Denna studie ska undersöka den geografiska rekryteringen av de antagna eleverna vid det kvinnliga folkskoleseminariet i Falun från 1875 till 1950. Resultaten jämförs med två liknade studier samt ställs mot den urbanisering och befolkningsökning som skedde under den studerade perioden. Resultaten visar små förändringar över tiden, där rekryteringen var nära nog rikstäckande med en majoritet från nuvarande Dalarnas län och närliggande län. De antagna var i huvudsak från landsbygden, där det inte skedde några förändringar trots befolkningsökning och urbanisering under den studerade perioden. Detta visar på att Faluns seminarium var betydelsefullt för den lokala bildningen, och då framför allt på landsbygden. Resultatet visar dessutom på en kontinuitet i den geografiska rekryteringen.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur en grupp folkskollärarinnor, efter sin examen 1933, diskuterar kring hur civilstånd och familjesituation påverkar deras yrkesutövning. Vidare undersöks om och hur tankar kring ovan beskrivna förändras under de ca 45 år kvinnorna i gruppen är yrkesaktiva. Källmaterialet är av unik och tidigare outforskad karaktär. Det utgörs av en omfattande och tät brevkorrespondens, via cirkulationsdagbok, som denna grupp av kvinnor hållit mellan sig i 65 år. Uppsatsen syftar också till att beskriva vilken roll gruppens korrespondens verkar ha spelat för dessa kvinnor. Resultatet visar att majoriteten av kvinnorna gifte sig samt att nästan alla av de som gifte sig även stannade kvar som yrkesutövande folkskollärarinnor. Diskussionerna i breven hanterade både för- och nackdelar med att kombinera äktenskap med yrkesutövning. Breven visar också på att de varit återkommande och betydelsefulla inslag för kvinnorna i gruppen. De har utgjort ett slutet forum för dessa kvinnor att kunna diskutera och ventilera såväl yrkesrelaterade funderingar samt dela med sig av såväl goda råd som känsloyttringar av privat karaktär.