Introduktion: Sjuksköterskor anses vara den yrkeskategori som genom frekvent omvårdnad ofta skapar en personlig relation till sina patienter. Ökade krav och ett holistiskt synsätt inom vården medför att denna relation blivit viktigare. Med bristande strategier för att hantera denna nära relation kan risken för utbrändhet öka. Syfte: Att ur ett sjuksköterskeperspektiv belysa upplevelser av negativa aspekter vid omvårdnadsarbete nära döden, samt att uppmärksamma hur sjuksköterskor hanterar omvårdnadsarbetet nära döden. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där tolv vetenskapligt kvalitativa artiklar granskades och analyserades textnära genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För sjuksköterskor innebar omvårdnadsarbete nära döden både negativa emotionella upplevelser samt negativt upplevda situationer såsom brist på stöd och tidsbrist. Genom användandet av olika hanteringsstrategier; beteendemässiga samt hantering genom bekräftelse, underlättades detta omvårdnadsarbete. Diskussion: Sjuksköterskor upplevde kommunikationshinder och oklar ansvarsfördelning, vilket skulle kunna undvikas med tydligare direktiv. Viljan att göra sitt bästa kunde medföra orimliga krav samt emotionell påfrestning och sjuksköterskor såg relationen med patienten som värdefull men samtidigt svår. Stöd genom kollegor ansågs underlätta arbetet men kunde p.g.a. tidsbrist vara något som prioriterades mindre, vilket kunde leda till minskat välbefinnande. Slutsats: Omvårdnadsarbete nära döden var påfrestande för sjuksköterskor och trots egna hanteringsstrategier ansågs detta arbete kräva mer stöd och resurser från organisationen.

<p>Syftet med denna beskrivande litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals attityder till personer med psykisk sjukdom. Litteratursökning genomfördes i databaserna Medline och PsycINFO och totalt valdes 15 vetenskapliga artiklar ut. Resultatet delades in i två huvudkategorier: attityder till psykisk sjukdom samt skillnader i attityder. Resultatet visade att vårdpersonal generellt sett hade en negativ syn på personer med psykisk sjukdom och ansåg att de var farliga, oförutsägbara och mer benägna att ta till våld. Detta ledde till att personalen försökte undvika konflikter med dem och de tyckte även att det var svårt att kommunicera med dem. Attityderna varierade beroende på vilken sjukdom personen led av. Exempelvis ansågs en person med schizofreni vara långt mer farlig än en person med depression och den senare ansågs ha större chans till tillfrisknande. Sjuksköterskor och läkare var positiva till psykiatriska vårdinrättningar i bostadsområden men de ville inte ha sådana där de själva bor. Sjuksköterskor tycktes ha en mer positiv attityd än läkare till personer med psykisk sjukdom och de som jobbade inom psykiatrin hade en mer positiv attityd än de inom somatisk vård. Några större, entydiga skillnader mellan män och kvinnor har inte funnits, men yngre personal tycktes vara mer negativa än äldre.</p> / <p>The aim of this descriptive literature review was to describe the attitudes of health personnel towards people with mental illness. The literature was gathered through the databases Medline and PsycINFO and a total of 15 scientific articles were chosen. The result was divided into two main categories: attitudes to mental illness and differences in attitudes. The result showed that health personnel in general had a negative view of people with mental illness and they regarded them as dangerous, unpredictable and violent. The personnel tried to avoid unnecessary conflicts with them and thought of them to be hard to communicate with. The attitudes varied depending on what psychiatric illness the person suffered from. A person with schizophrenia was believed to be more dangerous than a person with depression and the latter was believed to have a higher chance to recover. Nurses and doctors were positive to mental health services in residential neighbourhoods but didn't want to live next door to a person with a mental illness. Nurses seemed to have a more positive attitude than doctors to people with mental illness and personnel working in psychiatric care had a more positive view than personnel working in somatic care. Any unequivocal differences between men and women have not been found, but young health personnel seemed to be more negative than elder.</p>

