Denna uppsats syftar till att undersöka utbildning och forskning inom fysik- och teknikämnena vid Uppsala universitet mellan åren 1955 och 1975. Här studeras dels växelverkan mellan två olika verksamheter; utbildning och forskning, och dels den lokala utvecklingen av, och gränsdragningsarbetet mellan, två vetenskapliga discipliner; fysik och teknik. Förändringarna tolkas som resultat av interaktion mellan forskning och utbildning å ena sidan, och utbildning och andra samhälleliga arenor å andra. Uppsatsen diskuterar Thomas Gieryns teori om att epistemisk auktoritet hos en vetenskap uppkommer nedströms, i en samhällelig arena utanför forskningen där den uppkom. I uppsatsen drivs tesen att lärogång inte enbart kan räknas som nedströms i relation till forskning utan som uppströms, nedströms och mer därtill. Teknikämnet i Uppsala fick sin epistemiska auktoritet vid inrättandet av universitetsingenjörsutbildningen snarare än i samband med den forskningsverksamhet som följde. Gieryn hävdar också att vetenskap definieras och förstås genom att avgränsas från sådant som det inte är. Fysik och teknik har exempelvis länge ställts mot varandra och jämförts i egenskap av skilda discipliner. Undersökningen visar dock att lärogången i fysik inte entydigt speglade distinkta fysikvetenskapliga områden, utan medvetet inkorporerade övning i både ingenjörskap och undervisning. Den tekniska utbildningen drog å andra sidan nytta av den befintliga lärogången i fysik. Detta utmanade de vetenskapliga gränserna för skolämnena fysik och teknik.

Syftet för denna uppsats är att undersöka centrala aspekter av socialmedicinens professionaliseringsprocess i Sverige under 1900-talets mitt – när socialmedicin under 1950-talet gick från att vara ett kunskapsområde till att bli en medicinsk etablerad ämnesvetenskap hela perioden upp till att det upphöjdes till statusen av en medicinsk specialitet 1974. Materialet som undersöks i denna studie är Socialmedicinsk tidskrift vilken grundades som ett forum för läkare och andra intresserade att diskutera socialmedicinska frågor. Den teoretiska utgångspunkten i studien baserad på begreppet ”gränsdragningsarbete” enligt Thomas F. Gieryns definition, vilket innebär att studera hur gränserna för ett vetenskapligt ämne etableras mot andra vetenskapsfält, hur den särskiljer sig från det ovetenskapliga, samt hur en vetenskap avgränsas mot politiska. Resultaten från undersökningen visar bland annat på att syftet med etablerandet av en vetenskaplig socialmedicin var att skapa klarhet gällande ämnets definition. Men definitionsfrågan kom att omgärdats av oklarhet och delade meningar. Socialmedicinen handlade om de sociala aspekterna i förhållande till hälsa vilket kom att inkludera hela den svenska sjukvården och det svenska välfärdssamhället som studieobjekt för socialmedicinska studier. Detta hade också en inverkan på dels socialmedicinarnas intresse av att utbilda läkarstudenterna i ett socialmedicinskt perspektiv, dels hur socialmedicinens gränser drogs gentemot den politiska sfären med socialmedicinarnas engagemang i formandet av socialpolitiska beslut och det nära samarbetet med det sociala arbetet i Sverige.