Bakgrund: Många patienter kan uppleva låg self-efficacy (SE) och hög rädsla för fall efter en höftprotesoperation. För att öka patienters självständighet till trappgång behövs mer kunskap om dessa faktorer. Syfte: Att undersöka SE och rädsla för fall vid trappgång på sjukhuset och i hemmet hos äldre höftprotesopererade patienter samt undersöka om trappornas upplevda likhet påverkar variablerna. Metod: En korrelation och en komparation mellan SE och rädsla för fall, samt en komparation av variablerna utifrån upplevd likhet av trappor, har undersökts. Resultat: Ingen skillnad av SE eller rädsla för fall förelåg. Ingen skillnad av skattningarna förelåg utifrån hur deltagarna skattade trappornas upplevda likhet. Ett negativt samband mellan SE och rädsla för fall på sjukhus, p=0,002, och i hemmet, p=0,000, förelåg. Slutsats: Att ingen signifikant skillnad för SE eller rädsla för fall förelåg har tillfört kunskap som tidigare forskning inte visat på. Att det förelåg ett samband som visade på att de som skattat högt i den ena variabeln har skattat lågt i den andra variabeln bekräftar tidigare forskning inom andra områden. Att den upplevda likheten av trappor inte påverkade SE eller rädslan för fall har tillfört information inom ett outforskat område. Generalisering görs till äldre höftprotesopererade patienter från sjukhus i Mellansverige.

Bakgrund Att genomgå en höftoperation med höftplastik kan vara en omvälvande situation både för patienten och närstående. Patienten kan lätt hamna i en beroendeställning till sjukvårdspersonal och sina närstående under den efterkommande läknings- och rehabiliteringsprocessen. Sjuksköterskan bör erbjuda patientinformation som utgår från patientens perspektiv och behov för att minska postoperativa komplikationer som kan uppstå efter en höftplastikoperation. Informationen ska vara anpassad efter varje patients individuella behov, förutsättningar och förmåga. Syfte Syftet var att belysa sjuksköterskans information till patienter som ska genomgå höftplastikoperation. Frågeställningar – Hur informerar sjuksköterskan patienterna? – Vilken effekt har informationen? Metod En allmän litteraturöversikt valdes som metod för studien. Databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultatet från databassökningarna granskades och analyserades, vilket resulterade i sex kvalitativa och 14 kvantitativa artiklar som sammanställdes och inkluderades i resultatet. I de sammanställda artiklarna identifierades fyra kategorier. Resultat Resultatet visar på vikten av individuellt anpassad information. Sjuksköterskans information ges individuellt eller genom patientutbildning. Informationen är av betydelse för patientens egenvård och har positiva effekter på till exempel mobilisering efter operation. Slutsats Patientinformation och patientutbildning samt hur sjuksköterskans roll inverkar på patientens upplevelser av höftplastikoperation och en god vårdrelation har en stor inverkan för patientens upplevelse av sjukhusvistelsen och välbefinnandet.Patienten kan känna sig utelämnad eftersom utskrivning till hemmet sker bara några dagar efter operationen. Därför är det av stor betydelse att sjuksköterskan informerar och stöttar patienten under läkningsprocessen.

Bakgrund: Perioperativ hypotermi är en vanlig komplikation under generell och regional anestesi. Med hypotermi menas uppmätt kärntemperatur under 36 °C. Patienter som opereras för knä- och höftplastik är en utsatt grupp. De har ofta flera riskfaktorer som ökar risken att drabbas av perioperativ hypotermi. Eventuella komplikationer kan leda till ökat lidande för patienten samt ökade kostnader för samhället relaterat till längre sjukhusvistelser och sjukskrivning. Området är väl beforskat. Forskning visar att förebyggande omvårdnadsåtgärder bör göras med både passiva och aktiva metoder men trots detta kvarstår problemet. Syfte: Syftet var att observera vilka omvårdnadsåtgärder som vidtas för att förebygga hypotermi hos patienter under knä- och höftplastiksoperationer. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ design och observationer som datainsamlingsmetod. Studien analyserades deskriptivt. Resultat: Studien genomfördes vid två olika sjukhus. Totalt observerades 22 knä- och 18 höftplastiksoperationer. Resultatet visade att båda sjukhusen vidtog omvårdnadsåtgärder men på ett varierande arbetssätt. Vid alla operationer användes passiva omvårdnadsåtgärder. Slutsats: Studien visar att omvårdnadsåtgärder vidtas men det finns fortfarande förbättringsområden vid båda sjukhusen. Riktlinjer och PM förekommer men författarna eftersöker nationella riktlinjer för att säkerställa att alla sjukhus arbetar utifrån samma grund för att förebygga perioperativ hypotermi.

