Denna kandidatrapport behandlar arbetet med att designa och utveckla spelet Syvsta. Syvsta är ett RPG-spel utvecklat åt Jobb- och kunskapstorget vid Linköpings kommun. Spelet är avsett att användas för att undersöka om spel har potential som medium för att nå ut med studie- och yrkesvägledning till en grupp ungdomar som inte aktivt söker den formen av vägledning. Syvsta är utvecklat av en projektgrupp bestående av nio teknologer på U- och D-programmet vid Linköpings universitet inom ramen för kursen Kandidatprojekt i programvaruutveckling. Arbetet med projektet delades in i en förstudiefas och en utvecklingsfas. Utvecklingsfasen delades i sin tur in i tre iterationsfaser. Vid utvecklingen av Syvsta har en agil arbetsmetodik använts. Som en del av den agila arbetsmetoden tillämpades Continuous Integration, parprogrammering och kodgranskning. Testning utfördes på all kod i form av acceptans-, enhets- eller integrationstester. SEMAT:s Essence Kernel användes för att sätta och följa upp mål med projektet. Rapporten undersöker hur ett spel kan implementeras för att ge värde åt studie- och yrkesvägledare med slutsatsen att Syvsta är ett exempel på hur det kan utföras. Erfarenheter som vi vill ta med oss till kommande projekt lyfts. Framförallt lyfts vikten av god planering och uppföljning av planeringen. Arbetet med SEMAT:s Essence Kernel utvärderas med slutsatsen att de SEMAT Kernel ALPHA:s vi använde oss av inte nådde sin fulla potential då vi inte följde upp dem aktivt. Trots detta var de till hjälp för att ge oss en uppfattning om hur vi låg till med projektet. Rapporten undersöker även de agila arbetsmetoder vi tillämpat under arbetet med Syvsta med slutsatsen att de alla medförde någon typ av utmaning eller problem, men att de i slutänden gav goda resultat. Parallellt med utvecklingsarbetet har varje gruppmedlem utfört en individuell undersökning för att djupare analysera delar av projektet. De individuella undersökningarna presenteras i rapportens bilagor.

Syftet med min undersökning har varit att ta reda på hur elever på individuella programmet ser på studievägledaren och den studievägledningen de får på skolan. Jag har även valt att undersöka hur studievägledarna arbetar med eleverna och se om det krävs specifika kunskaper från dem när de arbetar på individuella programmet. Att ge sig ut och hitta svaren på de frågor man har, som i mitt fall handlat om elevers syn på studievägledaren på individuella programmet, har för mig varit mycket roligt och intressant. Intervjuerna med studievägledaren och eleverna fick mig att förstå att det finns mycket att skriva om när det gäller elever på individuella programmet. För att få svar på mitt syfte valde jag att använda mig av en kvalitativ metod. Jag gjorde en intervju med en studievägledare på individuella programmet och jag ville även ge eleverna chansen att träda fram genom att även intervjua dem. Genom en kvalitativ undersökning kunde jag med intervjuer med eleverna få ut ett mer utförligare svar på mina frågor, eftersom jag kunde forma frågorna under intervjuerna beroende på hur eleverna var vid intervjutillfället. Några av eleverna var tysta och hade svårt att formulera sig och jag kunde då hjälpa dem genom att använda mig av öppna frågor. Jag kunde även med min metod få tillfälle att förklara vissa frågor som de inte förstod, som exempelvis visste några av dem först inte vad studievägledning stod för. Jag valde att använda mig av elever som går på individuella programmet och som har gått där under minst ett år. Jag ville ha elever som inte var behöriga till gymnasiet för att se hur de ser på studievägledningen på programmet. Med hjälp av studievägledare på individuella programmet fick jag fram sex elever att arbeta med. Under två dagar hade jag mina intervjutillfällen med eleverna som tog ca 20 minuter. Intervjuerna hade jag på skolan där eleverna befann sig. Jag hade även min intervju med studievägledaren på skolan. Resultatet visar att de elever jag intervjuat är mycket nöjda med studievägledaren och den studievägledning de får på individuella programmet. De känner att studievägledaren alltid finns tillgänglig för dem och visar intresse för dem och det de undrar över. Några av eleverna har haft det problematiskt redan på grundskolan, och för vissa av eleverna räckte inte betygen till som de hade med sig från grundskolan till att kunna söka till ett nationellt gymnasium.Utifrån resultatet tolkar jag det som att det är viktigt för eleverna att man som studievägledare lyssnar och intresserar sig för dem. Man ska finnas tillgänglig och försöka kunna svara på de frågor de har. De tycker att studievägledningen har hjälpt dem med att hitta bra skolor de vill kunna söka in till, om det varit strul på praktikplatserna har de fått hjälp med det och de har även fått hjälp att få ett bra individuellt schema anpassat för dem. För studievägledaren på individuella programmet handlar det om att hitta en väg som fungerar för den enskilde eleven. Eleverna här har inte ett smörgåsbord att välja på utan det handlar om att hitta en bra lösning för varje elev. De har mycket samtal med eleverna, men samtalen skiljer sig mot vanliga samtal på andra program. Samtalen handlar mer om vad som är realistiskt för eleverna och hittar de en väg som kan fungera så arbetar de vidare med den. Studievägledaren arbetar nära eleverna och får på så sätt en nära relation med dem. De vet vad som fungerar och inte fungerar för dem.Studievägledare på individuella programmet måste ha ett intresse för och vilja arbeta med elever som oftast haft det jobbigt. Många av de här eleverna har bekymmer och mår dåligt. Det krävs stor inlevelseförmåga och att man är flexibel till att kunna omvärdera och ändra om för eleven. / Det här arbetet visar en undersökning av hur elever på individuella programmet upplever sin studievägledning och sina studievägledare på skolan. I den diskuteras också hur studievägledaren ser på studievägledningen för de här eleverna samt om det krävs några specifika krav på studievägledare som arbetar på individuella programmet. Undersökningen bygger på sex kvalitativa intervjuer med sex elever och en studievägledare på individuella programmet i Trollhättan. Arbetet är indelat i en teoretisk del där jag skriver allmänt om individuella programmet, en presentation av teorierna jag valt samt en empirisk del. I den empiriska delen redovisar jag resultatet av intervjuerna med eleverna och studievägledaren. Jag gör även en presentation i början av arbetet av vilken metod jag använt mig av samt hur mitt urval och genomförande gått till. Utifrån mitt resultat tolkar jag det som att de elever jag samtalat med är mycket nöjda över den studievägledning de får på skolan. Det framkommer i resultatet att eleverna känner sig nöjda med tillgängligheten och det intresse som studievägledaren visar. Eleverna anser det som viktigt att studievägledaren lyssnar på dem och intresserar sig för deras frågor och tankar. På den anställda studievägledaren på programmet ställs det krav på flexibilitet, att det finns ett intresse för eleverna och förståelse för deras problematik. Det finns de elever som kommer från hem där det helt saknas traditionella familjemönster och de lever i sociala situationer som inte är alltför lätta. Tillsammans med eleverna arbetar studievägledaren för att försöka att hitta en fungerande väg för den enskilda eleven.

