Sedan Riksantikvarieämbetets rikstäckande fornminnesinventeringar under 1980 och 90-talen har kunskapsläget för en rad fornlämningstyper förändrats, särskilt tydligt är detta för agrara lämningar. I föreliggande uppsats har en kritisk granskning av FMIS utförts med hjälp av en detaljkartering av en del av ett sedan tidigare känt fornlämningsområde i Södra Rörums socken, Skåne. En för kulturmiljövården ny inventeringsmetod, linjetaxering, har testats på samma fornlämningsområde. Linjetaxering har inte använts i större utsträckning inom arkeologi och kulturgeografi men är vanligt förekommande inom t.ex. biologi. Vidare har fornlämningsområdet placerats i en landskapshistorisk kontext i samarbete med en pollenanalysstudie av en angränsande mosse. De fossila åkerformerna är tidigast upplagda under bronsålder. Resultatet visar att det troligtvis skett en ny- eller återuppodling under tidig medeltid som illustreras och diskuteras i ett senare avsnitt i arbetet. Huvudfrågeställningens resultat styrker att det finns en underskattning av antalet lämningar i FMIS. Dessa resultat stämmer väl överens med en liknande studie i Västra Götaland och t ex med inventeringarna i samband med vägbygget E4 vid Örkelljunga.

Syftet med undersökningen var att undersöka markanvändning och skogshistoria i ett område imellanskåne på gränsen mellan skog och slätt. Frågor som behandlas rör den medeltidaagrarexpansionen och den senmedeltida agrarkrisen, samt förändringar i trädslagsammansättningen.För att besvara frågorna har vi använt paleoekologisk metodik, fr. a. pollenanalys och C14-datering,men också flygbilder, historiska kartor och skriftligt källmaterial. Våra resultat visar på enodlingskontinuitet i området från tidigmedeltid till 1600-tal med en tydlig expansion av åker ochgräsmarker under tidig medeltid och en lika tydlig regression under senmedeltid.Trädslagssammansättningen har under lång tid dominerats av ek, bok och tall. Det är först under desenaste 200-300 åren som bok varit lika dominerande som i dag.

Detta examensarbete tar sin utgångspunkt i de beslut som beviljades för föryngringsavverkning med områden av fossil åkermark av Länsstyrelsen Skåne under 2018. En föryngringsavverkning får inte göras utan att man tar hänsyn till natur, forn- och kulturlämningar samt friluftsliv. I 1 kap 1§ KML (SFS 1988:950) beskrivs att det är en nationell angelägenhet att vårda och bevara kulturmiljöer. Utifrån 2 kap 1§ 2st. KML (SFS 1988:950) är en fornlämning alla lämningar efter människans verksamhet i landskapet under forna tider, en fornlämning ska även vara varaktigt övergiven och tillkommit efter äldre tiders bruk. Studiens syfte har varit att i fält kontrollera om hänsyn har tagits till fossil åkermark utifrån Länsstyrelsen Skånes beslut för föryngringsavverkning i Kristianstad kommun. För denna studie besöktes 27 av de 31 inkomna ärenden under 2018. Vid inventeringen observerades det skada på 30% vilket återspeglar det nationella resultatet för 2018 som redovisas av Skogsstyrelsen där 35% av fornlämningarna var skadade. Detta är oroväckande för bevarandet av den fossila åkermarken. Samt att tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen Skåne län, inte följt upp dessa och därmed inte bevakar att lagstiftningen följs vid föryngringsavverkningar.