Pragmatic ability is crucial in everyday interactions. In populations of neurotypical individuals, pragmatic skill varies greatly. The neural mechanisms behind the variety, and the neural development of pragmatics remain to be explained. The present study aims to deepen the understanding of pragmatics’ neural basis, by investigating the functional connectivity (FC) between two pragmatically interesting brain clusters during a pragmatic task. The investigated clusters, located in the bilateral, dorsal precuneus and in the left superior inferior parietal cortex were found by Bendtz et al. (2022) to have higher activity for young adults with high pragmatic skill compared to young adults with low pragmatic skill. Mahal (2022) found that the clusters were more functionally connected for the high skilled group during rest. In this study, fMRI data acquired during a pragmatic task was used to analyze the FC between the beforementioned clusters and compare two groups of young adults, one with high pragmatic skill (n = 25) and one with low pragmatic skill (n = 24). The groups of young adults were also compared with a group of 16 - 18 year old adolescents (n = 12). The results revealed higher FC for the high skilled group in both analyses, where the difference between the high skilled group and the adolescents was significant (p=.02). FC-values did not correlate with age in neither age group. The results are suggested to reflect (1) a neural development of pragmatics in adolescence towards a potential pragmatic network that involve increased functional connections between two clusters previously identified as possible neural markers of pragmatic individual variation, and (2) a possible window of opportunity for pragmatic development during adolescence. / Den pragmatiska förmågan är avgörande i vardags-interaktioner. I neurotypiska populationer varierar pragmatisk förmåga mycket, och det är ännu inte klarlagt hur de precisa mekanismerna bakom variationen och utvecklingen av pragmatisk förmåga fungerar. Denna studies syfte är att fördjupa förståelsen för pragmatikens neurala grunder, genom att undersöka funktionell konnektivitet (FC) mellan två pragmatiskt intressanta hjärnkluster. De undersökta klustren, ett i bilaterala dorsala precuneus och ett i vänstra superiora inferiora parietala cortex, var mer aktiva för unga vuxna med hög pragmatisk förmåga jämfört med unga vuxna med låg pragmatisk förmåga (Bendtz et el. 2022). Mahal (2022) noterade att klustrena var mer funktionellt kopplade i vila för gruppen med hög pragmatisk förmåga. I denna studie användes fMRI-data från en pragmatisk uppgift för att analysera FC mellan de tidigare nämnda klustren, och jämföra två grupper med unga vuxna, en med hög pragmatisk förmåga (n = 25) och en med låg pragmatisk förmåga (n = 24). Grupperna med unga vuxna jämfördes också med en grupp 16 – 18 år gamla tonåringar (n = 12). Resultaten visade på en högre FC för gruppen med hög pragmatisk förmåga i båda analyser, där skillnaden mellan gruppen med hög pragmatisk förmåga och tonåringarna var signifikant (p = .02). Värdena av FC korrelerade inte med ålder i någon av åldersgrupperna. Resultaten föreslås återspegla (1) en neural utveckling av pragmatik under tonåren mot ett potentiellt pragmatiskt nätverk som involverar ökade funktionella kopplingar mellan två kluster som tidigare identifierats som potentiella neurala markörer för individuell variation av pragmatik och (2) en eventuell kritisk period för pragmatisk utveckling under tonåren.

Parkinson’s Disease (PD) is the fastest growing neurodegenerative disease, currently affecting two to three percent of the population over 65. Studying functional connectivity (FC) in PD patients may provide new insights into how the disease alters brain organization in different subjects. We explored persistent homology (PH) as a method for studying FC based on the functional magnetic resonance imaging (fMRI) recordings of 63 subjects, of which 56 were diagnosed with PD.  We used PH to translate each set of fMRI recordings into a stable rank. Stable ranks are homological invariants that are amenable for statistical analysis. The pipeline has multiple parameters, and we explored the effect of these parameters on the shape of the stable ranks. Moreover, we fitted functions to reduce the stable ranks to points in two or three dimensions. We clustered the stable ranks based on the fitted parameter values and based on the integral distance between them. For some of the parameter combinations, not all clusters were located in the space covered by controls. These clusters correspond to patients with a topologically distinct connectivity structure, which may be clinically relevant. However, we found no relation between the clusters and the medication status or cognitive ability of the patients. It should be noted that this study was an exploration of applying persistent homology to PD data, and that statistical testing was not performed. Consequently, the presented results should be considered with care. Furthermore, we did not explore the full parameter space, as time was limited and the data set was small. In a follow-up study, a measurable desired outcome of the pipeline should be defined and the data set should be expanded to allow for optimizing over the full parameter space. / Parkinsons sjukdom är den snabbast växande neurodegenerativa sjukdomen och drabbar för närvarande två till tre procent av befolkningen över 65 år. Att studera funktionell konnektivitet (FC) hos patienter med Parkinson kan ge nya insikter om hur sjukdomen förändrar hjärnans uppsättning i olika områden. Vi använde oss av persistent homologi (PH) som en metod för att studera FC baserat på inspelningar av funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) av 63 försökspersoner varav 56 hade diagnosen PD. Vi använde oss av persistent homologi (PH) som en metod för att studera FC baserat på inspelningar av funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) av 63 försökspersoner varav 56 hade diagnosen PD. Vi använde PH för att översätta varje uppsättning fMRI-prov vardera till en stable rank. Stable ranks är homologiska invarianter som är lämpliga för statistisk analys. Pipelinen har flera parametrar och vi undersökte effekten av dessa parametrar på formen av dessa stable ranks. Vi anpassade funktioner för att reducera alla stable ranks till punkter i två eller tre dimensioner. Vi grupperade alla stable ranks utifrån de anpassade parametervärdena och utifrån det integrala avståndet mellan dem. För vissa parameterkombinationer kunde inte alla kluster inom det område som täcks av kontrollerna bli funna. Dessa kluster motsvarar patienter med en topologiskt distinkt konnektivitetsstruktur, vilket kan vara kliniskt relevant. Vi fann dock inget samband mellan klustren och patienternas läkemedelsstatus eller kognitiva förmåga.  Det bör noteras att den här studien var en undersökning på tillämpningen av persistent homologi på PD-data och att statistiska tester inte utfördes. Följaktligen bör de presenterade resultaten betraktas med försiktighet. Dessutom undersökte vi inte hela parameterutrymmet eftersom tiden var begränsad och datamängden liten. I en uppföljningsstudie bör man definiera ett mätbart önskat resultat av pipelinen och datamängden bör utökas för att möjliggöra optimering av hela parameterutrymmet.