Många elever i grundskolans år 9 har idag svårt för att göra sitt avgörande studie- och yrkesval. Resultatet blir att en del elever ångrar sina val i efterhand vilket tar energi från både elev och skola då byten mellan olika gymnasieprogram ska göras. Av egen erfarenhet vet jag att en del elever inte ens gör sådana önskvärda byten utan går ut gymnasiet med en utbildning de inte borde ha valt. Mot den bakgrunden var det övergripande syftet för denna studie att undersöka elevers upplevda behov av självinsikt i samband med studie- och yrkesval. Jag ville också studera huruvida eleverna upplever att insatser under grundskolans avslutande år påverkar deras val till gymnasiet. Jag lät ett antal gymnasieelever genomgå en enkel personlighetsprofilering som bestod av 30 frågor med 4 svarsalternativ vilket ledde fram till en beskrivning av deras styrkor. Eleverna fick sedan reflektera över vilka yrkesmöjligheter deras styrkor gav vilket sedan diskuterades i helklass. Sedan undersöktes elevernas upplevelser kring huruvida det hade varit lättare att göra sina val om de fått tillgång till profileringen under år 9. Metoden var enkätundersökning med fasta svarsalternativ samt motivering. Slutligen hade jag en fokusgrupp med fyra elever i varje klass för att få mer djupgående information. Resultatet påvisade att behovet av ett verktyg är stort och många elever upplevde att en personlighetsprofilering skulle kunna vara ett sådant hjälpmedel. 75 procent av eleverna kunde se nyttan med att få större insikt om sina styrkor inför ett framtida studie- och yrkesval. 35 procent av eleverna ansåg att det hade underlättat för dem att göra sitt val ifall de fått genomgå den här profileringen år 9 medan 30 procent svarade nej på samma fråga. I de efterföljande fokusgrupperna undersökte jag varför 35 procent svarade vet ej och det framkom att många av dem var positivt inställda till profilering som verktyg, men de kände behov av en mer grundlig beskrivning för att det skulle underlätta valet.

No description available.

No description available.

Förmågan av beslutsfattande är något som påverkar individen i alla områden i livet och för att kunna fatta ett beslut krävs det beslutsfärdigheter. Det finns fler faktorer som påverkar beslutsfattandet och ett av dem är huruvida individen tror på sig själv eller inte. Syftet med arbetet var att belysa hur studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan arbetar med utmaningar och möjligheter att möta elevernas behov utifrån Skolverkets allmänna råd (2013) gällande att bli medveten om relationen mellan sig själv och valalternativ, lära sig fatta beslut, att genomföra beslut, samt vilka utvecklingsmöjligheter de ser i relation till detta. Kvalitativa intervjuer utfördes med sex yrkesverksamma studie-och yrkesvägledare inom gymnasieskolan. Analysmetoden gjordes genom meningskoncentrering. Resultatet visade bland annat att majoriteten av studie- och yrkesvägledarna arbetade med motiverande samtal som innehöll ett lösningsfokuserat arbetssätt. Resultatet visade också vikten av att eleven fattar karriär beslutet själv och känner sig stärkt i att kunna ta ett beslut. Det som studie- och yrkesvägledarna såg som utvecklingsmöjligheter var att arbeta med gruppvägledning, ta in föreläsare och att börja med studie- och yrkesvägledning i tid.

