Denna uppsats är en kvalitativ komparativ studie av autonomierna Åland och Färöarna. Frågeställningen för uppsatsen har varit att undersöka vilka likheter och skillnader det finns mellan Ålands och Färöarnas självstyrelser, för att se om Färöarnas typ av självstyrelse kan vara en förebild för Åland. De tre teoretiska dimensionerna i studien omfattar konstitutionen, lagstiftningen och beskattningen.

Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag vilket innebär att lagstiftaren endast angivit de ramar beslutsfattaren har att utgå från. Lagen består därför av få detaljerade bestämmelser och varje kommun har fått ett större utrymme att utforma verksamheten efter egna behov. Enligt socialtjänstlagen har varje enskild rätt till bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt om personen inte kan tillgodose sina behov själv eller på annat sätt få dem tillgodosedda. Genom biståndet ska varje enskild individ tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Begreppet saknar dock en fastställd definition i lagstiftningen. Av förarbeten till socialtjänstlagen framgår att det inte på förhand går att fastställa vilka situationer som kan berättiga till bistånd. Det måste göras en bedömning i varje enskilt fall. Vidare framgår att begreppet skälig levnadsnivå är ett flexibelt begrepp som måste kunna anpassas efter rådande behov. Det åligger därför kommunerna att fastställa innebörden av begreppet. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur enskilda tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Till uppsatsens syfte hör två frågeställningar som besvaras med hjälp av framställningen. Den första frågan är hur bedömningen av skälig levnadsnivå görs när enskilda ansöker om bistånd för att betala en skuld. Den andra frågan rör vad det finns för problem med att begreppet inte har preciserats i lagstiftningen. För att besvara frågeställningarna görs en undersökning av hur förvaltningsrätten bedömt frågan i 15 olika fall. Därtill används ett analysredskap för att få en mer djupgående diskussion av uppsatsens syfte och frågeställningar. Syftet med redskapet är att undersöka rättssäkerhetens och ramlagens påverkan vid biståndsbedömningen. Det saknas en uttrycklig bestämmelse som rör enskildas möjligheter att ansöka om bistånd för att betala en skuld. Frågan har behandlats av Högsta förvaltningsdomstolen och Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd. Ur dessa källor framgår att bistånd för sådant ändamål endast utges i undantagsfall och när det är nödvändigt. Rekommendationen från Socialstyrelsen är att bistånd bör utges om den enskilde får allvarliga sociala konsekvenser om skulden inte betalas. Av de domar som presenteras framgår att inte någon av de sökande varit berättigad till bistånd för att betala skulden. I ett fall bedömdes den enskilde få allvarliga sociala konsekvenser men på grund av bristande personligt ansvar fråntogs rätten till bistånd. Det aktuella fallet diskuteras närmare utifrån analysredskapet i uppsatsens femte kapitel. I min undersökning kan jag konstatera att det både finns för- och nackdelar med att begreppet skälig levnadsnivå inte har preciserats i lagstiftningen. Genom att konstruera socialtjänstlagen som en ramlag har nya möjligheter öppnats när det gäller att tillgodose enskildas behov. Samtidigt uppstår det vissa avvägningsproblem för varje beslutsfattare som ska fastställa något som saknar en tydlig definition. Målet med socialtjänstlagen är att låta varje individs behov styra rätten till bistånd och därför är det positivt med ett flexibelt begrepp. I annat fall skulle det finnas en risk att enskilda faller mellan två bestämmelser och det kan minska möjligheterna att få sina behov tillgodosedda.

Abstract: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd upplever det individuella handlingsutrymme som ramlagen SoL ger. Studien baseras på fem kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar i västra Skåne. Resultatet visar att informanterna upplever ett stort handlingsutrymme i möjligheten att påverka sitt arbetssätt, sina arbetsuppgifter samt i möjligheten att prioritera sin tid samt även i hur man väljer att bemöta klienten. Möjligheten att ställa krav på klienten och bestämma storleken på dessa krav är en maktfaktor som informanterna visar en medvetenhet om inom sitt handlingsutrymme. Handlingsutrymmet vid individuella bedömningar upplevs som tämligen stort men vikten av att motivera och förankra beslut betonas. Informanterna anser att handlingsutrymmet är nödvändig för klientens rättsäkerhet då det ger möjlighet till individuella hänsynstaganden. Indirekt påverkas handlingsutrymmet av organisationens resurser men mest tycks relationer till kollegor, klienter men även till närmaste chef påverka. Betydande är även arbetsplatskultur och arbetsbelastning. Problem som framkommit är de skillnader i bedömningar som informanterna upplever mellan kommuner och stadsdelar. Här ger ramlagen kommunerna ett alldeles för stort handlingsutrymme enligt informanterna.

