Tillgänglighet för hållbara trafikslag är något som blivit aktuellt de senaste decennierna för att ställa om transportsektorn till att bli mer klimatsmart. En kritisk punkt att hantera i städer är järnvägen, som å ena sidan är ett hållbart transportslag för resor mellan städer, men å andra sidan agerar barriär i städerna för övriga trafikslag. Ur historisk synpunkt har den varit en drivkraft bakom industrialismen och urbaniseringen i Sverige, och sitter därmed på betydande kulturvärden mitt inne i städer. Syftet med studien är att undersöka hur järnvägens barriäreffekt har påverkat andra trafikslag mellan år 1900 och idag. I arbetet studeras kartor under tidsperioden, samt översiktsplaner, detaljplaner och relaterade dokument undersökts för två fall: Eskilstuna och Växjö. Med hjälp av en komparativ gatunätsanalys och innehållsanalys har dokumenten studerats och jämförts utifrån forskningsfrågorna som ställts upp. Det teoretiska ramverket bygger på fyra begrepp som har stor betydelse inom arbetets område: barriäreffekt, tillgänglighet, hållbart resande och bilhegemoni. Resultatet och slutsatsen visar på att järnvägens dragning har påverkat gatunätet och tillgängligheten för övriga trafikslag, som nyttjar gatunätet, genom att agera som barriär. Det handlar bland annat om hur kommunerna historiskt har prioriterat olika trafikslag, och att bilen inte krävt nya sträckningar, vilket drabbat övriga trafikslag som fått sämre genhet i nätet och därmed lett till större behov av rörelse för människor. Sedan 1990-talet har synen på planering av trafikslag ändrats, och både i dokument från kommunerna och i gatunätet går det att se att tillgängligheten för gång- och cykeltrafik prioriteras högre än det gjort under stora delar av 1900-talet. Studien bidrar därmed till en ökad förståelse för hur historiska beslut påverkar dagens gatunät, samt till att ge ett underlag för att djupare undersöka kulturmiljö relaterad till järnvägen i städer, vilket är relevant för dagens och framtidens planering.