<p>Sammanfattning</p><p>EG-fördraget reglerar de grundfriheter varje medlemssats medborgare har rätt till, såsom friheten att utöva tjänster och friheten att etablera sig i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna skall värna om en öppen marknad med fri konkurrens. Statliga handelsmonopol hämmar den fria konkurrensen men har ändå tillåtits om en viss marknad</p><p>utgörs av allmänfarliga produkter såsom alkohol eller tobak och bedöms då kunna skötas bättre genom statlig reglering. Spelmarknaden är inte allmänfarlig men bedöms ändå kunna orsaka negativa sociala och ekonomiska effekter på medborgarna. En medlemsstat får inskränka EG-fördragets grundfriheter genom att införa bestämmelser i den nationella lagen, om en åtgärd är av tvingande hänsyn för allmänheten. Nationellt vidtagna åtgärder måste vara utformade på ett proportionerligt sätt om inskränkningar i EG-fördragets grundfriheter skall anses vara motiverade. Medlemsstaterna har dock givits ett stort utrymme att bedöma huruvida de vidtagna åtgärderna är försvarbara ur allmänsynpunkt som har fastställts i flera rättsfall i EG-domstolen, men måste alltid ha som effekt att uppnå det mål som åtgärden verkligen avser att skydda, och ska vara av icke-diskriminerande karaktär och som sagt proportionerlig mellan mål och medel. Staten har i lotterilagen (1994:1000) infört bestämmelser i 12, 15, 38, 45 och 54 §§ som sammantaget ger effekten av att det hämmar etablerings- och tjänstefriheterna av utländska spelaktörer på den svenska spelmarknaden, och är således inte helt förenliga med EG-fördragets artikel 12, 31, 43 och 49. De åtgärder den svenska staten vidtagit för att, enligt dem, skydda allmänna och allmännyttiga ändamål kan, av våra bedömningar, motiveras mer ur ett ekonomiskt perspektiv än ur ett skyddssyftesperspektiv. Statens uppställda syften med spelmonopolet uppnås endast sekundärt genom de vidtagna åtgärderna i lotterilagen, då syftet med åtgärderna och den verkliga effekt som uppnås ej stämmer överens. Staten har inte varit konsekvent med att visa vad deras syfte med spelmonopolet verkligen är. Vi har sett över lagtexter i nationell rätt och EG-rätt samt studerat förarbeten och rättsfall. Vi har också använt doktrinförfattares artiklar och analyser för att kunna besvara vår frågeställning – Är det svenska spelmonopolet förenligt med EG-rätten?</p> / <p>Abstract</p><p>The European Community Treaty (ECT) regulates the right for every citizen to establish their activities in any other member state, but also the right for free movement of services. Every member state has a duty to protect an open market within the European Union, and</p><p>furthermore to protect the market from restrained competition. A governmentally operated monopoly constitutes a threat to the idea of an open market, yet such monopolies are allowed to exist for products that constitute a public danger such as alcohol and cigarettes. These</p><p>products are therefore considered to be better controlled by a governmentally regulated market. The gambling market is considered a public danger and is considered to have negative social and economic affects by a majority of the EU member states. A member state is not</p><p>allowed to restrict the ECT rules on the rights to establishment and free movement of services if a measure is for a cogent consideration of a public interest. Measures taken by the government in a member state must be designed in a proportionate way to be legally motivated. The states, however, have been given a considerable leeway to define whether or not taken measures imposed by the governments are motivated by a public interest. This has been established by the European Court of Justice (ECJ) in several cases. A governmentally</p><p>taken measure must always have a non-discriminating character and, as previously mentioned, must always have the right proportion between means and cause. The Swedish state has passed legislation about lotteries through the Swedish Lottery Act (SFS 1994:1000) in</p><p>sections 12, 15, 38, 45, and 54 which conflicts with fundamental principles of articles 12, 31, 43 and 49 of the EC-Treaty. According to the Swedish state, they have taken measures to protect the Swedish citizens and to protect public interests. According to our assessments, we believe these measures exists firstly to preserve the State’s income from the Swedish gambling market and secondly to prevent gambling abuse and other public aims. The Swedish government is far from consistent regarding the purpose of the Swedish gambling monopoly. Our research is based upon Swedish law and its preparation acts, EC-legislation, and case law from the ECJ. We have also used doctrine from different authors to give us the answer to our main question in this essay – Is the Swedish gambling monopoly consistent with EC-law?</p>