Det finns ingen särskild nödbiståndsparagraf i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) [SoL] utan bedömningen av rätten till nödbistånd regleras i samma paragraf som ekonomiskt bistånd, nämligen SoL 4:1. Syftet med denna studie var att analysera på vilket sätt nöd och rätten till nödbistånd konstrueras av kammarrätten. Dessutom avsåg denna studie att undersöka hur rättssäkerheten för enskilda som söker nödbistånd påverkas genom konstruktionerna av nöd och rätten till nödbistånd. Socialkonstruktionism, rättssociologi samt formell rättssäkerhet och materiell rättssäkerhet är de teoretiska perspektiv och begrepp som användes när studiens empiri analyserades. Sammanlagt analyserades 42 rättsfall från kammarrätten med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Under analysprocessens första steg styrde inte studiens teoretiska utgångspunkter de kategorier som togs fram, utan detta gjordes efteråt. Med hjälp av innehållsanalys urskiljdes följande fyra kategorier: Kapital, Livssituation, Eget ansvar och tidsaspekt samt Byråkrati. De första två kategorierna utgör kammarrättens konstruktion av nöd, medan de andra två kategorierna representerar kammarrättens konstruktion av rätten till nödbistånd.  Studiens resultat visar bland annat på att kammarrätten konstruerar nöd utifrån den enskildes kapital, där även individens egna livssituation samt föreställningar i samhället kan påverka kammarrättens bedömning om man befinner sig i nöd eller inte. Kammarrättens konstruktion av rätten till nödbistånd fokuserade på den enskildes egna ansvar för sin privatekonomi. Dessutom påverkade antalet nödlägen samt om nödsituationen ansågs självförvållad eller inte huruvida den enskilde beviljades nödbistånd eller inte, kammarrätten förstärker därmed egenansvarsnormen. I denna konstruktion blev det även tydligt att den enskilde behöver bevisa sin nödsituation genom att bifoga relevanta underlag och dokument i sin ansökan. Att det inte finns ett enhetligt sätt att bedöma nöd kopplas till att SoL beskrivs och tolkas som en ramlag. Konstruktionerna påverkar negativt den formella och materiella rättssäkerheten, eftersom studiens resultat visar att kammarrättens beslut och bedömningar inte är förutsägbara eller överensstämmer med de verkliga förhållandena. Denna studie identifierar att avsaknaden av en nödbiståndsparagraf och tillräckligt med prejudicerande domar om nödbistånd gör det svårt för de enskilda och de professionella inom socialt arbete att bedöma när en nödsituation föreligger samt när den stödsökande har rätt till nödbistånd. Studien visar att dessa vägledningar möjligtvis skulle förbättra rättssäkerheten och förenkla ansökningsprocessen för individen, samt även för dem professionella som handlägger och bedömer nödbiståndsansökningar.

Socialtjänstlagen (2001:453) är en ramlag i vilken socialsekreterare med ett särskilt handlingsutrymme fattar beslut. I uppsatsen undersöks, genom vinjettmetoden, hur nio socialsekreterare i tre kommuner fattar beslut som rör barn. Socialsekreterarna arbetar med försörjningsstöd. Syftet med uppsatsen är att belysa beslutsmotiveringar. I beslutsmotiveringarna undersöks särskilt hur barnperspektivet beaktas.I uppsatsen har Lipskys teori genom "Street Level Bureaucracy – Dilemmas of the Individual in Public Services" använts.Resultatet av uppsatsen är bl a att beslut varierar beroende på var klienten bor samt vilken socialsekreterare denne tilldelas. / Social Services Act (2001:453) is a framework in which social welfare secretaries within certain discretion make decisions. The essay examines, using the vignette method, how nine social workers in the three municipalities make decisions affecting children. The purpose of this paper is to illustrate the reasons for their decisions concerning children. It is in particular examined how the child's perspective is taken into account in decisions. Lipsky’s “Street Level Bureaucracy – Dilemmas of the Individual in Public Services” is used as the main theory in this study. The result of this study is that decisions differ depending on where the client lives and what social workers he is assigned.

