Syftet med uppsatsen är att diskutera vilka effekter det kommande direktivet kan komma att få för konsumenters och företags rätt till skadestånd vid konkurrensrättsliga överträdelser. Författarna har även till syfte att diskutera varför skadeståndsregeln i 3 kap. 25 § KL inte används i så stor utsträckning. Följaktligen blir uppsatsen ämnad för parter, så som näringslivsorganisationer, konsumentorganisationer, domstolsväsendet samt akademien som vill undersöka studiet av konkurrensrättsliga överträdelser och som vill veta vad det nya direktivet kan ha för konsekvenser avseende skadestånd. Läsare ska kunna urskilja vilka möjligheter konsumenter och företag har till upprättelse genom det nya direktivet. Läsare av denna uppsats blir i realiteten jurister vid byråer, domstolar samt myndigheter. Eftersom förslaget till direktivs effekter ska diskuteras blir uppsatsen även ämnad för lagstiftaren.

No description available.

No description available.

<p>I denna uppsats utreds och analyseras om och i så fall på vilket sätt, utvidgningen av kretsen skadeståndsberättigade enligt 33 § konkurrenslagen kan förväntas påverka de konsumenter som därmed omfattas, samt hur företag kan komma att agera efter lagändringen. Syftet är även att, i förhållande till de slutsatser om lagändringens betydelse som presenterats i förarbetena samt de i uppsatsen framförda slutsatserna, analysera hur dessa samtliga slutsatser förhåller sig till en effektiv tillämpning utifrån perspektiv om ekonomisk effektivitet och rättssäkerhet.</p><p>De slutsatser som nås i uppsatsen är huvudsakligen att konsumenter även efter lagändringen kommer att ges för få incitament för att de skall finna det värt ansträngningarna att tillvarata sin skadeståndsrätt. Varken förarbetenas mål om en mindre skillnad i rättskyddet mellan företag och konsumenter, eller strävan efter en ökad ekonomisk effektivitet kommer således att uppnås. Sammanfattningsvis är det således tveksamt om lagändringen bidrar till en mer effektiv rättstillämpning av skadeståndsparagrafen.</p>

I denna uppsats utreds och analyseras om och i så fall på vilket sätt, utvidgningen av kretsen skadeståndsberättigade enligt 33 § konkurrenslagen kan förväntas påverka de konsumenter som därmed omfattas, samt hur företag kan komma att agera efter lagändringen. Syftet är även att, i förhållande till de slutsatser om lagändringens betydelse som presenterats i förarbetena samt de i uppsatsen framförda slutsatserna, analysera hur dessa samtliga slutsatser förhåller sig till en effektiv tillämpning utifrån perspektiv om ekonomisk effektivitet och rättssäkerhet. De slutsatser som nås i uppsatsen är huvudsakligen att konsumenter även efter lagändringen kommer att ges för få incitament för att de skall finna det värt ansträngningarna att tillvarata sin skadeståndsrätt. Varken förarbetenas mål om en mindre skillnad i rättskyddet mellan företag och konsumenter, eller strävan efter en ökad ekonomisk effektivitet kommer således att uppnås. Sammanfattningsvis är det således tveksamt om lagändringen bidrar till en mer effektiv rättstillämpning av skadeståndsparagrafen.

No description available.

No description available.

No description available.

I Sverige år 2005 tillkom en ny reglering avseende svensk försäkringsavtalsrätt: försäkringsavtalslagen (2005:104). Grundsyftet med den nya lagen var att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Syftet var även att bidra till bättre förutsättningar för goda marknadsförhållanden inom försäkringsbranschen. I dag har dock Sverige bland annat en koncentrerad sakförsäkringsmarknad, där konkurrensmöjligheterna för de mindre aktörerna på marknaden inte står i proportion till konkurrensmöjligheterna för de fem största aktörerna på marknaden.  Sakförsäkringstagarnas möjligheter att byta försäkringsbolag är också relativt små, bland annat på grund av att försäkringsbolagen utnyttjar reglerna i försäkringsavtalslagen. Uppsatsen undersöker vad det är som utgör hinder för kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden. I analysen läggs det fram olika lösningar bland annat med hjälp av att en komparativ metod har använts för att jämföra svensk rätt med andra nordiska länders rätt, närmare bestämt Danmarks och Norges. I dessa länder har det nämligen redan vidtagits åtgärder för att öka kundrörligheten och konkurrensen på deras respektive sakförsäkringsmarknader. Statistik över de tre olika marknaderna har även presenterats för att visa hur utvecklingen av sakförsäkringsbolagens andelar har sett ut de senaste tio åren på respektive marknad. Även svensk konkurrensrätt har analyserats för att undersöka huruvida de rabatt- och bonussystem som sakförsäkringsbolagen använder sig av skulle kunna anses utgöra hinder för kundrörligheten och konkurrensen. Slutsatsen är dock att det är försäkringsavtalslagens bestämmelse om maximalt tillåten bindningstid i kombination med uppsägningsreglerna i försäkringsavtalslagen som utgör det främsta hindret på sakförsäkringsmarknaden. Genom en ändring i försäkringsavtalslagens bestämmelse om uppsägning i förtid skulle kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden kunna öka. Ändringen skulle innebära en avgiftsfri flytträtt för sakförsäkringstagaren. Sakförsäkringstagaren blir därmed friare i sitt val av sakförsäkringsbolag, vilket i sin tur ökar försäkringsbolagens vilja att konkurrera på andra sätt än genom att utnyttja reglerna i försäkringsavtalslagen.

<p>Med tanke på att offentlig upphandling är ett mycket stort område, främst med tanke på dess ekonomiska värde, är det viktigt att det finns en väl fungerande konkurrens. Syftet med uppsatsen är att se hur marknaden för offentlig upphandling påverkas av ett större deltagande av SME-företag, vilka möjligheter finns att påverka konkurrensen och hur upplever SME-företagen upphandlingsprocessen.</p><p> </p><p>Vi tog en initial kontakt med Svenskt Näringsliv som gav oss information och hjälpte till med avgränsningarna. Tillvägagångssättet i uppsatsen kan sägas tillhöra en abduktivt tillvägagångssätt. Valet gjordes att använda kvalitativ metod och därmed bestod empirinsamlingen av intervjuer med två personer från kommunen och tre företag som deltar vid offentlig upphandling. Därefter började vi jämföra teori med empiri. Utifrån detta har vi svarat på vår frågeställning.</p><p> </p><p>De slutsatser vi dragit i vår uppsats är att inom tjänstesektorn torde företagen ha likartade förutsättningar att delta vid upphandlingar, framför allt genom att många konsultuppdrag upphandlas. Det område som kan anses minst jämlik mellan SME-företag och stora företag är byggentreprenader där det av naturliga skäl blir svårt för mindre företag att vara med och lämna anbud. Här skulle vi vilja se ett ökat användande av kombinatorisk upphandling för att underlätta för SME-företag att lämna anbud och därmed öka konkurrensen på marknaden. Det vi fått fram är att myndigheterna kan göra förfrågningsunderlagen tydligare och dela upp upphandlingarna i mindre delar, för att ytterligare öka konkurrensen.</p><p> </p><p>Intervjuerna med företagen har gett oss att det inte tycker anser att det finns några särskilt krångliga moment vid offentlig upphandling. Samtidigt har dessa företag varit med ganska länge och lämnat anbud vid offentlig upphandling vilket medför att de har byggt upp vissa rutiner för att underlätta det administrativa arbetet vid offentlig upphandling. Dock finns det kritik från företagen att ramavtalsupphandlingar är svårvärderade.</p>