Syftet med den här studien är att undersöka hur man arbetar med biologi i förskolans inomhusmiljö. Ordet hur är i sammanhanget ett vitt begrepp men behandlar i denna studie dels vilka metoder som pedagogerna använder när ämnet behandlas och dels på vilket sätt man väljer att lära ut ämnet – pedagogiken. Genomförandet av studien gjordes genom kvalitativa intervjuer med pedagoger på två olika förskolor för att genom dessa få svar på de frågor som fanns att besvara och om de var i linje med den forskning som finns på området. Resultatet visar att pedagogerna i till stor del arbetar med ämnet genom olika aktiviteter för att fånga barnens intresse, något som går i linje med Lev Vygotskijs socio-kulturella synsätt. Man använder till viss del vuxenvägledning men låter barnen vara med och påverka i hög utsträckning. / The purpose of this study is to examine how to work with biology in preschool indoor environment. The word how is in this context a broad term but treats in this study both the methods that teachers use when the subject is treated and partly on how one chooses to teach the subject – pedagogy. Implementation of the study was done by qualitative interviews with teachers in two different preschools and with the answers of the questions asked study if they were in line with the research available in this field. The result shows that the teachers in general work with the topic through various activities to capture the children's interests, which is in line with Lev Vygotskij's socio-cultural approach where one uses in part adult guidance but allow children to influence to a large extent.

Frågan om var man kommer att hamna efter sin utbildning är en ständigt pågående process i varje students medvetande. I våra tankar kring valet av den önskvärda arbetsplatsen har vuxenvägledning varit det som tilltalat oss mest hittills under utbildningen. Med anledning av detta vill vi i vårt arbete gärna undersöka hur man arbetar med svensk vuxenvägledning idag och vilka tankar som finns inför framtiden. Syftet med vårt examensarbete har varit att granska några av de eventuella brister och behov som finns inom svensk vuxenvägledning idag och vilka tänkbara förklaringar det finns för dessa. Efter att ha förankrat dessa brister och behov i litteraturen har vi velat undersöka i vilken grad de upplevs i verkligheten. Vi vill även undersöka vilka nya arbetsformer det finns för att bättre integrera och tillhandahålla vuxenvägledning idag. Vår hypotes har varit att verksamheten inte utvecklats i tillräckligt hög takt för att gynna medborgarnas ökade behov. Detta baserar vi på de ökade krav på flexibilitet och livslångt lärande som ställs på individen i ett samhälle präglat av globalisering och ständiga omvärldsförändringar. Vår metod är av kvalitativ art och undersökningen grundar sig på djupintervjuer med vägledare som arbetar med vuxna. Som utgångspunkt för våra intervjuer har vi använt en frågeguide. I vårt urval av informanter har vi strävat efter att nå ut till så många institutioner och kommuner som möjligt för att få ett varierat utbud. Vi har också eftersträvat en spridning av ålder, kön och utbildning. I undersökningen förekommer både studie- och yrkesvägledarutbildade och verksamma vägledare utan utbildning. Detta för att försöka få en nyanserad bild av hur det ser ut i verkligheten då många arbetar som vägledare utan adekvat utbildning. Vårt resultat pekar på att behovet av vägledning är stort idag bland annat beroende på en ökad polarisering i samhället. Vi tycker oss se ett fragmenterat system med många huvudmän och finansiärer vilket leder till att gemensamma mål och riktlinjer saknas. Detta i sin tur får till följd att vägledarrollen blir otydlig och arbetsuppgifter som inte är relevanta för professionen kan förekomma. Bristen på helhetssyn riskerar att vägledaren blir isolerad på sin institution och förlorar den dynamik som är nödvändig för att utvecklas och kunna tillhandahålla en mer komplex vägledning i takt med samhällets krav. Slutligen kan vi konstatera att vägledarrollen har många ansikten och att förutsättningarna för de olika arbetsplatserna skiljer sig avsevärt åt. Men vi ser också vilken hög kompetens det finns inom vägledarkåren som genom ett större samarbete och en ökad förståelse från beslutsfattare skulle kunna ge samhällsekonomiska och individuella vinster.

Att personer kan få studie- och yrkesvägledning i skolan vet de flesta, men var vänder sig vuxna som redan har ett arbete? Syftet var att undersöka vad personer, som varit anställda på samma arbetsplats i minst 15 år, som har eller haft en önskan om förändring, känner till om vuxenvägledning. Att intervjupersonerna skulle haft denna långa anställningstid på samma arbetsplats var för att vi ville undersöka om de var arbetsplats- eller yrkesinlåsta eller ”stannare” på arbetsmarknaden men också för att säkerställa att de haft tankar på att förändra sin arbetssituation men inte genomfört någon förändring.Utifrån våra frågeställningar och genom kvalitativa intervjuer tar vi del av varför de stannade kvar, vilka upplevelser de hade av vuxenvägledning, vad de skulle behöva stöd i, var och på vilket sätt de tycker att vuxenvägledning ska bedrivas. Resultatet redovisas utifrån tre teman som bygger på vårt syfte och våra frågeställningar. Resultatet analyseras genom en innehållsanalys som bygger på empiri, humanistisk teori, karriärteorier och tidigare forskning. Analysen visar att de flesta intervjupersonerna har behov som kan relateras till studie- och yrkesvägledning. Det kan vara vägledning i att se på styrkor och svagheter, få information, råd och praktisk hjälp. Intervjupersonerna har dåliga kunskaper om var de kan vända sig för att få vägledning och menar också att det behövs bättre marknadsföring av verksamheten, vilket är huvudresultatet i vårt arbete. Anledningar till att de stannat i 15 år eller längre är bland annat på grund av trygghet, familj, avsaknad av mod och vägledning, men också att de trivs och utvecklas på sin arbetsplats.