Tidigare forskning har visat att språkstörning är en ofta förekommande funktionsnedsättninghos barn. Diagnosen har en stor påverkan på elevers psykiska hälsa och socialaförmåga, vilket gör att den behöver uppmärksammas. Syftet med studien var att undersökavilken kunskap pedagoger har om diagnosen språkstörning, hur pedagoger uppleverhandledning av specialpedagoger och hur pedagoger arbetar för att stötta lärandeoch utveckling hos elever med språkstörning. Datainsamlingen skedde genom kvalitativasemistrukturerade intervjuer med elva grundskollärare och tre resurspedagoger. Entematisk analys användes för att analysera data, och studiens resultat analyserades utifråndet relationella perspektivet. I resultat framkom bristande kunskaper gällandespråkstörning bland pedagogerna. Bristen på kunskap verkade främst bero på bristfällighandledning av specialpedagoger, samt ett bristande utbildningsupplägg på lärarutbildningen.Resultatet visade på att samarbete och kunskapsutbyte pedagoger emellan haren positiv inverkan på lärande hos elever med språkstörning, samt förbättrar pedagogernaskunskaper om språkstörning. Resultatet pekade också på behovet av pedagogisktarbete, eftersom struktur, tydlighet och visualisering kan bidra till att elever med språkstörninguppnår läroplanens mål. Resultatet visade även på att en god relation mellanlärare-elev kan förbättra undervisningens kvalitet, samt utveckla elevernas lärande ochbeteende. Samarbetsrelationer kan därigenom vara sättet att möta utmaningar på närdet handlar om elevers lärande.