Denna uppsats behandlar Svenska kyrkans identitet i lag (1998:1591) ur ett rättshistoriskt perspektiv. När lagen stiftades var det med det uttalade syftet att bevara Svenska kyrkans identitet genom den stundande relationsförändringen mellan stat och kyrka. Men vilken identitet var det som skulle bevaras? En exposé över hur Svenska kyrkans identitet har beskrivits och diskuterats, i såväl statliga som inomkyrkliga utredningar, lagförslag och beslut jämte doktrin, påvisar att det kan ha rått delade meningar, eller åtminstone oklarhet,i den frågan. En genomgång av vart och ett av de identitetsbegrepp som idag återfinns i lagenleder till slutsatsen att oavsett vilken identitet som avsikten var att bevara så blev utfallet ett specifikt: En alltigenom demokratisk folkkyrka vars organisation omöjliggör för kyrkan att uppställa garantier för att hon ska förbli evangelisk-luthersk. En jämförelse mellan hur Svenska kyrkans identitet beskrivits i tidigare lagstiftning och hur den idag regleras föranleder slutsatsen att lagen om Svenska kyrkan inte orsakat, men bidragit till,att Svenska kyrkans identitet har bevarats sådan som den var år 1995. Därtill påvisas att denna identitet, i åtminstone två avseenden, utgör en anomali i samfundets historia vilket kan anses utgöra skäl att ifrågasätta lagens syfte.

Syftet med denna uppsats är att lämna ett litet bidrag till Svenska kyrkans självreflektion och därmed till ekumeniska samtal genom att undersöka sammanläggningarnas konsekvenser för församlingssyn och liv. Med denna sammanfattning besvarar jag även frågeställningarna; Vilken ecklesiologi kan efter relationsförändringarna utläsas i Svenska kyrkans utredningar och i Läronämndens yttranden över territorialförsamlingarna? Vad ger denna för implikationer för församlingen som koinonia? Genom att analysera den ecklesialitet som framträder i Svenska kyrkans utredningar och Läronämndens yttranden har jag sökt finna svar på frågan hur territorialförsamlingarnas ecklesiologi framträder och vilka implikationer detta kan ha för den ekumeniska förståelsen av kyrkan som koinonia. Jag har visat ett plausibelt samband mellan sammanläggningar av territorialförsamlingar med kommunalisering av kyrkan och ett organisatoriskt skifte från Gemeinschaft till Gesellschaft.Territorialförsamlingarna har genom sammanläggningar gått mot större ekonomiska enheter med större geografisk storlek och ökad genomsnittlig mängd tillhöriga per församling. Man har rört sig från ett övre tak av antalet medlemmar i en församling till en miniminivå. Denna nivå syftar till att utgöra ett tillräckligt stort kyrkoavgiftsunderlag i syfte att bära kostnader för personal och fastigheter. Med detta har man rört sig från att antalet medlemmar avgör mängden personal till att mängden personal avgör antalet medlemmar.Samtidigt som antalet medlemmar minskar ökar antalet anställda. Svenska kyrkan kan beskrivas som tjänsteinriktad folkkyrka där välutbildad och kunnig personal utgör den faktiska församlingen medan den tillhörige primärt konsumerar religiösa tjänster. Den demokratiska organiseringens offentligrättsliga karaktär stärker den Gesellschaft¬-struktur som utvecklats över åren. Möjligheten för den enskilda att ta ansvar för, och engagera sig i, sin församling som förtroendevald går via nomineringsgruppernas respektive vallista och inte via det direkta engagemanget i församlingen. Man skulle kunna säga att församlingsbon lämnar över sitt religiösa liv att skötas av anställa och nomineringsgrupper å sina vägnar. Ett slags helig gemenskap på entreprenad där den enskildes ansvar flyttas till nomineringsgruppen och kyrkolivet sköts av proffs medan den enskilde döpte kan komma och fylla på sitt själsliv vid behov eller vid högtidliga tillfällen. De anställda och förtroendevalda bildar en slags ställföreträdande koinonia medan de tillhöriga blir passiva konsumenter som inte ser sig själva som kyrka. Denna ställföreträdande koinonia riskerar även att leda till en organisatorisk donatism, där förståelsen av kyrkan som en samling rättfärdiggjorda syndare tonas ner då graden av professionalitet ökar.När kyrkan blir för lik världen hamnar dess skapelseteologiska annorlundaskap i bakvattnet till förmån för statsvetenskaplig och ekonomisk rationalism och då riskerar kyrkan att delas upp i en yttre organisation och en inre gemenskap där den förras mätbarhet hamnar i förgrunden. Kyrkans organisering behöver istället hålla ihop med dess syfte att människor ska komma till tro och kristen gemenskap skapas. Kyrkans annorlundaskap som koinonia grundad i Treenigheten kan utgöra en förebild för världen och ge just de förutsättningar som en öppen folkkyrka behöver för sitt grundläggande uppdrag, sin lagstadgade identitet, sin ekonomi och som en del av den ekumeniska rörelsen. Inte minst i en tid av transition mot att vara en kyrka med mer likartade förutsättningar som andra samfund. / In the ecumenical movement the Church is often understood as koinonia – communion with (in) God realized in interpersonal community. In this essay, I have tried to show that the organizational structure in Church of Sweden after the separation of Church and state, risks forming a vicarious koinonia of staff and elected officials. Mergers of territorial parishes and an organizational shift from Gemeinschaft to Gesellschaft has shifted the view of who is part of the koinonia and put emphasis on employees and on the church as a provider of religious services while the parishioners are passive bystanders and form the basis for church tenth. The vicarious koinonia risks forming an organizational Donatism in which religious professionals replace the understanding of congregation as justified sinners, and of ecclesiological Docetism where the organization of the church is separated from its purpose of community and lived faith.  The church's identity as koinonia founded in the Trinity can set a model for the world and provide the conditions that an open folk church needs for its mission, its finances and as part of the ecumenical movement.

