand/år kräver en tork på 22,2 m3. Torkens storlek ses som rimlig och för att få en kontinuerlig torkning kan en fluidiserad bandtork användas.  Resultatet visar att för att torka så energieffektivt som möjligt bör det ingående volymflödet på luften vara 0,028 m3/s. Ingående lufttemperatur bör vara 100 °C när sandbädden är fast och 45°C när gjutsanden är fluidiserad. Gjuteriet genererar stora mängder restvärme och procesströmmar upp till 100 °C kan ses som obegränsad. Det betyder att restvärme kan användas för att torka gjutsanden. Resultatet för de miljömässiga beräkningarna visar att 226 till 244 ton CO2-ekv kan reduceras genom att återvinna 10 000 ton gjutsand per år. Torkningseffekten är mycket låg och det kan vara ett problem om restvärmetillgången minskar. För att nyttja en större del av den tillförda energin kanett recirkulerande flöde användas. I dagens process ses dock inte det som nödvändigt eftersom energin är obegränsad och inte nyttjas till andra ändamål. / A study has been made to investigate the possibilities of drying casting sand in a fluidized bed. Sand is a finite material and in the casting process tons of casting sand are used annually. Volvo Powertrain Production has a foundry in Skövde where they are investigating if it is possible to reuse their casting sand. To be able to reuse the casting sand, it must first be washed clean of contaminants and then dried before it can be used in the process again. Foundry has large amounts of residual heat that could be used for the drying of foundry sand. The study is carried out to increase knowledge about drying casting sand in a fluidized bed at different gas temperatures and flows. The goal is to analyze the fluidizing properties of the casting sand and to calculatewhich temperature and which air flow generate the lowest energy requirement duringdrying. The casting sand must be dried from a moisture content of 12 % to a moisture content of 0,1 %. The wear of the casting sand is measured to ensure that the average grain size does not exceed 150 µm and that fines below 63 µm do not exceed 1 % of the total mass. The goal is also to design a dryer that can dry 10 000 tonnes of casting sand/year and to calculate the environmental improvement generated by recycling the casting sand in CO2-eq. The results of the study show that dry casting sand fluidizes at a speed of 0,09 m/s. The study also shows that the fluidization of casting sand does not have a significant wear on the size of the grains. The degree of wear of the sand is important because the sand must be reused many times and the result indicates that fluidization is a gentle process. Drying of 10 000 tonnes of casting sand/year requires a dryer of 22,2 m3. The size of the dryer is considered reasonable and to obtain a continuous drying, a fluidized belt dryer can be used. The results show that to dry as energy-efficiently as possible, the input volume flow on the air should be 0,028 m3/s. The incoming air temperature should be 100 °C when the casting sand bed is solid and 45 °C when the casting sand is fluidized. The foundry generates large amounts of residual heat and process streams up to 100 ° C can be seen as unlimited. This means that residual heat can be used to dry the casting sand. The results of the environmental calculations show that 226 to 244 tonnes of CO2-eq can be reduced by recycling 10 000 tonnes of casting sand per year. The drying effect is very low and it can be a problem if the residual heat decreases. To utilize a larger part of the supplied energy, a recirculating flow can be used. In today's process, however, it is not seen as necessary because the energy is unlimited and is not used for other purposes.

