Evidensen för att använda fysisk aktivitet som en del av behandlingen vid cancer blir allt starkare och fysisk aktivitet ska numer, enligt det nationella vårdprogrammet för cancer, erbjudas till cancerpatienter. Syftet med studien var att undersöka hur fysioterapeuter upplever sina möjligheter att erbjuda fysisk aktivitet till cancerpatienter. Fem fysioterapeuter som verkar i cancervården i den Norra sjukvårdsregionen intervjuades. Tre av intervjuerna utfördes på plats, två utfördes via telefonsamtal. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys, enligt Graneheims och Lundmarks metod.  Tre teman kunde identifieras: “positiv syn på fysisk aktivitet” som innefattar fysioterapeuters och patienters positiva inställning för fysisk aktivitet, “röd tråd för fysisk aktivitet saknas” som visar svagheter i organisationen samt ett glapp mellan nationella vårdplaner och klinik, samt “resursbrister i många led” som representerar frustration över bristande resurser framförallt när det gäller antalet fysioterapeuter och utbildningsmöjligheter. Framöver bör cancer bli en större del av grundutbildningen och mer forskning behövs om hur fysisk aktivitet ska kunna erbjudas till cancerpatienter i en stor skala.

Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar hur primärvårdens fysioterapeuter ser på sin roll inom cancerrehabiliteringen. Följande faktorer undersöktes: ålder, tidsmässig erfarenhet inom yrket och specifikt inom primärvården, hur ofta fysioterapeuter möter cancerpatienter, upplevd kunskap, upplevd tillgång på resurser, uppskattning från cancerpatienter samt läkares uppfattning om fysioterapeutens roll/kompetens. Studien utfördes med en elektronisk enkät och skickades ut via mail till chefer vid hälsocentraler placerade i Region Västerbotten, Region Norrbotten, Region Jönköpings län samt Region Sörmland. Cheferna ombads vidarebefordra mailet till de fysioterapeuter som arbetade vid hälsocentralerna och sedan återkoppla i ett svarsmail hur många fysioterapeuter som mottagit mailet. Totalt 66 personer besvarade enkäten. Samband analyserades mellan de ovan nämnda faktorerna och utgångsvariabeln “Självklar del”, som handlar om i vilken utsträckning fysioterapeuterna känner sig som en självklar del inom cancerrehabiliteringen. Vid analysen genomfördes en dikotomisering för att få en ökad statistisk power. Signifikansnivån sattes till 0,05 och när analysen genomfördes påträffades två statistiskt signifikanta samband. Det första sambandet innebar att fysioterapeuter som känner sig mer uppskattade av cancerpatienter också känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen (p<0,001 vid ursprunglig variabel ochp=0,004 dikotomiserad). Det andra sambandet innebar att de som upplever att läkare i större utsträckning är medvetna om fysioterapeutens kompetens också känner sig som en mer självklar del inom cancerrehabiliteringen (p=0,030 vid ursprunglig variabel, p=0,160 respektive 0,007 beroende på hur dikotomiseringen genomfördes).

Introduktion: Psykisk ohälsa är i dagens samhälle vanligt, framförallt rapporteras det att allt fler barn och ungdomar får vård och behandling för psykiatriska diagnoser. Detta medför att vårdköerna växer och därmed ställs höga krav på hälso- och sjukvården. Det finns god evidens för fysioterapeutisk behandling vid psykisk ohälsa men fysioterapeuter inom området är fortfarande relativt få och deras roll i teamet behöver stärkas. Syfte: Syftet med denna studie var att utforska hur fysioterapeuten ser på sin roll inom teamet vid behandling av psykisk ohälsa hos unga vuxna. Metod: Tolv kvinnliga fysioterapeuter med arbetserfarenhet inom psykisk ohälsa intervjuades om sina upplevelser av att arbeta som fysioterapeut i ett team. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analyserna resulterade i temat: Betydelsefull behandlare och kollega - med ambitionen att förbli en självklar del av teamet och med tre kategorier: Ständig kamp att vara ambassadör för fysioterapi, En del av en helhet, samt Stärker det psykologiska via kropp och hälsa. Temat innebär att fysioterapeuten ansåg sig vara en betydelsefull behandlare som kunde stärka det psykiska måendet för patienter. Fysioterapeuten ansåg sig även vara en betydelsefull kollega som bidrog med ett kroppsligt perspektiv. Bristande kunskap från övriga professioner om fysioterapi och att känna sig ensam i sin roll bidrog till ambitionen att förbli en självklar del av teamet.  Konklusion: Fysioterapeuten såg på sin roll i teamarbetet som betydelsefull både för patienten och kollegorna, där ambitionen var att förbli en självklar del av teamet. För att uppnå detta behövs fler fysioterapeutkollegor och ökad kännedom om fysioterapeutens kompetens. Ökad medvetenhet om alla professioners kompetenser skulle inte enbart stärka fysioterapeutens roll utan även bidra till ett välfungerande teamarbete.

Introduktion: Hästunderstödd terapi är en behandlingsform där man ägnar sig åt ridning och andra aktiviteter med hästen för att främja fysisk och psykisk hälsa. Hästen har en central roll och bidrar till en icke-dömande och trygg plats för patienterna. Vidare har stallet och naturen positiva effekter inom behandlingen. Syfte: Belysa synen på hästunderstödd terapi hos fysioterapeuter som arbetar eller har arbetat med hästunderstödd terapi som behandlingsmetod. Metod: Fyra semistrukturerade intervjuer med legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster, med erfarenhet av hästunderstödd terapi, genomfördes via telefon. Intervjuerna analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i temat “Hästen ger möjlighet till en unik och omfattande behandling”, som beskriver bredden av behandlingen, hur kroppen och psyket påverkas samt vilken roll hästen, stallet och naturen har inom behandlingen. De fem kategorierna som identifierades var Mångsidig behandling som möter olika behov, Stallet och naturen blir ett annorlunda behandlingsrum, Hästen som stöttande behandlare, Personlighet och kropp tar stora steg framåt samt Ökad dialog och delaktighet genom hästen. Kategorierna inkluderar delar av behandlingsmetoden, vilka patientgrupper man kan komma i kontakt med, vilken roll hästen har samt effekterna av behandlingen. Konklusion: Hästunderstödd terapi lyftes fram som en bred behandlingsform av fysioterapeuterna. De upplevde behandlingen som speciell i förhållande till annan behandling genom dess möjlighet att påverka flera delar samtidigt, både för kroppen och psyket. Fler studier bör genomföras med större undersökningsgrupper; både fler fysioterapeuter, men även patienters erfarenheter bör lyftas fram.