Lågt protein- och energiintag är vanliga kännetecken hos höftfrakturspatienter. Under sjukhusvistelsen fortsätter ofta det otillräckliga intaget, vilket kan utgöra ett hinder för den funktionella återhämtningen. Syftet med denna studie är att belysa nutritionens betydelse för tillfrisknandet efter en höftfraktur och undersöka vilken roll sjuksköterskan har i detta sammanhang. Följande frågeställningar eftersträvas att besvaras: Hur påverkar patientens nutritionsstatus tillfrisknandet efter en höftfraktur? Vilken roll har sjuksköterskan i detta eventuella samband? Teoretisk referensram för arbetet är Doris Carnevalis Dagligt liv – Funktionellt hälsotillstånd – modellen. Metoden är en systematisk litteraturstudie som bygger på 10 vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att nutritionen har en betydelse men att fenomenet är komplext och frågan kontroversiell. Analysen resulterade i följande teman: nutritionsstatus, funktionell förmåga och dagligt liv, vistelsetid på sjukhus och rehabiliteringsavdelning, sjuksköterskans roll och omvårdnadens betydelse. / Low protein- and energy intake is a common phenomenon in patients with a hip fracture. During the hospitalization these patients often continues to have a low intake, which can lead to a negative outcome on the recovery of function. The aim of this study is to acquire knowledge of nutrition and its impact on the recovering after a hip fracture and to investigate which part the nurse has in this consistency. The following questions strive to be answered: How does the nutrition status of the patient affect the recovering after a hip fracture? Which part does the nurse have in this possible relation? The theoretical framework for the study is Doris Carnevali´s Daily life – health related function model. The method is a systematic literature review and it’s based on ten scientific articles. The result show that nutrition has some impact but the phenomenon is complex and the question controversial. The analysis resulted in following themes: nutrition status, functional ability and daily life, length of stay in hospital or in a rehabilitation ward, the nurse´s part and the meaning of the nursing care.

Traumatisk hjärnskada är en vanligt förekommande dödsorsak runt om i världen. Skadan kännetecknas av kraftigt våld mot huvudet och graderas som mild, måttlig eller svår. Prognosen ser annorlunda ut beroende på allvarlighetsgraden och lokalisation av skadan. Syftet var att beskriva upplevelsen av återhämtningen tillbaka till det dagliga livet hos personer i arbetsför ålder efter en traumatisk hjärnskada. Litteraturstudien genomfördes med 11 vetenskapliga artiklar till grund som analyserades efter kvalitativ innehållsanalys med manifest och induktiv ansats. Analysen resulterade i fem slutliga kategorier: att uppleva motgångar i det dagliga livet relaterat till komplikationer av skadan, att möta svårigheter med anpassningen till sitt nya dagliga liv, att känna en förbättrad återhämtning med hjälp av stöd från andra, att kunna hantera det dagliga livet med hjälp av strategier och hjälpmedel, att finna acceptans och en vilja till att förbättra sitt liv. Resultatet påvisade upplevelser av hinder i form av psykiska och fysiska komplikationer, som försvårade återhämtning till det dagliga livet. Personerna upplevde stöd, strategier och förståelse till händelsen som positivt för återhämtningen. Utifrån litteraturstudiens resultat ses ett behov av stöd och hjälp från närstående och vården då det sågs som gynnsamt för den drabbade personens återhämtning till det dagliga livet. Strategier och hjälpmedel var även nödvändiga i återhämtningen för personen. Sjuksköterskan bör därför arbeta efter ett hälsofrämjande förhållningssätt och främja personens känsla av sammanhang genom att identifiera resurser och kapacitet. Med hjälp av detta stöd skapas en möjlighet att finna acceptans till det förändrade livet hos den drabbade personen.