Denna uppsats syftar till att diskutera den teoretiska möjligheten att jämka bolagsordningar med avtalslagens generalklausul om oskäliga avtalsvillkor. Syftet har sin grund i bolagsordningens avtalsliknande karaktär och de stora likheter som föreligger i syftena till aktiebolagslagen och avtalslagen. För att utreda detta har lagtext och doktrin på aktiebolagsrättens så väl som på avtalsrättens områden studerats. Utöver detta har också förarbeten på dessa områden fått ett betydande utrymme. Den metod som dessa källor har bearbetats med har ett stort fokus på vilken funktion dessa lagstiftningar syftar till att uppnå. Problembehandlingen är uppdelad i tre delar där den första delen handlar om aktiebolag med ett fokus på de skyddsfunktioner som är utformade för att skydda aktieägarminoriteten. Den andra delen behandlar den svenska avtalsrätten med tyngdpunkten på dess ogiltighetsregler i allmänhet och avtalslagens generalklausul i synnerhet. Ett särskilt stort utrymme tilldelas avtalslagens generalklausuls skälighetsrekvisit och ekvivalensprincipen. Detta då dessa begrepp blir avgörande i analysen som följer i det tredje avsnittet.I analysen diskuteras först de, för aktiebolagslagen och avtalslagen, gemensamma syftet. I förlängningen kan det gemensamma syftet sägas vara att gynna samhällsintresset vilket ligger till grund för både aktiebolagslagens minoritetsskydd och ekvivalensprincipen. Vid oskäligt innehåll i bolagsordningen blir ekvivalensprincipen allra viktigast när det handlar om bildande av aktiebolag. Det är också oskäliga villkor i bolagsordningen som har sin grund i partsförhållandet vid bolagsstiftandet som i min mening har störst möjlighet att jämkas med hjälp av avtalslagens generalklausul. Andra jämkningsmöjligheter diskuteras dock, både till förmån för svagare och starkare part. När det kommer till jämkning av bolagsordningen i fall där aktieägarna inte är bolagsstiftare uppstår den största jämkningsmöjligheten när en ändring av innehåll i bolagsordningen sker till nackdel för bolaget eller aktieägare men inte uppfyller aktiebolagslagens generalklausuls rekvisit om att åtgärden måste vara någon till otillbörlig fördel.Viktigast av allt för huruvida innehåll i bolagsordningen ska kunna jämkas med avtalslagens generalklausul eller inte är i min mening vilken funktion tillämpningen kan tänkas få. Utifrån analysen kan jag sluta mig till att en sådan tillämpning endast är ett alternativ om den gynnar omsättningsintresset i större utsträckning än det fall där ingen jämkning sker.

No description available.

The taxation of various kinds of income which Sweden requires taxpayers to pay results in people undertaking sophisticated tax schemes to avoid paying tax . As a result of this Sweden had to develop its tax laws and insert a general clause in the legislation because the legislator wanted a more preventive effect. This preventive effect results in that the clause is applicable to more various types of tax situations. The clause, found in § 2 law (1995:575) against tax treaty override, states four requisites that must be met for a procedure to be considered tax treaty override. The relevant point for this paper is the fourth item which created interpretation problems among courts. Rulings relevant for this thesis are the proceedings regarding the Peru-agreements. The agreements led to taxpayers only paying Peruvian tax and escaping the much higher Swedish tax. The 2 § 4 paragraph shall be interpret in relation to international law to see how a cross-border proceedings shall be subject to tax law. The thesis explains that a teleological approach may be preferable to interpret the fourth item, also that the principle of legality might be set aside in favour of the aim the legislator wants to achieve with the clause. A discussion concerning whether the articles the OECD has developed to prevent tax treaty override can clarify the interpretation of § 2 paragraph 4 item in the law of tax treaty override will be held. From the court cases, it can also be seen that a common intention of the parties to prevent tax treaty override can be inferred from the contract, which affects the interpretation of the fourth item. The contract includes an article on taxation which is used to escape Swedish taxation. This article can legitimize the arrangement if the Peruvian company is active, but the procedure is questionable when there is no activity in the Peruvian company.

