This essay seeks to examine the role of territorial boundaries and why they can be interpretable. In the essay, the divided residential city block, and its intention to eliminate barriers to create courtyards that are both semi-private and semi-public, is problematized. The division of the block does not mean that barriers cease to exist, but that they enter a more complex state where people themselves must interpret the territorial extents. This has led to conflicts between residents and outsiders, which raises the idea that they have interpreted the territorial boundaries differently.  To analyze how boundaries can be interpreted, the essay includes field studies at two residential city blocks of divided character and where territorial conflicts have occurred. The study is carried out with a semiotic framework: by likening boundaries to semiotic sign system, social and cultural qualities can be read. With the help of geosemiotics and landscape semiotics we can conclude that boundaries can be more than just physical barriers, but also social codes that are active in the entire mental world.

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken mån och hur flerspråkighet synliggörs i en skolas lingvistiska landskap. Detta görs utifrån följande frågeställningar: (1) Vilka språk finns representerade i skolans lingvistiska landskap och hur reflekterar de elevernas språkliga resurser? (2) I vilken mån framställs flerspråkighet som en resurs i det lingvistiska landskapet? (3) På vilket sätt kan det lingvistiska landskapet bidra till (re)produktionen av ideologier förknippade med språk i skolan? Flerspråkighet tolkas i uppsatsen utifrån ett translanguaging-perspektiv, där språkförmågan hos individen ses som en sammanhållen, flytande kompetens. Frågeställningarna undersöks med en etnografiskt inspirerad metoduppsättning, bestående av informella intervjuer och deltagande observation, som tillsammans gör det möjligt att analysera den mångkulturella skolans språkmiljö i sin kontext. Totalt har 164 fotografier föreställandes semiotiska artefakter i det lingvistiska landskapet analyserats, med hjälp av de geosemiotiska begreppen situering och kodpreferens. Resultatet visar att skolans lingvistiska landskap endast i mycket liten utsträckning reflekterar elevernas språkliga kompetenser och synen på flerspråkighet som resurs. Det framgår också av det lingvistiska landskapet att flerspråkiga elever  positioneras som andraspråksinlärare, snarare än emergent flerspråkiga. En slutsats är att ett mer medvetet arbete med synliggörandet av flerspråkighet i skolans fysiska miljö sannolikt skulle ge eleverna bättre förutsättningar att realisera sin potential som flerspråkiga individer.