<p>Svenska kyrkan har, jämfört med övriga kristna kyrkor, varit unik med sina regler för kyrkotillhörighet. Dessa regler, som i praktiken inneburit att de flesta svenska medborgare fötts in i medlemskap, har länge debatterats. Många har hävdat att Svenska kyrkan bör grunda sitt medlemskap på dopet.</p><p>1996 trädde nya regler i kraft, enligt vilka dop eller anmälan är en förutsättning för medlemskap. Detta beslut föregicks av en debatt som synliggjorde uppdelningen mellan en hög- och folkkyrklig syn. De högkyrkliga har i debatten betonat dopet som sakrament, och jämställt Svenska kyrkan med Kristi kropp och församling, i sina argument för att låta dopet bli medlemsgrundande. De folkkyrkliga har istället betonat kyrkans funktion, och vill inte jämföra Svenska kyrkan, dess villkor och uppgift med den nytestamentliga kyrkan. Dagens kyrka fungerar under förutsättning av öppenhet mot folket, vilket enligt den folkkyrkliga synen hindras om dopet är medlemsgrundande.</p><p>Slutsatsen av detta, är att en konstruktiv debatt ofta hindrats av att man förbisett dessa grundläggande värderingsskillnader.</p> / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.

Svenska kyrkan har, jämfört med övriga kristna kyrkor, varit unik med sina regler för kyrkotillhörighet. Dessa regler, som i praktiken inneburit att de flesta svenska medborgare fötts in i medlemskap, har länge debatterats. Många har hävdat att Svenska kyrkan bör grunda sitt medlemskap på dopet. 1996 trädde nya regler i kraft, enligt vilka dop eller anmälan är en förutsättning för medlemskap. Detta beslut föregicks av en debatt som synliggjorde uppdelningen mellan en hög- och folkkyrklig syn. De högkyrkliga har i debatten betonat dopet som sakrament, och jämställt Svenska kyrkan med Kristi kropp och församling, i sina argument för att låta dopet bli medlemsgrundande. De folkkyrkliga har istället betonat kyrkans funktion, och vill inte jämföra Svenska kyrkan, dess villkor och uppgift med den nytestamentliga kyrkan. Dagens kyrka fungerar under förutsättning av öppenhet mot folket, vilket enligt den folkkyrkliga synen hindras om dopet är medlemsgrundande. Slutsatsen av detta, är att en konstruktiv debatt ofta hindrats av att man förbisett dessa grundläggande värderingsskillnader. / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.