Fjärrvärmen utgör omkring hälften av all uppvärmning som sker i Sverige idag och har utöver det en viktig roll då den tar vara på mycket energi som annars hade gått till spillo. Att kunna vara ekonomiskt konkurrenskraftig gentemot andra uppvärmningsalternativ är en viktig del för fjärrvärmens fortsatta utveckling. Det finns flera alternativ och möjligheter att göra detta, ett av dem är att hålla nere driftkostnaderna. Det kan bland annat göras genom att minska tryckfallen i näten, som även kan ge en ökad expansionsmöjlighet. Idag används främst avstängningsventiler med reducerande genomlopp i näten, främst på grund av den billigare investeringen. Trots detta saknas en kunskap om hur dessa ventiler påverkar näten sett till tryckfall, drift- och investeringskostnader jämfört med ventiler med fullt genomlopp. För att undersöka detta har två metoder använts för att komplettera varandra och öka förståelsen för ventilerna. Den första metoden beräknade det generella fallet teoretiskt för att se vid vilka flöden som ventiler med fullt genomlopp är mer gynnsamma. Den andra metoden beräknade ett specifikt fall med simuleringar i ett verkligt nät med de olika ventilerna och beräkna vilken som är den mest ekonomiskt gynnsamma. Resultaten av det generella fallet visar att ventiler med fullt genomlopp blir mer gynnsamma när flödeshastigheten överstiger omkring 1 m/s, oavsett dimension, beräknat på under 30 år med ett elpris på 1,50 kr/kWh. Vid dimensionering av nät är det vanligt att använda 1,5 - 2,0 m/s, detta utgör ofta en liten del av nätets drifttid och är ofta lägre. Beräkning av det specifika fallet visade att ventiler med reducerande genomlopp är det ekonomiska alternativet då återbetalningstiden för ventiler med fullt genomlopp var över 600 år vid 1,50 kr/kWh. Utifrån detta kan slutsatsen dras att ventiler med fullt genomlopp inte bör ersätta reducerande genomlopp, utan att det i stället handlar om att identifiera de delar i nätet som utgör, eller kan komma att utgöra, en strypning eller förträngning i nätet där höga flödeshastigheter kan förekomma och möjligtvis byta till fullt genomlopp. / District heating makes up about half of all heating that takes place in Sweden today and, in addition to that, has an important role as it makes use of a lot of energy that would otherwise have been wasted. Being able to be economically competitive against other heating alternatives is an important part of the continued development of district heating. There are several options to do this, one of which is to keep operating costs down. This can be done by reducing the pressure drops in the networks, which can also provide an increased possibility of expansion. Today, shut-off valves with reducing throughput are mainly used in networks, often because of the cheaper investment. Despite this, there is a lack of knowledge about how these valves affect the networks, which is attributed to pressure drop, operating and investment costs compared to valves with full flow. To investigate this, two methods have been used to complement each other and increase the understanding of the valves. In the first method, the general case is calculated theoretically to see at which flows valves with full flow are advantageous. The second method calculates a specific case with simulations in a real network with the different valves and calculates which one is the most economically advantageous. The results of the general case show that valves with full flow become more advantageous when the flow rate exceeds about 1 m/s, regardless of dimension, calculated over 30 years with an electricity price of SEK 1.50 /kWh. When dimensioning networks, 1.5 - 2.0 m/s is a common value, this often constitutes a small part of the network's operating time and is often lower. Calculation of the specific case showed that valves with reducing throughput are the economic alternative as the payback period for valves with full throughput was over 600 years at SEK 1.50/kWh. Based on this, the conclusion can be drawn that valves with full throughput should not replace reducing throughput, but that it is instead a question of identifying the parts of the network that constitute a throttling or constriction in the network where high flow rates can occur and possibly switch to valves with full throughput.

Dricksvatten är en essentiell del av ett hållbart samhälle. Därför är det viktigt att säkerställa säkert dricksvatten genom fungerande vattenreningsverk. En viktig förorening att behandla är NOM, som i sig är ofarligt men som kan producera farliga föroreningar. En teknik som används för behandling av NOM är kolfiltrering. Hur ökad flödeshastighet och ökad kontakttid påverkade kolfiltrens effektivitet undersöktes vid dricksvattenreningsverket Norrvatten. De undersökta parametrarna var partiklar, ultraviolett absorbans vid 254 nm, turbiditet, konduktivitet, fluorescent löst organiskt material, totalt organiskt kol, kemisk syreförbrukning, odlingsbara mikroorganismer och lukt. Tre kolfilter studerades vid olika flödeshastigheter; 190, 220, 250 och 280 L/s under ett dygn var. Samtidigt hade två filter ökad kontakttid på 60 och 76 % under sex veckor, medan ett filter fortsatte med den vanliga flödeshastigheten på 190 L/s. Utgående vatten från filtren analyserades för att se om dessa ändringar hade någon effekt på vattenreningen. Denna preliminära studie fann ingen signifikant effekt på kolfiltreringens rening på grund av ökad flödeshastighet eller uppehållstid. Detta kan vara en indikation på att kolfiltreringen kan hantera en framtida flödesökning och därmed vara en väsentlig del av en framtida expansionen av vattenreningsverket. De tecken som visade på att kolfiltren påverkades av ökningen av flödeshastigheter kunde förklaras av