Syftet med den här uppsatsen är att undersöka fordonselevers motivation till religionskunskapsämnet på gymnasiet. Det sker genom att undersöka hur motiverade eller omotiverade eleverna är. Det är relevant eftersom bland annat skolinspektionens granskning av religionskunskapsämnet visar att fordonselever har ett genomsnittligt låga betyg i religionskunskapsämnet. Skolinspektionens granskning visar även på brister i hur ämnet presenteras för eleverna. Flertalet elever uttrycker att ämnet inte är anpassat för dem och att det påminner om den religionskunskap de läste på högstadiet. Metoden som används för att undersöka elevernas intresse eller ointresse är en etnologisk metod. Genom att vara närvarande i klassrummet under en tid och se samspelet mellan elever och lärare anser jag att det ger en autentisk bild av hur eleverna uppfattar undervisningen. För att komplettera observationerna gjordes även intervjuer. Intervjuerna stärker observationerna eftersom det kan stärka eller avskriva mina antaganden gjorda under observationerna.   Resultatet av observationerna och intervjuerna visar att fordonseleverna har ett ointresse för religionskunskap. Det visas bland annat genom att de har en relativt rå jargong i klassrummet, där det kan förekomma nedvärderande uttalanden om människor med annan tro, kultur eller etnicitet. Eleverna visar även omognad genom att inte ta ansvar för sina studier. Det är ytterst sällan som de tar med egna pennor och papper. Det oansvariga beteendet fortgås eftersom lärare anstränger sitt yttersta för att dessa elever ska vara närvarande och klara kursen. Det utmynnar tyvärr i missriktad hjälpsamhet eftersom eleverna inte formas till ansvarstagande och demokratiska medborgare. Slutligen finns det även motivation hos eleverna och de visar intresse till viss del. I intervjuerna framgår det att eleverna har ett privat intresse i livsfrågor. Under observationerna visade det sig, trots vissa kommentarer, att eleverna har ett öppet klimat i klassrummet. Elever svarar och ställer frågor utan att räcka upp handen, vilket ibland kan uppfattas som lite stökigt, men med erfarna lärare finns det mycket goda möjligheter att använda sig av elevernas engagemang.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka skäl fordonselever anger för att inte delta i undervisningen i Idrott o Hälsa samt att undersöka hur dessa elever ser på motion och träning. En övergripande enkätundersökning har använts där sammanlagt 75 elever deltog. Av dessa uppgav 25 elever att de ibland, sällan och aldrig deltar i idrottsundervisningen och det är dessa svar jag har valt att arbeta med i studien. Utöver enkätundersökningen utfördes även sex intervjuer, fyra med elever med hög frånvaro samt två lärare, för att få en djupare insikt och ett annat perspektiv på problemet. De flesta eleverna angav att idrottsundervisningen var tråkig och jobbig som skäl till att inte delta, varav innehållet verkade vara den största orsaken.