Sammanfattning Den svenska fastighetsmäklarlagen innehåller en generalklausul som reglerar fastighetsmäklares agerande genom att den styr hur en mäklare får agera i olika situationer. Den skall fungera som en uppförandekod och kallas för ”god fastighetsmäklarsed”. Denna generalklausul är medvetet väldigt oprecist författad och det är svår att tolka vad som ingår i denna bara genom att läsa vad som står i lagtexten. Det är upp till fastighetsmäklarinspektionen (FMI) och domstolarna att löpande definiera begreppet genom att skapa praxis samt utveckla redan befintlig praxis. Denna process att utveckla praxis sker genom att man på ett flexibelt sätt tillämpar lagar vilket man kan diskutera huruvida detta stämmer överens med legalitetsprincipen och då särskilt mäklarens möjlighet att förutse bedömningar i rättsliga frågor kring GFMS och andra tillämpliga lagar som denne förväntas följa i samband med dennes yrkesutövande. Det är således fr.a. förutsägbarheten inom legalitetsprincipen som får stå tillbaka när man tillämpar lagar på detta sätt vid utvecklandet av praxis kring GFMS vilken utmanar rättssäkerhetsbegreppet. Det är förutsägbarheten i rättssystemet som gör att medborgarna kan tolka och följa lagarna och om denna egenskap inskränks så förlorar medborgarna möjligheten att avgöra vad som är rätt och fel och därigenom möjligheten att följa lagen. Problemet för en mäklare är att denne har ett absolut ansvar för att följa, inte bara fastighetsmäklarlagen utan även andra lagar. Kan mäklaren inte förutse om FMI och domstolarna kommer att finna agerandet klandervärt så bryter denne mot god fastighetsmäklarsed ändå – trots oförutsägbarheten – vilket kan rendera disciplinära påföljder för mäklaren. Detta till trots så har FMI och domstolarna rättighet att avgöra i frågor som inte mäklare eller andra kunnat förutse vilket framgår av bl.a. i instruktionerna i förarbetena till FML. I denna uppsats redovisar vi förutsättningarna för FMI och domstolarnas metoder för att utveckla praxis kring GFMS samt de juridiska regelverk som omgärdar detta. / Abstract The Swedish Real Estate Agents Act contains a general clause that regulates the actions of real estate agents by governing how a real estate agent may act in different situations. It must function as a code of conduct and is called "good real estate agent practice". This general clause is deliberately written very imprecisely, and it is difficult to interpret what is included in it just by reading what is written in the legal text. It is up to the real estate agency inspectorate (FMI) and the courts to continuously define the concept by creating practice and developing already existing practice. This process of developing practice takes place by applying laws in a flexible way, which can be discussed as to whether this is in line with the principle of legality and then especially the broker's ability to foresee assessments in legal matters regarding GFMS and other applicable laws that he is expected to follow in connection with his professional practice. It is thus from the predictability within the principle of legality that must stand back when applying laws in this way in the development of practice around GFMS which challenges the concept of legal certainty. It is the predictability of the legal system that allows the citizens to interpret and follow the laws and if this characteristic is curtailed then the citizens lose the ability to decide what is right and wrong and thereby the ability to follow the law. The problem for a broker is that the broker has an absolute responsibility to comply, not only with the Real Estate Brokers Act, but also with other laws. If the broker cannot predict whether FMI and the courts will find the action reprehensible, then he still violates good real estate brokerage practice - despite the unpredictability - which can result in disciplinary sanctions for the broker. Despite this, FMI and the courts have the right to rule on issues that brokers or others could not foresee, which is evident from, among other things, in the instructions in the preparatory work for FML. In this essay, we present the prerequisites for FMI and the courts' methods for developing practice around GFMS as well as the legal regulations that surround this.

