Denna uppsats handlar om implementering av Lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare SFS 2010:197 i Kalix Kommun. Syftet har varit att undersöka hur verksamheter ansvariga för flyktingmottagandet samverkar i Kalix, samt vad det är beroende av för att fungera. För att undersöka detta har kvalitativa, semistrukturerade intervjuer genomförts med nio respondenter i Kalix Kommun. De teoretiska utgångspunkter som används är implementering, gatubyråkrat och samverkan. Det första av de fyra resultaten från denna uppsats är att samverkan i Kalix verksamheter karaktäriseras av informella kontakter. Det visar att en formellt nedskriven ansvarsfördelning är viktig för att handskas med problem som kan uppstå med en alltför personbunden samverkan. Det andra resultatet visar att Arbetsförmedlingen upplever tidsbrist i att hinna med sitt uppdrag som både samordnare och etableringsansvarig som Lagen om etableringsinsatser inneburit (SFS 2010: 197). Det tredje resultatet visar att samverkan mellan tjänstemän och politiker beskrivs som ett gap och kan utökas för att bättre kunna utnyttja varandras kunskaper. Slutligen visar det fjärde resultatet att politikernas styrning och ledarskap har betydelsen för det praktiska utförandet av politiska beslut.

Målet är att öka kunskapen om hur specialpedagoger kan agera och reagera i sina olika yrkesroller vid möten med olika uppdrag. Denna intervjustudie omfattar fem specialpedagogers möte med fem utvalda uppdrag och dess uppdragsbeskrivningar. De utvalda uppdragen är; Dokumentationsuppdraget, Läroplansuppdraget, Inkluderingsuppdraget, Yrkesuppdraget (speciallärare/specialpedagog) och Elevhälsouppdraget. Specialpedagogernas möten med ovanstående uppdrag är tolkade ur ett gatubyråkratiskt perspektiv, enligt Lipsky´s teori om street-level-bureaucrats. Enligt denna teori betraktas anställda inom offentlig verksamhet som gatubyråkrater, således räknas specialpedagoger som gatubyråkrater (men benämns som specialpedagoger i studien). Fokus i studien är på specialpedagogernas grad av handlingsutrymme och deras identifiering av förbättrings- respektive försämringsfaktorer i de olika uppdragen och vilka yrkesroller specialpedagogerna intar gällande de olika uppdragen. Resultatet visar i korthet att:Dokumentationsuppdraget – upplevs som en förbättringsfaktor och medför ett stort handlingsutrymme, vilket specialpedagogerna själva tagit på sig aktivt och medvetet i sina yrkesroller.Läroplansuppdraget – upplevs enligt specialpedagogerna av eleverna som försämrande men av lärarna som förbättrande. Handlingsutrymmet upplevs som litet i mötet med uppdraget.Inkluderingsuppdraget – upplevs vara starkt beroende av den egna verksamhetens lednings inställning till begreppet. Finns det ett stort handlingsutrymme för specialpedagogerna i samspel med elev/hem/lärare ses uppdraget som förbättrande men diametralt motsatt om handlingsutrymmet är litet.Yrkesuppdraget (speciallärare/specialpedagog) – upplevs som irrelevant då samtliga intervjuade specialpedagoger anser att skolans behov bör avgöra uppdraget – inte yrkesdefinitionen. Stort handlingsutrymme om skolans behov får avgöra och anses då som förbättrande. Litet handlingsutrymme om yrkena hålls för strikt åtskilda eller enbart ena yrkesgruppen finns representerad vilket kan leda till en försämring av den mindre flexibla verksamheten.Elevhälsouppdrag – upplevs som en icke-fråga då samtliga specialpedagoger alltid varit självklara medlemmar däri. Handlingsutrymmets storlek är beroende av elevhälsans organisation och dess mötesstruktur. En försämringsgrad finns inte gällande denna fråga, utan bara olika grader av förbättring.

The aim of this study is to investigate the dossier and delegation selections’ pros and cons and examine how the Swedish Migration Agency, in collaboration with UNHCR, work to ensure impartiality and efficiency. The study is based on two theories: the main one is Lennart Lundquist’s theory of democratic and economic values, which we combine with Michael Lipsky’s theory of “street-level bureaucrats” with the bottom-up perspective. By interviewing six people, differently involved in the selection of quota refugees - experts as well as administrators and managers - we arrive at the result that there are both positive and negative parts of the selections and both methods are needed. Democratic and economic values make the foremost sense and we have found that the Swedish Migration Agency works in a way to find a balance between them. This study provides practical knowledge concerning challenges the people working within this area might meet and how they work to solve them. Hopefully, it will inspire people to do more research within this area of interests for a more effective, democratic and equitable selection of quota refugees in the future.