Denna uppsats syftar till att undersöka utbildning och forskning inom fysik- och teknikämnena vid Uppsala universitet mellan åren 1955 och 1975. Här studeras dels växelverkan mellan två olika verksamheter; utbildning och forskning, och dels den lokala utvecklingen av, och gränsdragningsarbetet mellan, två vetenskapliga discipliner; fysik och teknik. Förändringarna tolkas som resultat av interaktion mellan forskning och utbildning å ena sidan, och utbildning och andra samhälleliga arenor å andra. Uppsatsen diskuterar Thomas Gieryns teori om att epistemisk auktoritet hos en vetenskap uppkommer nedströms, i en samhällelig arena utanför forskningen där den uppkom. I uppsatsen drivs tesen att lärogång inte enbart kan räknas som nedströms i relation till forskning utan som uppströms, nedströms och mer därtill. Teknikämnet i Uppsala fick sin epistemiska auktoritet vid inrättandet av universitetsingenjörsutbildningen snarare än i samband med den forskningsverksamhet som följde. Gieryn hävdar också att vetenskap definieras och förstås genom att avgränsas från sådant som det inte är. Fysik och teknik har exempelvis länge ställts mot varandra och jämförts i egenskap av skilda discipliner. Undersökningen visar dock att lärogången i fysik inte entydigt speglade distinkta fysikvetenskapliga områden, utan medvetet inkorporerade övning i både ingenjörskap och undervisning. Den tekniska utbildningen drog å andra sidan nytta av den befintliga lärogången i fysik. Detta utmanade de vetenskapliga gränserna för skolämnena fysik och teknik.

This thesis covers two main perspectives ofinnovation; first, innovation is regarded as an outcome-related mechanism wherelearning is expressed through artefact presentations at the end of adevelopment process; second, innovation comprises a change mechanism in theprocess of student learning, influencing educators to reconsider new methods andpractices. Building on qualitative data from engineering design courses, theaim has been to explore how learning elements in engineering educationinfluence students during early-phase innovation. By implementing andpracticing learning elements, early-phase innovation could strengthen both currentand future engineering curricula, courses, and programmes.This thesis put attention to authentic experiences in which learning elementsis acted upon by students and targeted, defined, and refined by educators.Introducing learning elements need educators to manifest learning efforts moreexplicitly to match students’ capability to interpret new knowledge. Adoptinglearning elements that challenge existing paths of action are characterized by diversity, proactivity, opennessand motivation. For students to excel in the exploration of early-phaseinnovation, it is important to identify when, how and to what extent leaningelements can be reinforced. Thestrengthened understanding by students is mirrored in improved ability to takeaction and apply relevant knowledge in distinct learning situations. Theopportunity to influence student learning provides the design and redesign of curricula,courses and programmes as a prime feature to leaning elements relevant to early-phaseinnovation. To successfully pursue innovation in engineering education abalance is necessary between responsible actors integrating learning elementsand by those determined to learn. / Denna avhandling hanterarinnovation i ingenjörsutbildningar utifrån två perspektiv. Dels studeraslärandeelement som är avsedda att tillägna studenter ökad förståelse kring ettspecifikt område som är relevant för innovationsprocessen, dvs innovation iutbildning, dels studeras utbildningsinsatser som är menade att påverka ochskapa påtagliga förändringar kring studenters lärande, dvs innovation avutbildning. Det senare perspektivet är viktigt för att ompröva och åstadkommanya metoder och arbetssätt. Forskningen bygger på kvalitativa data där studenterslärande har fokuserats kring autentiska utvecklingsprocesser med förankring i tidigutvecklingsfas. Lärandeelement inom tidig utvecklingsfas visar en förstärktförmåga bland studenter att tillämpa sina kunskaper i samspel med de utvecklingsinsatsersom åstadkoms inom ramarna för nuvarande kursplaner, kurser och program. Studenternaslärande visar att det är viktigt att anta ett öppet förhållningssätt där lärandeelementkan definieras, tillämpas och förbättras. I främjandet av innovation behöverlärandeelement vara flexibla och förändringsbara i sättet de introduceras då envarierad grad av kontroll och supportfunktion behöver anpassas till teknologernas kunskapsnivå. Lärandeelement inom utvecklingsprojekt som denna avhandlingstuderat visar att de bör kännetecknas av mångfald, proaktivitet, öppenhet ochmotivation. På vilket sätt och när i tiden det är lämpligt att införa lärandeelementbehöver avvägas noggrant för att på bästa sätt stärka studenternas lärande. Studenternas förstärkta kunskaper avspeglar sig i en ökad kunskapsbas ochförmåga i tillämpning och reflektion av realistiska gemensamma lärandesituationer. Möjligheten till att bättre anpassa läroplaner, kurser och program till specifika behov inom enskilda och ämnesövergripande lärandemiljöer behöver ses över för att bättre tillvarata potentialen bland lärare och studenter. Att införa innovation i utbildningen kräver en balans mellan hurlärare aktivt kan använda lärandeelement och studenternas egen förmåga att själv fatta beslut och agera proaktivt. / <p>QC 20131112</p>

