Under våren 2020, då coronaviruset började spridas världen över, blev flockimmunitet ett omdebatterat begrepp i media. Sverige och Storbritannien följde inledningsvis liknande strategier för att hantera pandemins framfart, som liknades med att uppnå flockimmunitet i samhället, för att därefter gå skilda vägar. Denna studie undersöker hur begreppet flockimmunitet fick sin betydelse i totalt 30 artiklar, i svenska Dagens Nyheter och brittiska The Guardian, under tidsperioden 11 mars – 31 maj 2020. I form av en kritisk diskursanalys undersöker studien vad det finns för likheter och skillnader i hur svensk och brittisk media skriver om flockimmunitet, om respektive lands coronastrategi återspeglas i den mediala diskursen och huruvida det används diskursiva strategier för att skapa en dominerande betydelse av begreppet flockimmunitet. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien består av gestaltningsteorin och Norman Faircloughs diskursteori. I utformningen av vårt analysschema har vi även inspirerats av Peter Berglez samt Chantal Mouffe & Ernesto Laclau, från vilka begrepp som tecken, ekvivalenskedja, aktörer och överlexikalisering har hämtats. Resultatet visar att tidningarna använder sig av tydliga diskursiva strategier för att ge betydelse åt flockimmunitet. En stor skillnad som återfinns i materialet är hur The Guardian består av en dominerande diskurs, där flockimmunitet har en bestämd betydelse, medan Dagens Nyheter präglas av en diskursiv kamp mellan två diskurser som kämpar om att få ge betydelse åt begreppet. Både den brittiska strategin med en nedstängning av samhället, liksom den svenska, att hålla samhället öppet, återspeglas i hur respektive tidning skriver om flockimmunitet.

Background: To achieve control of a vaccine preventable communicable disease, it is of importance to establish high enough coverage to reach the threshold for herd immunity.  Preventive public health interventions, such as vaccination programmes, create dilemmas between societal versus individual benefits of the programme. Vaccine providers handle this dilemma when motivating hesitant parents and vaccine providers´ own perceptions of vaccine benefits will possibly influence the parental decision. The motivating strategies need to support parental autonomy, the best interest of the child and societal benefits. By using the bioethical principles autonomy, beneficence and justice, strategies can be analyzed regarding what agents are most benefitted by the strategy. Purpose: To gain insight in how vaccine providers balance between individual, societal, parental and internal values when promoting vaccine towards vaccine hesitant parents. Method:  Explorative qualitative interview study. Results: The respondents´ strategies are more or less influencing and adjusted according to the underlying reason the parents have for hesitation. An underlying strategy is to use means of social interaction to build trustful relationships. Respondents perceived reasons to vaccinate are ranging from individual to societal and are reflected in the strategies and the respondents aim to aid parents to a well informed decision. Some strategies are more persuasive than others and in rare occasions infringe on parental autonomy in a less plausible manner. Conclusions: The findings from this study reflect that the public health dilemma is indeed present in the clinical context when motivating vaccine hesitant parents. Respondents do their utmost to aid the parents to a well informed decision, regardless if the child will be vaccinated or not, or whatever reason parents have for hesitance. Since vaccination  is a voluntary action that is required from many to reach herd immunity, vaccine providers need to consider the ethics surrounding motivating hesitant parents to reach best possible outcome regardless if  this is benefitting the child, society or parental autonomy / Bakgrund: För att kunna kontrollera vaccinerbara smittsamma sjukdomar är det av högsta vikt att etablera hög vaccintäckning och uppnå nivån för flockimmunitet. Preventiva folkhälsointerventioner, såsom vaccinationsprogram, skapar dilemman mellan samhällelig och individnytta. Yrkespersoner som erbjuder vaccin måste hantera detta dilemma när de motiverar föräldrar som är tveksamma till att vaccinera sina barn. Yrkespersonernas uppfattningar om nyttan med vacciner och motivationsstrategierna kan tänkas påverka föräldrarnas beslut. Strategierna behöver stödja såväl föräldrarnas autonomi, barnets rätt och samhällets bästa. Genom användande av de bioetiska principerna autonomi, godhet och rättvisa kan strategierna analyseras utifrån vilka agenter som gagnas mest. Syfte: Att få inblick i hur yrkespersoners balanserar mellan individuella, samhälleliga, föräldrarelaterade och interna värden när de promotar vaccin till föräldrar som är tveksamma till vaccin. Metod: Explorativ kvalitativ intervjustudie. Resultat: Respondenternas strategier anpassas efter föräldrarnas bakomliggande skäl till att inte vaccinera sina barn och är mer eller mindre influerande. En underliggande strategi är att använda social interaktion för att bygga förtroende hos föräldrarna. Respondenterna uppfattade nyttan med vacciner som både individuell och samhällelig och speglades i strategierna. Respondenterna siktade på att föräldrarnas beslut ska vara välgrundat. Några strategier är mer övertalande än andra och i sällsynta fall inkräktande på föräldrarnas autonomi på ett mindre lämpligt sätt. Slutsats: Fynden speglar att folkhälsodilemmat mellan individ och samhälle är närvarande i den kliniska situationen när tveksamma föräldrar ska motiveras till att vaccinera sina barn. Respondenterna gör sitt yttersta för att guida föräldrarna till ett välgrundat beslut, oavsett om barnet blir vaccinerat eller inte, oavsett vilket skäl föräldrarna har till tveksamheten. Eftersom att vaccination är en frivillig handling som krävs av många för att uppnå flockimmunitet så behöver yrkespersoner ta hänsyn till etiken kring när föräldrar motiveras till att vaccinera sina barn. Detta för att uppnå bästa möjliga resultat oavsett om det gagnar barnet, samhället eller föräldrarnas autonomi.

Kan och bör vaccinationsvägrare hållas moraliskt klandervärda för sina val att inte vaccinera sig? I den här uppsatsen söker jag att påvisa att detta inte är fallet då vaccinationsvägrare inte uppfyller de kriterier som krävs för moraliskt klander. Detta sker genom en normativ analys av vanligt förekommande argument och principer som söker att fastställa individens egna ansvar i grupper vars handlingar leder till negativa utfall. Uppsatsen når slutsatsen att vaccinationsvägrare inte kan utgöra kandidater för moraliskt klander.