Denna uppsats undersöker hur fyra nydisputerade inom humaniora upplever den studie- och karriärvägledning de fick under forskarutbildningen. Frågeställningarna är: Hur beskriver informanterna forskarutbildningens betydelse i sina respektive karriärplaner? Hur upplevde informanterna karriärvägledningen inför och under forskarutbildningen? Undersökningen består av fyra intervjuer genomförda enligt narrativ metod. Studiens teoretiska ansats är Social cognitive career theory (SCCT), som bygger på Albert Banduras självförmågebegrepp. Undersökningens resultat är att intervjupersonerna gick in i forskarutbildningen med diffust förväntat utfall. Snarare än att utgöra en del av en karriärplan var forskarutbildningen något de gled in i på grund av uppmuntran och intresse för ämnet. Intervjupersonerna var mycket kritiska till den karriärvägledning de fick som presumtiva och antagna doktorander. I den mån vägledning erbjöds fokuserade den på fortsatt karriär inom akademin, medan andra karriärvägar än forskning omgärdades av negativa fördomar. Inom doktorandkollektiven etablerades även en kollektiv negativ återkopplingsloop kring hur svårt det är att etablera sig på den bredare arbetsmarknaden med en doktorsexamen i humaniora. Den negativa återkopplingsloopen bidrog till hög framtidsstress och låg karriärsjälvförmåga bland doktoranderna.

Denna studie undersöker faktorer som kan ha betydelse för högstadieelevers gymnasieval. Genom en kvantitativ undersökning med webbenkät söker studien besvara hur elevers kapital ser ut och huruvida elevers gymnasieval kan förstås utifrån dessa. Undersökning har genomförts på fem grundskolor i Sverige. Materialet som samlats in har analyserats utifrån Pierre Bourdieus teorier om kapital och habitus, vilket behandlar olika typer av levnadssätt och tillgångar i samhället. Vidare har materialet även analyserats utifrån begreppet handlingshorisont av Phil Hodkinson och Andrew Sparkes, vilket handlar om alternativ en individ ser som möjliga att agera inom. Studien diskuterar huruvida gymnasievalet verkligen är ett fritt val eller om individens handlingshorisont begränsar valalternativen. Resultaten visar hur socialt och ekonomiskt kapital inte har någon statistisk signifikans, medan kulturellt kapital visar på ett samband med gymnasievalet. En framträdande faktor är hur Yrkesprogrammen ses negativt på av en stor andel svarande, vilket motiverar för fler studievägledande insatser för högstadieelever.

Syftet med undersökningen att undersöka hur studievägledningen på institutionernapå universitetet bedrivs av de som har en annan utbildning än studie- ochyrkesvägledarutbildningen. Frågeställningarna är: Hur arbetar studievägledare påinstitutionerna vid universitetet? Hur arbetar studievägledarna på institutionerna viduniversitetet i mötet med kollegor och studenter?Centrala begrepp för uppsatsen är roller och legitimitet. Vi har valt att genomföraåtta kvalitativa intervjuer med vägledare på institutionerna vid Lunds universitet.Vi kategoriserar intervjuerna med hjälp av NICE-kompetenserna och förstår hurrollerna regisseras med Abrahamsson och Andersen. Hur intervjupersonernaarbetar med att balansera olika roller analyserar vi med Goffmans teorier om roller.Sammantaget ger det en förståelse för hur studievägledarna arbetar i relation tillstudenter och kollegor.Resultatet visar att studievägledaren har en central roll på institutionen där henrepresenterar såväl universitetet som studenterna i olika sammanhang. Vi ser attvägledarna i sin yrkesutövning använder såväl sin ämneskompetens som densamtalsmetodik som ingår i studie- och yrkesvägledarutbildningen.Intervjupersonerna använder olika metoder för att upprätthålla sina rollerslegitimitet i förhållande till såväl kollegor som studenter. Studievägledaren fungerarofta som en medlare.

Författarna undersöker i denna C-uppsats hur studie- och yrkesvägledare ser på den treåriga gymnasieskolan utifrån frågeställningarna: Hur ser studievägledarna på elevers förutsättningar att göra ett tillfredsställande gymnasieval? Hur ser studievägledarna på gymnasieskolans flexibilitet i fråga om att hantera felval? Vilka uppfattningar finns bland studievägledare om fördelar och nackdelar med en längre gymnasietid än tre år?Studien är utförd med en kvalitativ metod och resultatet analyseras med hjälp av careershipsteorin kompletterad av Bourdieus begrepp doxa. Resultatet visar att vägledarna anser att det är svårare för praktiskt sinnade elever att ta sig igenom gymnasiet på ett tillfredsställande vis samt att gymnasieexamen anses mer av ett självändamål bland vägledare på gymnasiet än på Komvux.