fluktuationer i inkommande vatten och skillnader mellan de olika filtren. I framtiden bör effekten av inkommande vatten studeras i detalj. En mer ingående analys av både inkommande och utgående vatten till kolfiltren bör utföras, där provtagning sker oftare för att bättre förstå fluktuationerna i inkommande föroreningskoncentrationer. Dessutom bör testerna upprepas för att se hur reningen skiljer sig från dag till dag. Hur kolfiltren hanterar ökade flödeshastigheter över längre tidsperioder bör också undersökas vidare. / Drinking water is an essential part of a sustainable society. In the future, the demand for drinking water will increase and contaminants in the water sources are also predicted to increase. Therefore, it is essential to ensure safe drinking water through functioning drinking water treatment plants (DWTPs). One important contaminant to treat is natural organic matter (NOM), which is harmless in itself but can produce harmful products. One technique to use for treating NOM is carbon filters (CFs). The effect of increased flow rate and increased empty bed contact time (EBCT) on the CF efficiency was investigated at a DWTP. The investigated parameters were particles, ultraviolet absorbance at 254 nm, turbidity, conductivity, cultivable microorganisms, fluorescent dissolved organic matter, total organic carbon, chemical oxygen demand, and odour. Three CFs were studied at different flow rates; 190, 220, 250, and 280 L/s for 24 hours each. Additionally, two filters had increased EBCT of 60 and 76 %, while one filter continued with the regular flow rate of 190 L/s for six weeks. Outgoing water from the filters was analysed to see if the change had any effect on the DWTP. This preliminary study did not find any significant effect on the CF treatment caused by increased flow rate or EBCT. This could be an indication that the CFs can handle a future increase in flow rate and thus be an essential part of a future expansion of the DWTP. The indications of CFs being affected by the increase in flow rates for some of the parameters could be explained by fluctuations in incoming water or differences between the separate filters. In the future, a more thorough analysis of both incoming and outgoing water to the CFs should be done, where sampling occurs more frequently to better understand the fluctuations in incoming contaminant concentrations. The measurements should also be repeated to see how the treatment differs from day to day. How the CFs handle increased flow rates over longer time periods should also be investigated further.

Heat sinks are used mainly to take away the excessive heat which are produced in a component. This transfer of heat enables a smooth operation of the system with the heat generating component. The efficiency of heat sink is often dependent on the amount of heat it can take away within the smallest duration of time. Several designs and manufacturing techniques have been developed to improve this performance of heat sinks. This project aims at building a test rig which can be used to test the efficiency of heat sinks. The test rig should be designed to be modular, i.e. it should be able to test heat sinks of different sizes and also adhering to the design requirements. The project started with a broad information search on heat sinks and different testing methods. A system architecture was formulated for this test rig as a beginning stage and to find the different architectural components. The main principal components were selected fulfilling the design requirements. A chiller with pump, a flow meter with controller, temperature and pressure sensors and piping’s including a flexible pipe were the main components of the system created. When the specific components were chosen, the design was embodied and the components were arranged in a compact manner as a SolidEdge CAD-model. After several design iterations, a final design was selected. The experimental test rig was then built in the flow lab. The built experimental test setup is able to be adjusted to install heat sinks of different sizes making it modular in design. Future work to improve the performance of the test rig is also suggested. / Värmesänkor, som exempelvis kylflänsar, används främst för att transportera bort värme som orsakas av förluster i en komponent. Denna värmeöverföring möjliggör en smidig drift av systemet där den värmegenererande komponenten ingår. Värmesänkans effektivitet beror på hur mycket värmeeffekt den kan transportera bort. Flera olika konstruktioner och tillverkningstekniker har utvecklats för att förbättra värmesänkors kylprestanda. Målet med detta projekt är att bygga en testrigg som kan användas för att testa kylflänsars effektivitet. Testriggen ska utformas så att den är modulär, dvs. den ska kunna användas för att testa kylflänsar av olika storlekar. Projektet startade med en bred informationssökning om kylflänsar och olika testmetoder. En systemarkitektur skapades som ett början och för att hitta systemets olika principkomponenter. De viktigaste huvudkomponenterna som uppfyllde designkraven valdes sedan. En kylare med pump, en flödesmätare med regulator, temperatur- och tryckgivare och rörledningar, inklusive ett flexibelt rör var de viktigaste komponenterna i det system som skapades. De specifika komponenterna valdes sedan och de representerades och arrangerades på ett kompakt sätt som en system-CAD-modell i SolidEdge. Efter flera iterationer valdes en slutlig konstruktion, och den experimentella testriggen byggdes sedan i flödeslaboratoriet. Den experimentella testriggen kan justeras för att installera kylflänsar av olika storlekar, vilket innebär att den, i viss mån, är modulär. Framtida arbeten för att förbättra testriggens prestanda föreslås också.