Sedan det digitaliserade radioformatet podcast slagit igenom på 2010-talet, har flertal nya podradioprogram börjat sändas. En genre som blivit populär är ”true-crime”, där verkliga brott på ett dramaturgiskt och underhållande sätt återges för lyssnaren. När ett mord inträffar tenderar händelsen att få stort medialt utrymme. Media visar intresse till det som är avvikande och annorlunda. Dessa intressekriterier uppfylls exempelvis när en kvinna bryter mot den oskrivna lagen om vad det innebär att vara ”kvinnligt”, som när hon utför en våldsam gärning. Denna uppsats utför en kritisk diskursanalys av hur kvinnliga mördare från två mordfall representeras i det populära formatet podcast. De mordfall som uppsatsen undersöker är de som i media kommit att kallas ”Sommarstugemorden i Arboga” samt ”Knutbydramat”. De båda fallen är skildrade i två separata avsnitt ur podcasten Svenska Mordhistorier. Analysen ämnar undersöka hur de kvinnliga förövarna representeras i podcastavsnitten, samt vilka diskurser som är aktiva i personbeskrivningarna av förövarna. Uppsatsen innefattar teorier om representation, stereotyper och genus samt tar upp tidigare forskning om genusrepresentationer i media, en studie i medier och brott och även om relationen mellan kvinnlighet och kriminalitet. Det sammanställda resultatet visar på att de kvinnliga förövarna representeras utifrån en stereotyp kvinnobild. Denna stereotypa bild som speglas används i sin tur i kontrast mot det horribla brott som kvinnorna begått. Detta för att förstärka obehagskänslorna kring händelsen. Denna representation bygger upp bilden av kvinnorna som inte enbart bryter mot den rättsliga lagen utan dessutom bryter mot den oskrivna lagen om hur en kvinna ”bör vara”.  Kvinnorna demoniseras och blir i hög grad bedömda utifrån deras könstillhörighet då deras gärningar beskrivs. Det råder en kunskapslucka i forskning kring hur kvinnliga förövare blir representerade i media. I samband med det stora intresse som i nutid finns kring brottsjournalistik som underhållning, både i radioformat och på tv finns det skäl att i vidare forskning föra dessa problemformuleringar vidare. Detta då brott som begås av en manlig eller kvinnlig förövare riskerar att uppfattas olika beroende på vilket kön förövaren identifieras med. Bilden av hur allvarligt ett brott uppfattas riskerar då bli konstruerat utifrån om förövaren blir omnämn gärningsman eller gärningskvinna.

Denna studie syftar till att genom en diskursanalys studera hur svenska media konstruerar och upprätthåller bilden av gärningskvinnan samt hur det i sin tur främjar upprätthållandet av samhällets rådande makt- och genusordning. Studien är av kvalitativ karaktär och innehåller ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt gentemot omvärlden. Medias rapportering av tre svenska mordfall där en kvinna mördat en eller flera personer har studerats och analyserats i förhållande till befintliga teorier. I analysen av det insamlade materialet har tre huvuddiskurser upptäckts; gärningskvinnan som offer, gärningskvinnan som psykiskt sjuk, och gärningskvinnan som ond. Inom ramen för dessa huvuddiskurser har ett flertal underdiskurser identifierats. Studiens resultat har kunnat påvisa att kvinnlighet och kriminalitet i media framställs som två motsägande och oförenliga begrepp. Därav tenderar media bortförklara grovt kriminella kvinnors handlande genom att beskriva dem som något annan än ”vanliga” kvinnor – exempelvis som offer, psykiskt sjuka eller omänskligt onda. Detta sätt att kategorisera kriminella kvinnor som något annat än kvinnor gör att samhället slipper ifrågasätta de traditionella föreställningar som finns om kvinnlighet vilket riskerar understödja upprätthållandet av rådande makt – och genusordning. Studien har således bidragit till en ökad förståelse för gärningskvinnan som medialt konstruerad i förhållande till den normativa femininiteten.