Syftet med denna studie var att undersöka hur biståndshandläggare upplever sitt handlingsutrymme i relation till deras konkreta arbetsuppgifter, individuella bedömningar samt deras möjlighet att tillgodose klienternas behov relaterat till de ramar som sätts av lag och organisationen de verkar inom, samt deras möjlighet att använda sina teoretiska kunskaper i dessa uppgifter. Vidare syftar studien till att undersöka hur biståndshandläggarna upplever de etiska dilemman som kan uppstå i deras arbete relaterat till detta. För uppfylla studiens syfte har en kvalitativ ansats tillämpats med intervjuer som huvudsaklig metod, samt med Michael Lipskys teori gällande gräsrotsbyråkrati och teorin om handlingsutrymme som en teoretisk grund. Resultaten av studien påvisar att biståndshandläggare upplever att de i de flesta fall kan tillgodose klientens behov, men att detta dock kan komma att ske på bekostnad av deras personliga etos. Vidare visar resultatet även att biståndshandläggarna uppskattar, samt ofta använder sig utav, lokala riktlinjer vid behovsbedömningar men att det även finns en efterfrågan på förtydligande av dessa samt nationella riktlinjer som ett stöd i arbetet. Gällande hur biståndshandläggarna upplever användandet utav sin teoretiska kunskap framkom det att – för att de skall uppleva att denna tillämpas till fullo – menar biståndshandläggarna att det även krävs en praktisk kunskap som kommer från arbetet, och att dessa kunskaper i kombination kan hjälpa biståndshandläggarna att öka sitt handlingsutrymme. Slutligen visar studien att etiska dilemman är mycket vanliga i arbetet, vilket är vanligt för gräsrotsbyråkrater. Detta leder till att biståndshandläggarna kan utveckla strategier för att hantera dessa inre konflikter som kan uppstå, såsom likgiltighet eller känslomässig frånkoppling. / The aim of this study is to explore how aid administrators experience their autonomy related to their assignments, individual assessments and their ability to meet the needs of their clients in regard to the framework of the law and their organization, as well as their ability to use their theoretical knowledge in these tasks. Furthermore, the study aims to explore how the aid administrators experience the ethical dilemmas that can emerge in their work related to this. To fulfill the purpose of this study, a qualitative approach has been used with interviews as the main method, and with Michael Lipsky’s theory about street-level bureaucracy, and theories about autonomy as a theoretical base. The results of this study show that the aid administrators experience that they in most cases are able to meet the needs of their clients, although this sometimes come at the cost of their personal ethics. Furthermore, the result show that the aid administrators appreciate and often use their guidelines when assessing the client’s needs, although clarifications and nationwide guidelines as an aid are requested. In regard to how the aid administrators experience the use of their theoretical knowledge, the study shows that – in order to fully use the theoretical knowledge – the aid administrator needs further knowledge in form of a practical know-how, and that together the combined knowledge can help the aid administrator fully take use of their autonomy. Last of all the study shows that ethical dilemmas between personal and professional ethics are very common in the aid administrators work, as is common among street-level bureaucrats. This results in aid administrators developing strategies to cope with the internal conflicts that can arise, such as indifference or emotional detachment.

Samhällsarbete som begrepp och praktik är närmast bortglömt inom den offentliga sektorn i dagens Sverige. Det har inte alltid varit så. Under 1970-talet var samhällsarbetet välkänt och praktiserat inom många av kommunernas socialtjänster. Denna uppsats intresserar sig för diskurser om det offentliga samhällsarbetet i Sverige. Studiens syfte är att klargöra den hegemoniska diskursutvecklingen om det svenska offentliga samhällsarbetet över tid. För att uppnå detta syfte undersöks tre förarbeten till socialtjänstlagen som spänner från förarbeten till socialtjänstlagen 1982 fram till den senaste statliga offentliga utredningen om socialtjänstlagen 2020. Genom användandet av diskursteori med utgångspunkt i Foucault och Rothmans teori om samhällsarbete, undersöks hur samhällsarbetet och närliggande begrepp beskrivs i förarbetena, men också hur samhällsarbetet skulle kunna beskrivas. Vidare undersöks hur samhällsarbetet regleras rättsligt och vilka effekter detta kan ha på samhällsarbetet. Resultaten visar att förarbetena intar en kritisk hållning till samhällsarbetet. Enligt analysen av förarbetena framstår samhällsarbetet och närliggande begrepp som toppstyrt, individualiserat och konsensusorienterat i linje med en nyliberal diskurs och nyliberal socialpolitisk utveckling. En annan slutsats är att socialtjänstlagens form som ramlag försvårar samhällsarbetets etablering inom svensk socialtjänst. Ett annat invånarbaserat samhällsarbete vore dock möjligt där människor ges ökade möjligheter att påverka samhället de lever i. / Community work as a concept and practice is almost forgotten today within the public sector in Sweden. It has not always been like that. During the 1970s community work was well-known and practiced in many of the Swedish municipal social services. In the current study, discourses on public community work in Sweden is investigated. The purpose of the study is to explore the development of hegemonic discourses on public community work and its variation over time. To achieve this purpose, the history of community work is examined as well as the academic debate on community work. Also, legislatory histories of the social service act from 1982 are compared with the latest government public inquiry of the social service act from 2020. By using discourse theory from Foucault and Rothman’s theory about community work, the study explores how community work and similar concepts are described in the legislatory histories. Also, the study explores how community work could be carried out. Furthermore, the study investigates the legal framework of the social service act and its consequences for community work. The results are showing that the legislatory histories are taking a critical stance towards community work. Community work and similar concepts were found to be top-down, individualized, and based on consensus, in agreement with a neoliberal discourse and neoliberal socio-political development. Another conclusion is that the social service act’s shape as a framework law is hindering the establishment of community work within the social services. However, a people-oriented community work could be possible, where people have better opportunities to affect the society they live in.