BEPS-projektet startades år 2012 för att förhindra att skattesubjekt använder kryphål i skatteavtalen och staternas nationella lagstiftningar för att erhålla skatteförmåner. År 2013 utgav OECD en handlingsplan som identifierar 15 åtgärder som ämnas vidtas. Åtgärdspunkt 6 reglerar problematiken kring hur skatteavtal missbrukas genom att skattesubjekt ”shoppar” efter jurisdiktionen med det skatteavtal som leder till den förmånligaste beskattningen. Åtgärdspunkt 6 föreslår att en specifik LOB-regel eller en generalklausul, PPT-regeln, införs i OECDs modellavtal för att motverka det aktuella förfarandet. LOB-regeln reglerar i vilka specifika situationer en skatteförmån är tillämplig och kan beviljas medan PPT-regeln är av allmän karaktär och innehåller allmänt hållna formuleringar för att täcka in förhållanden som är svåra att förutse på förhand. Uppsatsens syfte är att utreda huruvida de föreslagna reglerna kan uppfylla ändamålet med åtgärdspunkten, att motverka missbruk av skatteavtal. Om detta inte är möjligt undersöks om Sverige kan motverka sådana förfaranden genom att tillämpa generalklausulen mot skatteflykt som återfinns i skatteflyktslagen. Författarna bedömmer att LOB-regeln är allt för komplex i sin nuvarande lydelse vilket försvårar en tillämpning av regeln. Eftersom PPT-regeln är vag ger den utrymme för godtyckliga bedömningar, vilket inte ger ett förutsebart utfall när det inte finns klar vägledning. Författarna är med hänsyn till detta av uppfattningen att reglerna i dess nuvarande lydelse och form inte kan leva upp till syftet med åtgärdspunkt 6.  Enligt Peru-målet är skatteflyktslagen rent principiellt tillämplig på förfaranden som omfattas av skatteavtal. Generalklausulen ska då prövas mot förfarandet. Det fjärde rekvisitet, i strid med lagstiftnings syfte, är dock svårtillämpat och domstolens bedömningar varierar. Författarnas anser dock att genom att införa i skatteavtalen att dess syfte inte är att tillåta missbruk av avtalet kan generalklauslen motverka det aktuella förfarandet och skydda mot erodering av den svenska skattebasen vad gäller missbruk av skatteavtal. / In 2012 the BEPS project started with the purpose of preventing tax subjects from using loopholes in the tax treaties and national tax laws in order to receive tax benefits. In 2013, the OECD published an action plan that identifies 15 actions that is meant to be taken regarding this issue. Action 6 regulates treaty abuse through treaty shopping, which means that a tax subject is searching for the tax jurisdiction with the tax treaty that leads to the most beneficial taxation. To prevent this, Action 6 suggests that a specific LOB-rule and a general anti-avoidance rule, PPT-rule, should be included in the OECD model convention. The LOB-rule regulates in which specific situations a treaty benefit can be granted. The PPT-rule is more general and contains general wordings to cover situations that is difficult to foresee. The purpose of this thesis is to examine whether the proposed rules can fulfill the purpose of Action 6, to prevent treaty abuse. If not possible, it will be determined if Sweden can prevent treaty abuse by applying the general anti-avoidance rule against tax evasion stated in the Swedish skatteflyktslagen. The authors of the thesis are of the opinion that the LOB-rule is too complex in its current wording which makes it difficult to apply. Since the PPT-rule is vague, there is a wide scope for arbitrary assessments leads to an unpredictable outcome when the guidance is unclear. Therefore, the authors find that the rules in its current wordings cannot satisfy the purpose of Action 6.  According to the Peru-judgement the skatteflyktslagen can be applicable to situations that are covered by a tax treaty. The transaction should be tested against the general antiavoidance. The fourth prerequisite, in contravention of the purpose of the legislation, is difficult of apply and the judgements of the court varies. The authors believe that if the treaty preamble includes a statement which clarifies that the intention of the treaty is not to allow treaty abuse, the Swedish general anti-avoidance rule can prevent treaty abuse and thereby protect the Swedish tax base against BEPS regarding treaty abuse.