Sammanfattning EG-fördraget reglerar de grundfriheter varje medlemssats medborgare har rätt till, såsom friheten att utöva tjänster och friheten att etablera sig i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna skall värna om en öppen marknad med fri konkurrens. Statliga handelsmonopol hämmar den fria konkurrensen men har ändå tillåtits om en viss marknad utgörs av allmänfarliga produkter såsom alkohol eller tobak och bedöms då kunna skötas bättre genom statlig reglering. Spelmarknaden är inte allmänfarlig men bedöms ändå kunna orsaka negativa sociala och ekonomiska effekter på medborgarna. En medlemsstat får inskränka EG-fördragets grundfriheter genom att införa bestämmelser i den nationella lagen, om en åtgärd är av tvingande hänsyn för allmänheten. Nationellt vidtagna åtgärder måste vara utformade på ett proportionerligt sätt om inskränkningar i EG-fördragets grundfriheter skall anses vara motiverade. Medlemsstaterna har dock givits ett stort utrymme att bedöma huruvida de vidtagna åtgärderna är försvarbara ur allmänsynpunkt som har fastställts i flera rättsfall i EG-domstolen, men måste alltid ha som effekt att uppnå det mål som åtgärden verkligen avser att skydda, och ska vara av icke-diskriminerande karaktär och som sagt proportionerlig mellan mål och medel. Staten har i lotterilagen (1994:1000) infört bestämmelser i 12, 15, 38, 45 och 54 §§ som sammantaget ger effekten av att det hämmar etablerings- och tjänstefriheterna av utländska spelaktörer på den svenska spelmarknaden, och är således inte helt förenliga med EG-fördragets artikel 12, 31, 43 och 49. De åtgärder den svenska staten vidtagit för att, enligt dem, skydda allmänna och allmännyttiga ändamål kan, av våra bedömningar, motiveras mer ur ett ekonomiskt perspektiv än ur ett skyddssyftesperspektiv. Statens uppställda syften med spelmonopolet uppnås endast sekundärt genom de vidtagna åtgärderna i lotterilagen, då syftet med åtgärderna och den verkliga effekt som uppnås ej stämmer överens. Staten har inte varit konsekvent med att visa vad deras syfte med spelmonopolet verkligen är. Vi har sett över lagtexter i nationell rätt och EG-rätt samt studerat förarbeten och rättsfall. Vi har också använt doktrinförfattares artiklar och analyser för att kunna besvara vår frågeställning – Är det svenska spelmonopolet förenligt med EG-rätten? / Abstract The European Community Treaty (ECT) regulates the right for every citizen to establish their activities in any other member state, but also the right for free movement of services. Every member state has a duty to protect an open market within the European Union, and furthermore to protect the market from restrained competition. A governmentally operated monopoly constitutes a threat to the idea of an open market, yet such monopolies are allowed to exist for products that constitute a public danger such as alcohol and cigarettes. These products are therefore considered to be better controlled by a governmentally regulated market. The gambling market is considered a public danger and is considered to have negative social and economic affects by a majority of the EU member states. A member state is not allowed to restrict the ECT rules on the rights to establishment and free movement of services if a measure is for a cogent consideration of a public interest. Measures taken by the government in a member state must be designed in a proportionate way to be legally motivated. The states, however, have been given a considerable leeway to define whether or not taken measures imposed by the governments are motivated by a public interest. This has been established by the European Court of Justice (ECJ) in several cases. A governmentally taken measure must always have a non-discriminating character and, as previously mentioned, must always have the right proportion between means and cause. The Swedish state has passed legislation about lotteries through the Swedish Lottery Act (SFS 1994:1000) in sections 12, 15, 38, 45, and 54 which conflicts with fundamental principles of articles 12, 31, 43 and 49 of the EC-Treaty. According to the Swedish state, they have taken measures to protect the Swedish citizens and to protect public interests. According to our assessments, we believe these measures exists firstly to preserve the State’s income from the Swedish gambling market and secondly to prevent gambling abuse and other public aims. The Swedish government is far from consistent regarding the purpose of the Swedish gambling monopoly. Our research is based upon Swedish law and its preparation acts, EC-legislation, and case law from the ECJ. We have also used doctrine from different authors to give us the answer to our main question in this essay – Is the Swedish gambling monopoly consistent with EC-law?

