Bakgrund: Varje år drabbas flera individer av traumatiska hjärnskador orsakade av yttre våld mot huvudet. Det kan leda till olika funktionssvårigheter som påverkar och förändrar livet. Individen går från att vara självständig till att bli beroende av andras hjälp och stöd i vardagen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av rehabilitering efter en traumatisk hjärnskada. Metod: Den systematiska litteraturstudien utgick från en väl formulerad och klar fråga som sedan besvarades metodiskt genom att ha identifierat, valt, värderat och analyserat relevant forskning. Analysen grundades på en manifest innehållsanalys. Resultat: Det visade sig att individer som drabbats av en traumatisk hjärnskada upplevde begränsningar i vardagen och hade en rädsla för att misslyckas under rehabiliteringsprocessen. Information och stöd hade stor betydelse och upplevdes både positivt och negativt för individen. Det framkom också att individen måste acceptera och skapa sig en förståelse för sina funktionsnedsättningar. För att ta sig vidare i rehabiliteringen användes olika strategier för att underlätta i vardagen. Slutsats: Upplevelser skiljer sig från individ till individ. Något som var utmärkande i den här systematiska litteraturstudien var patientens upplevelse kring informationens och stödets betydelse i en rehabiliteringsprocess. Sjuksköterskan bör skapa sig en förståelse för patientens situation för att kunna stödja och hjälpa i rehabiliteringen efter en traumatisk hjärnskada.

<p>Fler personer överlever idag en svår hjärnskada, vilket har medfört att rehabiliteringen har ställts inför en utmaning avseende dessa personer. Då det gäller arbetsterapeutens behandlingsmetoder finns det liten vetenskapligt dokumenterad kunskap och ett behov av fortsatt forskning inom området. Studiens syfte var att undersöka vilka behandlingsmetoder, sett ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv, som beskrivs i vetenskaplig litteratur samt dess effekter för vuxna personer med en traumatisk hjärnskada i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd. En systematisk litteraturstudie genomfördes. Artikelsökning utfördes i databaserna Medline, AMED, Cinahl och PsycInfo och resulterade i 10 inkluderade artiklar. Studierna kvalitetsbedömdes och bevisvärdet graderades för respektive studie. Resultatet kategoriserades enligt Occupational Performance Model (OPM). Resultatet indikerade att sinnesstimulering och att patienterna själva kunde påverka omgivningen med hjälp av assisterande teknik, var de vanligaste arbetsterapeutiska behandlingarna för patienter i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd. En studie påvisade också behandling över tid från sinnesstimulering, träning av specifika motoriska funktioner till att kunna använda assisterande teknik. Två artiklar bedömdes ha en hög kvalitet, sex medel kvalitet och två låg kvalitet. Bevisvärdet för nio studier bedömdes vara lågt och för en studie måttligt vilket resulterade i otillräckligt vetenskapligt underlag för att kunna dra några slutsatser om behandlingsmetodernas effekt. Behov finns därför av fortsatt forskning inom området. Resultatet av studien kan däremot bidra med en ökad kunskap och ge en vägledning för arbetsterapeuten i klinisk verksamhet vid behandlingen av patienter i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd.</p>

Fler personer överlever idag en svår hjärnskada, vilket har medfört att rehabiliteringen har ställts inför en utmaning avseende dessa personer. Då det gäller arbetsterapeutens behandlingsmetoder finns det liten vetenskapligt dokumenterad kunskap och ett behov av fortsatt forskning inom området. Studiens syfte var att undersöka vilka behandlingsmetoder, sett ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv, som beskrivs i vetenskaplig litteratur samt dess effekter för vuxna personer med en traumatisk hjärnskada i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd. En systematisk litteraturstudie genomfördes. Artikelsökning utfördes i databaserna Medline, AMED, Cinahl och PsycInfo och resulterade i 10 inkluderade artiklar. Studierna kvalitetsbedömdes och bevisvärdet graderades för respektive studie. Resultatet kategoriserades enligt Occupational Performance Model (OPM). Resultatet indikerade att sinnesstimulering och att patienterna själva kunde påverka omgivningen med hjälp av assisterande teknik, var de vanligaste arbetsterapeutiska behandlingarna för patienter i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd. En studie påvisade också behandling över tid från sinnesstimulering, träning av specifika motoriska funktioner till att kunna använda assisterande teknik. Två artiklar bedömdes ha en hög kvalitet, sex medel kvalitet och två låg kvalitet. Bevisvärdet för nio studier bedömdes vara lågt och för en studie måttligt vilket resulterade i otillräckligt vetenskapligt underlag för att kunna dra några slutsatser om behandlingsmetodernas effekt. Behov finns därför av fortsatt forskning inom området. Resultatet av studien kan däremot bidra med en ökad kunskap och ge en vägledning för arbetsterapeuten i klinisk verksamhet vid behandlingen av patienter i ett vegetativt eller minimalt responsivt tillstånd.

Traumatisk hjärnskada är en vanligt förekommande dödsorsak runt om i världen. Skadan kännetecknas av kraftigt våld mot huvudet och graderas som mild, måttlig eller svår. Prognosen ser annorlunda ut beroende på allvarlighetsgraden och lokalisation av skadan. Syftet var att beskriva upplevelsen av återhämtningen tillbaka till det dagliga livet hos personer i arbetsför ålder efter en traumatisk hjärnskada. Litteraturstudien genomfördes med 11 vetenskapliga artiklar till grund som analyserades efter kvalitativ innehållsanalys med manifest och induktiv ansats. Analysen resulterade i fem slutliga kategorier: att uppleva motgångar i det dagliga livet relaterat till komplikationer av skadan, att möta svårigheter med anpassningen till sitt nya dagliga liv, att känna en förbättrad återhämtning med hjälp av stöd från andra, att kunna hantera det dagliga livet med hjälp av strategier och hjälpmedel, att finna acceptans och en vilja till att förbättra sitt liv. Resultatet påvisade upplevelser av hinder i form av psykiska och fysiska komplikationer, som försvårade återhämtning till det dagliga livet. Personerna upplevde stöd, strategier och förståelse till händelsen som positivt för återhämtningen. Utifrån litteraturstudiens resultat ses ett behov av stöd och hjälp från närstående och vården då det sågs som gynnsamt för den drabbade personens återhämtning till det dagliga livet. Strategier och hjälpmedel var även nödvändiga i återhämtningen för personen. Sjuksköterskan bör därför arbeta efter ett hälsofrämjande förhållningssätt och främja personens känsla av sammanhang genom att identifiera resurser och kapacitet. Med hjälp av detta stöd skapas en möjlighet att finna acceptans till det förändrade livet hos den drabbade personen.