Sammanfattning Den svenska fastighetsmäklarlagen innehåller en generalklausul som reglerar fastighetsmäklares agerande genom att den styr hur en mäklare får agera i olika situationer. Den skall fungera som en uppförandekod och kallas för ”god fastighetsmäklarsed”. Denna generalklausul är medvetet väldigt oprecist författad och det är svår att tolka vad som ingår i denna bara genom att läsa vad som står i lagtexten. Det är upp till fastighetsmäklarinspektionen (FMI) och domstolarna att löpande definiera begreppet genom att skapa praxis samt utveckla redan befintlig praxis. Denna process att utveckla praxis sker genom att man på ett flexibelt sätt tillämpar lagar vilket man kan diskutera huruvida detta stämmer överens med legalitetsprincipen och då särskilt mäklarens möjlighet att förutse bedömningar i rättsliga frågor kring GFMS och andra tillämpliga lagar som denne förväntas följa i samband med dennes yrkesutövande. Det är således fr.a. förutsägbarheten inom legalitetsprincipen som får stå tillbaka när man tillämpar lagar på detta sätt vid utvecklandet av praxis kring GFMS vilken utmanar rättssäkerhetsbegreppet. Det är förutsägbarheten i rättssystemet som gör att medborgarna kan tolka och följa lagarna och om denna egenskap inskränks så förlorar medborgarna möjligheten att avgöra vad som är rätt och fel och därigenom möjligheten att följa lagen. Problemet för en mäklare är att denne har ett absolut ansvar för att följa, inte bara fastighetsmäklarlagen utan även andra lagar. Kan mäklaren inte förutse om FMI och domstolarna kommer att finna agerandet klandervärt så bryter denne mot god fastighetsmäklarsed ändå – trots oförutsägbarheten – vilket kan rendera disciplinära påföljder för mäklaren. Detta till trots så har FMI och domstolarna rättighet att avgöra i frågor som inte mäklare eller andra kunnat förutse vilket framgår av bl.a. i instruktionerna i förarbetena till FML. I denna uppsats redovisar vi förutsättningarna för FMI och domstolarnas metoder för att utveckla praxis kring GFMS samt de juridiska regelverk som omgärdar detta. / Abstract The Swedish Real Estate Agents Act contains a general clause that regulates the actions of real estate agents by governing how a real estate agent may act in different situations. It must function as a code of conduct and is called "good real estate agent practice". This general clause is deliberately written very imprecisely, and it is difficult to interpret what is included in it just by reading what is written in the legal text. It is up to the real estate agency inspectorate (FMI) and the courts to continuously define the concept by creating practice and developing already existing practice. This process of developing practice takes place by applying laws in a flexible way, which can be discussed as to whether this is in line with the principle of legality and then especially the broker's ability to foresee assessments in legal matters regarding GFMS and other applicable laws that he is expected to follow in connection with his professional practice. It is thus from the predictability within the principle of legality that must stand back when applying laws in this way in the development of practice around GFMS which challenges the concept of legal certainty. It is the predictability of the legal system that allows the citizens to interpret and follow the laws and if this characteristic is curtailed then the citizens lose the ability to decide what is right and wrong and thereby the ability to follow the law. The problem for a broker is that the broker has an absolute responsibility to comply, not only with the Real Estate Brokers Act, but also with other laws. If the broker cannot predict whether FMI and the courts will find the action reprehensible, then he still violates good real estate brokerage practice - despite the unpredictability - which can result in disciplinary sanctions for the broker. Despite this, FMI and the courts have the right to rule on issues that brokers or others could not foresee, which is evident from, among other things, in the instructions in the preparatory work for FML. In this essay, we present the prerequisites for FMI and the courts' methods for developing practice around GFMS as well as the legal regulations that surround this.