Regleringen av spelmarknaden i allmänhet och främjandeförbudet i synnerhet har i ett flertal fall varit föremål för prövning av svenska domstolar. Dessa har framförallt gällt publicering av reklam till förmån för utländska spelbolag och såväl tryck- som yttrandefrihetsrättsliga intressen har vägts mot, och sedermera också bedömts väga tyngre än lotterilagens främjandeförbud. Sedan Sveriges inträde i EU har den svenska regleringens förenlighet med EU:s regler om fri rörlighet prövats av svenska domstolar ett flertal gånger. Det senaste avgörandet i raden utgörs av Svea Hovrätts dom från den 22 juni 2011 där straffstadgandet i 54 § lotterilagen underkändes p.g.a. att det ansågs strida mot EU-rättens diskrimineringsförbud. Domen har överklagats till HD som meddelat prövningstillstånd. 38 § i lotterilagen har, trots massiv kritik, ännu inte underkänts av någon domstol.   Genom sina många avgöranden på spelområdet har EU-domstolen utvecklat en metod för hur nationella och i sig handelshindrande spelregleringar skall bedömas. Domstolen har gått, från att i början ha haft en tämligen tillåtande syn på dessa, till att i sina senare avgöranden ha valt en aningen strängare linje. Inte minst gäller detta frågan hur expansiv en stats marknadsföringspolitik för spel får vara. I och med att spel och lotterier ännu inte blivit föremål för harmonisering är det dock fortfarande till stor del upp till medlemsstaterna själva att bestämma hur de vill reglera spelmarknaden, detta så länge utformningen är icke-diskriminerande, proportionerlig och tillämpas på ett sammanhängande och systematiskt sätt som inte inskränker den fria rörligheten mer än nödvändigt. Den svenska ordningen med främjandeförbud skulle främst kunna kritiseras för att ha ett annat mål än de angivna och istället syfta till att stärka statskassan, något som inte är ett giltigt skäl för att inskränka den fria rörligheten för tjänster eller etableringar. Åtminstone kan det, särskilt mot bakgrund av den expansiva marknadsföringspolitik som bedrivs av de statliga spelbolagen och det faktum att det inte är förbjudet för svenskar att spela på utländska lotterier, ifrågasättas om ordningen är sammanhängande och systematisk såtillvida att den tjänar till att minska spelandet. Hittills har EU-domstolen främst behandlat nationella spelmonopol eller särregleringars förenlighet med reglerna om fri rörlighet på den inre marknaden. En intressant och i dagsläget obesvarad fråga är därför hur domstolen skulle resonera ang. en sådan ordnings förenlighet med EU:s konkurrensregler. AB Svenska Spel är ett bolag som av staten fått ett exklusivt tillstånd att bedriva vadhållning på den svenska marknaden för spel och lotterier. Om bolaget kan anses missbruka sin dominerande ställning på denna marknad skulle en möjlighet kunna vara att indirekt angripa den svenska regleringen genom art. 102 kombinerat med art. 106.1 FEUF. För att nå framgång med detta torde dock krävas att staten kan sägas ha medverkat till företagets konkurrensbegränsande beteende eller att själva regleringen är konkurrensbegränsande i sig, samt att inte undantagsregeln i art. 106.2 är tillämplig.