<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida individens nytta kommer att öka då flytträtten av pensioner återinfördes i Sverige. Till följd av ett EU-direktiv som syftar till att främja rörlighet av såväl kapital som arbetskraft, måste samtliga pensionsförsäkringar vara flyttbara vilket innebär att individen kan ta sitt förvaltade kapital från en kapitalförvaltare till en annan. Det har tidigare funnits flytträtt på pensionsförsäkringar i Sverige men dock långt ifrån alla pensionsavtal har omfattats. Samtliga nytecknade försäkringar måste inneha detta numera. Att flytta sitt pensionskapital är ofta förenat med diverse flyttavgifter vilka initialt kan te sig höga. Resultaten i uppsatsen visar dock att trots höga avgifter kommer individen att öka sin nytta av att flytta sin pension från ett dyrt alternativ till ett billigare, oavsett om detta sker tidigt eller sent i livet.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida individens nytta kommer att öka då flytträtten av pensioner återinfördes i Sverige. Till följd av ett EU-direktiv som syftar till att främja rörlighet av såväl kapital som arbetskraft, måste samtliga pensionsförsäkringar vara flyttbara vilket innebär att individen kan ta sitt förvaltade kapital från en kapitalförvaltare till en annan. Det har tidigare funnits flytträtt på pensionsförsäkringar i Sverige men dock långt ifrån alla pensionsavtal har omfattats. Samtliga nytecknade försäkringar måste inneha detta numera. Att flytta sitt pensionskapital är ofta förenat med diverse flyttavgifter vilka initialt kan te sig höga. Resultaten i uppsatsen visar dock att trots höga avgifter kommer individen att öka sin nytta av att flytta sin pension från ett dyrt alternativ till ett billigare, oavsett om detta sker tidigt eller sent i livet.

I Sverige år 2005 tillkom en ny reglering avseende svensk försäkringsavtalsrätt: försäkringsavtalslagen (2005:104). Grundsyftet med den nya lagen var att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Syftet var även att bidra till bättre förutsättningar för goda marknadsförhållanden inom försäkringsbranschen. I dag har dock Sverige bland annat en koncentrerad sakförsäkringsmarknad, där konkurrensmöjligheterna för de mindre aktörerna på marknaden inte står i proportion till konkurrensmöjligheterna för de fem största aktörerna på marknaden.  Sakförsäkringstagarnas möjligheter att byta försäkringsbolag är också relativt små, bland annat på grund av att försäkringsbolagen utnyttjar reglerna i försäkringsavtalslagen. Uppsatsen undersöker vad det är som utgör hinder för kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden. I analysen läggs det fram olika lösningar bland annat med hjälp av att en komparativ metod har använts för att jämföra svensk rätt med andra nordiska länders rätt, närmare bestämt Danmarks och Norges. I dessa länder har det nämligen redan vidtagits åtgärder för att öka kundrörligheten och konkurrensen på deras respektive sakförsäkringsmarknader. Statistik över de tre olika marknaderna har även presenterats för att visa hur utvecklingen av sakförsäkringsbolagens andelar har sett ut de senaste tio åren på respektive marknad. Även svensk konkurrensrätt har analyserats för att undersöka huruvida de rabatt- och bonussystem som sakförsäkringsbolagen använder sig av skulle kunna anses utgöra hinder för kundrörligheten och konkurrensen. Slutsatsen är dock att det är försäkringsavtalslagens bestämmelse om maximalt tillåten bindningstid i kombination med uppsägningsreglerna i försäkringsavtalslagen som utgör det främsta hindret på sakförsäkringsmarknaden. Genom en ändring i försäkringsavtalslagens bestämmelse om uppsägning i förtid skulle kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden kunna öka. Ändringen skulle innebära en avgiftsfri flytträtt för sakförsäkringstagaren. Sakförsäkringstagaren blir därmed friare i sitt val av sakförsäkringsbolag, vilket i sin tur ökar försäkringsbolagens vilja att konkurrera på andra sätt än genom att utnyttja reglerna i försäkringsavtalslagen.