Syftet med denna beskrivande litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals attityder till personer med psykisk sjukdom. Litteratursökning genomfördes i databaserna Medline och PsycINFO och totalt valdes 15 vetenskapliga artiklar ut. Resultatet delades in i två huvudkategorier: attityder till psykisk sjukdom samt skillnader i attityder. Resultatet visade att vårdpersonal generellt sett hade en negativ syn på personer med psykisk sjukdom och ansåg att de var farliga, oförutsägbara och mer benägna att ta till våld. Detta ledde till att personalen försökte undvika konflikter med dem och de tyckte även att det var svårt att kommunicera med dem. Attityderna varierade beroende på vilken sjukdom personen led av. Exempelvis ansågs en person med schizofreni vara långt mer farlig än en person med depression och den senare ansågs ha större chans till tillfrisknande. Sjuksköterskor och läkare var positiva till psykiatriska vårdinrättningar i bostadsområden men de ville inte ha sådana där de själva bor. Sjuksköterskor tycktes ha en mer positiv attityd än läkare till personer med psykisk sjukdom och de som jobbade inom psykiatrin hade en mer positiv attityd än de inom somatisk vård. Några större, entydiga skillnader mellan män och kvinnor har inte funnits, men yngre personal tycktes vara mer negativa än äldre. / The aim of this descriptive literature review was to describe the attitudes of health personnel towards people with mental illness. The literature was gathered through the databases Medline and PsycINFO and a total of 15 scientific articles were chosen. The result was divided into two main categories: attitudes to mental illness and differences in attitudes. The result showed that health personnel in general had a negative view of people with mental illness and they regarded them as dangerous, unpredictable and violent. The personnel tried to avoid unnecessary conflicts with them and thought of them to be hard to communicate with. The attitudes varied depending on what psychiatric illness the person suffered from. A person with schizophrenia was believed to be more dangerous than a person with depression and the latter was believed to have a higher chance to recover. Nurses and doctors were positive to mental health services in residential neighbourhoods but didn't want to live next door to a person with a mental illness. Nurses seemed to have a more positive attitude than doctors to people with mental illness and personnel working in psychiatric care had a more positive view than personnel working in somatic care. Any unequivocal differences between men and women have not been found, but young health personnel seemed to be more negative than elder.

Syfte: Att undersöka vårdpersonalens känslor i mötet med våldsutsatta kvinnor inom akutsjukvården. Metod: Kvalitativ studie med halvstrukturerad intervjumetod. Tretton sjuksköterskor och undersköterskor inom akutsjukvården blev intervjuade om mötet med våldsutsatta kvinnor genom tio halvstrukturerade frågor. Resultat: Vårdpersonalen saknade kunskap om våld i nära relationer och kände sig inte beredda att möta en kvinna utsatt för våld trots framtagna riktlinjer och handlingsplaner. Mötet med våldsutsatta kvinnor väckte många starka känslor som ilska och frustration, men också medkänsla och empati. Frågan om våldsutsatthet upplevdes som komplicerad att ställa av vårdpersonalen. Faktorer som tidsbrist och bristen på avskildhet försvårade arbetet. Vårdpersonalen ansåg att det var akutsjukvårdens ansvar att ställa frågan, men det var oklart vem som bar det yttersta ansvaret. Slutsats: För att kvinnor utsatta för våld ska få ett gott omhändertagande behöver vårdpersonalen inom akutsjukvården mer utbildning och tid. Det är av betydelse att arbetsledningen eftersträvar ett öppet klimat för diskussion kring dessa frågor och markerar att våld i nära relationer är en lika viktig fråga som andra medicinska tillstånd inom akutsjukvården. / Objective: To investigate health care professionals’ emotions in the meeting with women who experience intimate partner violence within emergency care. Methods: Qualitative study with semi-structured interview methodology. Thirteen nurses and nursing assistants within the emergency care shared their thoughts in interviews about the meeting with abused women through 10 semi-structured questions. Results: Health care professionals lacked knowledge about intimate partner violence and did not feel prepared to meet an abused woman despite developed guidelines and instructions. The meeting induced many strong emotions such as anger and frustration, but also compassion and empathy. The issue was perceived as complicated by the health care professionals. Factors such as lack of time and privacy hampered their work. They felt that it was the emergency care’s responsibility to address the issue, but with different views about whose obligation it was to raise the question. Conclusion: To provide good care for abused women, the health care professionals in the emergency care need more training and time. It is important that management encourages discussion and clarifies that intimate partner violence is just as essential as any other medical issues in the emergency care.