Syftet med denna uppsats har varit att klargöra vad som krävs för att få en ny prövning när det uppstår verkställighetshinder. Fokus har varit politiska och religiösa verkställighetshinder. Vidare har också utretts om det finns undantag från kravet på giltig ursäkt. Därutöver har beviskrav och genuinitet lyfts i uppsatsen. Detta eftersom det är relevanta frågor vid asylskäl som uppstått utanför hemlandet. Den metod som använts har varit den rättsdogmatiska metoden. Resultatet har visat att det inte alltid krävs en giltig ursäkt för att få en ny prövning. Detta ifall det finns risk för skyddsgrundande behandling. Dessutom finns det inga tidsgränser för när en ny omständighet ska anföras. Utredningen har också visat att ändrade förhållanden i sökandens hemland kan ge en ny prövning.

Asylsökande är en utsatt grupp som kommer till Sverige på grund av ett behov av skydd. Varför individerna är särskilt utsatta kan variera, men det beror ofta på konfliktförhållanden och hot mot enskild i hemlandet. Personerna migrerar i nöd för att bevara sina mänskliga rättigheter. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan meddelas om individen inte når upp till kraven för skydd. Om det uppstår nya omständigheter kan beslutet i vissa fall inte verkställas. Uppsatsens syfte är att klargöra hur reglerna om verkställighetshinder tillämpas inom asylrätten vid avvisning- eller utvisning samt efter lagakraftvunnet beslut. Syftet uppfylls genom en rättsdogmatisk metod som innebär en analys av lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin för att utreda och fastställa gällande rätt. Utöver utlänningslagen (2005:716) behandlas internationell rätt och EU-rätt. Resultatet av undersökningen visar att utlänningslagen delvis är bristfällig och i behov av en revidering för att bevara de mänskliga rättigheterna.