Socialt kapital är ojämnt fördelat i samhället och manifesterar sig som rumslig klassegregation. Det sociala kapitalet är av vikt för aktivt medborgarskap, som exempelvis avfallssortering. Betydelsen av social klass, socialt kapital och etnisk fragmentering för boendes avfallssorteringsgrad kan problematiseras. Syftet är att utifrån kopplingen mellan social klass och socialt kapital undersöka benägenhet hos de boende i Årby att avfallssortera, det vill säga bedriva aktivt medborgarskap. Första delen av metoden är ett teoretiskt resonemang kring relevanta teorier. Andra empiriska delen består av 30 enkätintervjuundersökningar med Årbybor i lokalområdet. Korstabulering har använts som statistisk analysmetod. Resultatet visar att Årbybor avfallssorterar i hög grad (70,0%) och avfallsorteringsgraden ökar med högt socialt kapital, hög social klass, bostadsrätt som boendeform framför hyresrätt samt trygga sociala miljöer. Slutsatsen innebär att gemenskap, samarbete och trygghet i den sociala miljön kan aktivera det sociala kapitalet och medborgarskapet i bostadsområden som karaktäriseras av etnisk fragmentering och underklass.

Frågan om var man kommer att hamna efter sin utbildning är en ständigt pågående process i varje students medvetande. I våra tankar kring valet av den önskvärda arbetsplatsen har vuxenvägledning varit det som tilltalat oss mest hittills under utbildningen. Med anledning av detta vill vi i vårt arbete gärna undersöka hur man arbetar med svensk vuxenvägledning idag och vilka tankar som finns inför framtiden. Syftet med vårt examensarbete har varit att granska några av de eventuella brister och behov som finns inom svensk vuxenvägledning idag och vilka tänkbara förklaringar det finns för dessa. Efter att ha förankrat dessa brister och behov i litteraturen har vi velat undersöka i vilken grad de upplevs i verkligheten. Vi vill även undersöka vilka nya arbetsformer det finns för att bättre integrera och tillhandahålla vuxenvägledning idag. Vår hypotes har varit att verksamheten inte utvecklats i tillräckligt hög takt för att gynna medborgarnas ökade behov. Detta baserar vi på de ökade krav på flexibilitet och livslångt lärande som ställs på individen i ett samhälle präglat av globalisering och ständiga omvärldsförändringar. Vår metod är av kvalitativ art och undersökningen grundar sig på djupintervjuer med vägledare som arbetar med vuxna. Som utgångspunkt för våra intervjuer har vi använt en frågeguide. I vårt urval av informanter har vi strävat efter att nå ut till så många institutioner och kommuner som möjligt för att få ett varierat utbud. Vi har också eftersträvat en spridning av ålder, kön och utbildning. I undersökningen förekommer både studie- och yrkesvägledarutbildade och verksamma vägledare utan utbildning. Detta för att försöka få en nyanserad bild av hur det ser ut i verkligheten då många arbetar som vägledare utan adekvat utbildning. Vårt resultat pekar på att behovet av vägledning är stort idag bland annat beroende på en ökad polarisering i samhället. Vi tycker oss se ett fragmenterat system med många huvudmän och finansiärer vilket leder till att gemensamma mål och riktlinjer saknas. Detta i sin tur får till följd att vägledarrollen blir otydlig och arbetsuppgifter som inte är relevanta för professionen kan förekomma. Bristen på helhetssyn riskerar att vägledaren blir isolerad på sin institution och förlorar den dynamik som är nödvändig för att utvecklas och kunna tillhandahålla en mer komplex vägledning i takt med samhällets krav. Slutligen kan vi konstatera att vägledarrollen har många ansikten och att förutsättningarna för de olika arbetsplatserna skiljer sig avsevärt åt. Men vi ser också vilken hög kompetens det finns inom vägledarkåren som genom ett större samarbete och en ökad förståelse från beslutsfattare skulle kunna ge samhällsekonomiska och individuella vinster.