Studien är en intervjustudie där tre unga vuxna i behov av särskilt stöd intervjuas med semistrukturerade intervjuer. Syftet med studien är att belysa relationen mellan elev och lärare som framgångsfaktor för elever i behov av särskilt stöd. Tidigare forskning om hur relationen mellan elever och lärare kan påverka eleverna visar att det är relationen som är den mest betydelsefulla faktorn för ett framgångsrikt lärande. För elever i behov av särskilt stöd är relationen än viktigare då den, förutom att lärandet påverkas positivt, kan borga för att elevers svårigheter inte utvecklas och blir ännu större i elevens framtida liv. Det kan finnas olika orsaker till att en elev är i behov av särskilt stöd, exempelvis kan olika funktionsvariationer eller en utsatt social situation vara anledningen. Forskningen om relationen som framgångsfaktor bygger ofta på studier där personal såsom skolledare av olika slag och lärare har kommit till tals. Denna studies empiri utgår från elevernas synvinkel. Studiens resultat visar bland annat att eleverna har en varierad syn på de relationer de har haft med sina lärare och att relationen har påverkat dem i olika grad. Relationen mellan lärare och elever i behov av särskilt stöd tenderar att bli mer framgångsrik då läraren upplevs som kompetent och kunnig, ger stöttning, gör eleverna delaktiga i anpassningar, anpassar i god tid, ställer krav som är rimliga, behandlar eleverna rättvist och omsorgsfullt och tycker om sina elever.