I föreliggande studie undersöks vilka typer av vetenskapliga kapital som varit viktiga för kvinnliga civilingenjörsstudenters val att söka sig till sina utbildningar. Studien, som utförts vid Uppsala universitet i Sverige och Technische Universität Wien i Österrike, undersöker även om det finns skillnad i kapitalens betydelse på de olika platserna. Detta är ett relevant ämne eftersom kvinnor är underrepresenterade på både den svenska och framförallt på den österrikiska arbetsmarknaden för civilingenjörer. Då studiens fokus ligger på de kvinnliga civilingenjörsstudenternas egna upplevelser och motiveringar har djupintervjuer använts som huvudsaklig metod för materialinsamling. Slutsatsen är att studenternas val främst influerats av komponenter vilka kan klassas som vetenskapligt relaterat kulturellt kapital. Generellt sätt är de olika kapitalens betydelse snarlik oberoende av lärosäte. En skillnad är dock den vetenskapliga identiteten som är mer uttalad hos de österrikiska studenterna.

Since its emergence in the late 1960s, mechatronics has become well-established as an academic subject, and is now researched and taught at a large number of universities worldwide. The most widely-used definition of the subject today is centered on the synergistic integration of mechanical engineering, electronics, and intelligent computer control. The aim of this thesis is to work between the disciplines of engineering education and mechatronics to address both the question of the identity of the subject of mechatronics and the ways in which this identity can be reflected in the practice of mechatronics education. Empirical data from the literature is supplemented with further data from four case studies with approaches varying from exploratory case studies and ethnographic in-depth studies to explanatory studies with an action research based approach. The process and results of the investigation can be divided into three aspects. Firstly, analysis of the subject of mechatronics shows that its identity is thematic and its legitimacy is functional, implying that the selection and communication of the subject ought to be exemplifying and interactive respectively. Secondly, and following this analysis, the concept of international collaboration is used as the implementation for the first two case studies. The results of these studies show a relationship between collaborative projects and enhanced disciplinary learning and skills, increased awareness of cultural differences, and improved motivation. Another potential implementation, experimental learning, is then tested in two action research based studies focusing on fast prototyping and individual access to laboratory equipment. Mechatronics is a special subject, not easily understood or taught. To be mechatronic is to be synergistic, and to be synergistic generally demands expertise in all underlying subjects. The conclusion of this thesis is that this requires a non-traditional education where the focus is on training rather than studying, coaching rather than teaching, experimenting rather than reading, working together rather than apart, and being mechatronic rather than studying mechatronics. / Mekatronik som ämne uppstod under 1960-talets senare del och har sedan dess etablerats som akademiskt ämne som beforskas och undervisas på ett stort antal universitet runt om i världen. Den idag mest utbredda definitionen av ämnet fokuserar på synergi och synergistisk integration av maskinteknik, elektronik och intelligent datorstyrning. Målsättningen med denna avhandling är att bidra till forskning i området mellan de två fälten ingenjörsutbildning och mekatronik. Forskningsfrågan behandlar identiteten hos ämnet mekatronik och hur denna identitet kan återspeglas i undervisningens praktik. Empiriskt material för denna avhandling har hämtats från litteraturen tillsammans med fyra fallstudier. Forskningsmetodiken i fallstudierna har varierats från utforskande fallstudier och etnografiska djuplodande studier till förklarande studier med en aktionsforskningsansats. Studien och resultaten därutav kan delas in i tre delar. Den första delen behandlar ämnet mekatronik och visar att ämnets identitet är tematisk och att legitimiteten är funktionell. Detta innebär att ämnets selektion och kommunikation bör vara exemplifierande respektive interaktiv. I den andra delen används denna definition för studier av internationellt samarbete i mekatronik, vilket utgör basen för de två första fallstudierna. Resultaten från dessa studier visar på en relation mellan det internationella samarbetet och ett ökat disciplinärt lärande, ökad medvetenhet om kulturella skillnader samt en ökad motivation. Den tredje delen relateras till ytterligare en tänkbar implementation av definitionen, en idé om experimentellt lärande. Denna prövas i två studier baserade på aktionsforskning som behandlar snabb prototypframställning och individuell tillgång till avancerad laborationsutrustning. Mekatronik är ett speciellt ämne, inte helt enkelt att förstå eller undervisa. Att vara mekatronisk innebär att vara synergistisk, och att vara synergistisk kräver vanligtvis expertkunskap i de underliggande områdena. Resultatet av denna avhandling är att detta kräver en icke-traditionell undervisning där fokus är på träning snarare än studerande, handledning och guidning snarare än undervisning, experimenterande snarare än läsning, arbete tillsammans snarare än individuellt och att vara mekatronisk snarare än att studera mekatronik. / QC 20100609