Sammanfattning Syfte Syftet har varit att undersöka om Gymnastik- och idrottshögskolans (GIH:s) tre månader långa hälsoprojekt på sikt hade effekt på seniordeltagarnas aktivitetsvanor. Därtill studerades seniorernas motivation till fysisk aktivitet vid uppföljningen tio månader efter projektets slut. Metod GIH:s hälsoprojekt är ett stående inslag i hälsopedagogutbildningen vid GIH. Det omfattar ledarledd fysisk aktivitet, två gånger per vecka, under åtta veckor. Dessutom ingår individuella hälsotester och hälsosamtal före projektets start, och vid projektets slut. I denna studie gjordes en kvantitativ uppföljning av seniordeltagare tio månader efter projektets slut. De frågor som berörde fysisk aktivitet hämtades från GIH:s hälsoenkät och Socialstyrelsens aktivitetsenkät. De frågor som berörde motivation för motion utgjordes av SDT-skalorna MPAM-R (Frederick och Ryan 1997) och amotivationsskalan från BREQ-2 (Markland och Tobin 2004).  Det var 200 enkäter som skickades ut till seniorerna. Totalt 152 personer besvarade enkäten, varav 97 var kvinnor och 55 var män. Medelåldern för kvinnorna var 72,5 ± 6,0 (64-91) år och medelåldern för männen var 73,0 ± 5,0 (66-89) år. All databearbetning genomfördes i Statistica. Resultat och diskussion Sammanfattningsvis var seniorernas aktivitetsnivå högre vid projektets slut, jämfört med hur aktivitetsnivån såg ut före projektet och vid uppföljningen, enligt frågor med fasta svarsalternativ. Detta betyder att de vanligen återgått till sina ursprungsvanor cirka ett år efter hälsoprojektet. Troligen var det främst den fysiska träningen som ökade under hälsoprojektet. För gruppen totalt sett fanns ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de tre olika skattningstillfällena avseende vardagsmotion. Antal timmar stillasittande följde samma mönster som den fysiska träningen, det vill säga att deltagarna var stillasittande färre timmar vid hälsoprojektets slut, jämfört med innan och vid uppföljningen. Seniorerna uppgav att deras främsta motivationsfaktorer för fysisk aktivitet var, i följande rangordning: hälsoskäl, glädjeskäl och utvecklingsskäl. Utseendeskäl och sociala skäl skattades relativt lågt. Lägst var amotivation. Resultaten från Socialstyrelsens aktivitetsenkät visade att fasta svarsalternativ skiljde sig från självskattade siffror, samt att vidare utvärderingar av enkäten behövs.   Slutsats GIH:s tidsbegränsade intervention tycks inte räcka för att åstadkomma långsiktiga effekter på motionsvanor. Seniorernas motivationskombination som framträtt tyder på att de borde vara tillräckligt motiverade till att vara fysiskt aktiva, då motivationsmönstret liknar det som enligt tidigare forskning visat sig vara fördelaktigt. Förklaringen till varför de inte fortsatt verkar inte stå att finna i bristande motivation, utan snarare i tidsbegränsningen av själva projektet, eller andra omkringliggande faktorer. Det förefaller sig därför viktigt att göra hälsoprojektet till en kontinuerlig verksamhet, alternativt att förlänga durationen till mer än tre månader, för att se om det är det som krävs för att seniorerna ska bibehålla sin förhöjda grad av motion eller fysisk träning långsiktigt. Resultaten av detta arbete är av betydelse, eftersom Socialstyrelsens aktivitetsenkät används fortlöpande inom vården för att registrera aktivitetsnivå. Nyckelord: interventionsuppföljning, fysisk aktivitet, hälsotester, hälsosamtal, Self-determination Theory, enkätundersökning, äldre.

Forskning har visat att familjer med barn med funktionsvariation löper större risk för ohälsa. I dagens samhälle läggs det flera resurser på att stödja hälsan hos barnen med funktionsvariation för att öka barnens förutsättningar till utveckling, men mindre fokus verkar läggas på vårdnadshavarnas hälsa och familjen som helhet. Syftet med denna studie var att undersöka hur föräldrar till barn med funktionsvariationer upplever interaktion med lantbruksdjur och hur detta påverkar deras hälsa. Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med vårdnadshavare till barn med olika funktionsvariationer där den kvalitativa innehållsanalysens resultat visar att vårdnadshavarna upplevde att interaktion med lantbruksdjur har en positiv påverkan. Vårdnadshavarna beskrev en upplevd påverkan på sinnesstämningen både innan samt under interaktionen med lantbruksdjuren samt upplevda positiva effekter långt efter, oavsett vilken funktionsvariation som fanns i familjen. Dessa enhetligt positiva upplevelser kopplat till interaktion med lantbruksdjur skulle därav kunna inspirera till utökad forskning samt utveckling av hälsosatsningar för denna grupp individer i samhället.