Handelsrestriktioner som innebär förbud att exportera vissa varor medför att köprättsliga förpliktelser inte kan fullgöras på det sätt som var tanken vid avtalsslutet. Några vanliga avtalsmässiga metoder för att hantera sådana situationer är att avtala om force majeure- och hardship-klausuler. Denna uppsats utreder vad som gäller enligt dispositiv rätt om parterna inte har hanterat frågan avtalsmässigt och avtalet alltså är ”tyst” om vad som ska gälla vid fullgörelsehindrande exportförbud. Uppsatsen utreder för det första om ett exportförbud har någon inverkan på köpavtalets civilrättsliga giltighet och för det andra om säljare kan befrias från sitt köprättsliga dröjsmålsansvar om ett exportförbud hindrar säljare från att fullgöra naturaförpliktelser. I undersökningen påvisas att ett beslut om exportförbud, oavsett totalförbud eller tillståndspliktig restriktion, troligtvis inte påverkar köpavtalets giltighet. En säljare ansvarar som utgångspunkt för det dröjsmål som till följd av exportförbudet uppstår, men detta gäller förmodligen inte om köparen i otillräcklig grad har medverkat vid en handläggning om exporttillstånd eller om köparen vid avtalsslutet känt till risken för kommande exportförbud. Det är oklart om en säljare kan befrias från fullgörelseansvar med stöd av CISG. Någon uttrycklig befrielsemöjlighet saknas, men mot bakgrund av i doktrinen framförda argument finns stöd för att befria säljaren från fullgörelseansvar i de fall exportförbudet anses utgöra en objektiv omöjlighet. Ett exportförbud torde utgöra fullgörelsehinder utom säljarens kontrollsfär. Befrielse från skadeståndsansvar förutsätter dock att säljaren vid avtalsslutet inte kunde förutse kommande exportförbud och att säljaren inte kunnat undvika eller övervinna fullgörelsehindret. Möjligheten att permanent befrias från dröjsmålsansvar, även efter att exportförbudet har upphört, verkar vara begränsad. För att i det enskilda fallet undvika tvivel kring det köprättsliga dröjsmålsansvaret bottnar uppsatsen i en allmän uppmaning till parter att i möjligaste mån uttryckligen hantera denna fråga inom ramen för köpavtalet.

<p>Problemformulering: Allriskförsäkringen vid entreprenad är på många sätt en egenartad försäkringslösning. Genom den försäkras både leverantören och beställaren i ett kommersiellt avtalsförhållande mot skador i produkten som avtalet avser. Genom teckning av ett tilläggsvillkor kan de försäkrade även få ersättning för s.k. åtkomstkostnader. Vid tolkningen och tillämpningen av undantagen i en sådan försäkring måste flera viktiga hänsyn tas. Försäkringsskyddet avser en kommersiell risk, varför försäkringsskyddet inte får bli för långtgående för leverantören, eftersom skadepreventionen i sådana fall kan bli lidande och spekulation i försäkringsskyddet kan uppkomma. Tolkningen och tillämpningen måste också vara förenlig med grundläggande försäkringsrättsliga principer. Samtidigt måste hänsyn tas till att försäkringen faktiskt avser att försäkra kommersiella risker i stor utsträckning, samt att beställaren är medförsäkrad. </p><p>Syfte: Mitt syfte är utröna hur undantagen i allriskförsäkringen med tilläggsvillkor bör tolkas och tillämpas, dels för att försäkringen skall vara ändamålsenlig med hänsyn till den säregna försäkringssituation som föreligger, dels för att undantagen skall var ändamålsenliga med hänsyn till bl.a. skadeprevention och grundläggande försäkringsrättsliga principer. </p><p>Metod: Det material jag har utgått ifrån är främst standardavtalen och försäkringsvillkoren på entreprenadområdet, samt branschspecifik facklitteratur. Jag har använt mig av det hermeneutiska perspektivet vid den vetenskapliga bearbetningen av materialet. </p><p>Avgränsningar: Uppsatsen behandlar kommersiella entreprenadavtal som sluts mellan en byggherre och en entreprenör samt försäkringen av dessa. </p><p>Resultat: Jag har funnit vissa inkonsekvenser mellan å ena sidan tolkningen och tillämpningen av undantagen och tilläggsvillkoret, och å andra sidan grundläggande försäkringsrättsliga principer och försäkringens ändamålsenlighet med hänsyn till den säregna försäkringslösningen. Vidare anser jag att tolkningen och tillämpningen av undantagen i vissa fall bör skärpas.</p>

Problemformulering: Allriskförsäkringen vid entreprenad är på många sätt en egenartad försäkringslösning. Genom den försäkras både leverantören och beställaren i ett kommersiellt avtalsförhållande mot skador i produkten som avtalet avser. Genom teckning av ett tilläggsvillkor kan de försäkrade även få ersättning för s.k. åtkomstkostnader. Vid tolkningen och tillämpningen av undantagen i en sådan försäkring måste flera viktiga hänsyn tas. Försäkringsskyddet avser en kommersiell risk, varför försäkringsskyddet inte får bli för långtgående för leverantören, eftersom skadepreventionen i sådana fall kan bli lidande och spekulation i försäkringsskyddet kan uppkomma. Tolkningen och tillämpningen måste också vara förenlig med grundläggande försäkringsrättsliga principer. Samtidigt måste hänsyn tas till att försäkringen faktiskt avser att försäkra kommersiella risker i stor utsträckning, samt att beställaren är medförsäkrad. Syfte: Mitt syfte är utröna hur undantagen i allriskförsäkringen med tilläggsvillkor bör tolkas och tillämpas, dels för att försäkringen skall vara ändamålsenlig med hänsyn till den säregna försäkringssituation som föreligger, dels för att undantagen skall var ändamålsenliga med hänsyn till bl.a. skadeprevention och grundläggande försäkringsrättsliga principer. Metod: Det material jag har utgått ifrån är främst standardavtalen och försäkringsvillkoren på entreprenadområdet, samt branschspecifik facklitteratur. Jag har använt mig av det hermeneutiska perspektivet vid den vetenskapliga bearbetningen av materialet. Avgränsningar: Uppsatsen behandlar kommersiella entreprenadavtal som sluts mellan en byggherre och en entreprenör samt försäkringen av dessa. Resultat: Jag har funnit vissa inkonsekvenser mellan å ena sidan tolkningen och tillämpningen av undantagen och tilläggsvillkoret, och å andra sidan grundläggande försäkringsrättsliga principer och försäkringens ändamålsenlighet med hänsyn till den säregna försäkringslösningen. Vidare anser jag att tolkningen och tillämpningen av undantagen i vissa fall bör skärpas.