Bakgrund:De flesta patienter drabbas av akut smärta vid en höftfraktur. Långvarig smärta upplevs av många patienter med coxartros innan elektiv höftplastik. Upplevelsen av smärta hos dessa patienter är både sjukdoms- och vårdlidande. Författarna av denna systematiska litteraturstudie vill beskriva och förtydliga patienternas upplevelse av smärta och smärtlindring vid höftfraktur och höftplastik. Syfte: Att beskriva patienters upplevesle av smärta och smärtlindring vid höftfraktur eller höftplastik. Metod: Systematisk litteraturstudie. Under datainsamlingen framkom sammanlagt 12 vetenskapliga artiklar som ingick i litteraturstudien. Sökningarna gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Tre teman framkom: Smärtupplevelsen, mobilisering och kommunikation. Resultat: Smärtan hos patienterna som opererats för höftfraktur/höftplastik är fortfarande en smärtsam upplevelse. Smärtlindringen upplevs av många patienter inte vara tillräcklig. Många avstår smärtlindring av rädsla för biverkningar som kan orsaka konfusion och illamående. Om patienterna inte blir smärtlindrande ordentligt uteblir maximal mobilisering. Slutsats: Att kunna se patientens smärta och att ge en adekvat smärtlindring både för fysisk och psykisk smärta är av stor vikt för att kunna lindra denna. Ny kunskap behövs vad gäller smärtlindring/läkemedels verkan samt ökad kunskap kring bemötande av äldre.

<p>Vid operation av primär total höftplastik finns det olika metoder för postoperativ smärtlindring. En tidigare genomförd studie på ett mellansvenskt sjukhus (nedan kallad ”höftprojektet”) visade att ”Local infiltration analgesia” (LIA) initialt minskade postoperativ smärta, underlättade mobilisering samt förkortade vårdtiden, jämfört med spinalt morfin. I denna studie genomfördes en långtidsuppföljning av höftprojektet med mätningar efter 6 respektive 12 veckor. Studiegruppen hade fått LIA vid operationsslutet och kontrollgruppen spinalt morfin. Båda grupperna hade en spinal bedövning under operationen. Denna långtidsuppföljning genomfördes med hjälp av journalgranskning och hade en deskriptiv och jämförande design med en kvantitativ ansats. Studiegruppen bestod av 40 patienter och kontrollgruppen 11 patienter. Studerade variabler var smärta mätt genom Visuell Analog Skala (VAS), behov av analgetika och mobilisering. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de båda grupperna när det gäller mobilisering under ett längre perspektiv. Det fanns dock en signifikant skillnad när det gäller smärta efter 3 månader, då studiegruppen uppgav en lägre grad av smärta än kontrollgruppen.</p> / <p>There are several methods for postoperative pain treatment after primary total hip replacement. It was shown in a earlier study at a Swedish hospital (below named as "the hip project") that "Local infiltration analgesia" (LIA) decreased pain, facilitated early postoperative mobility and earlier discharge from the hospital, compared with spinally administered morphine. Present study is a long term follow up of the hip project with two measures at 6 and 12 weeks. The study group was given LIA towards the end of the operation while the control group were given spinal morphine at the induction. Both groups had spinal analgesia during the surgery. The long term follow up was conducted by a comparative design and the data was collected from the patient’s charts and files. The variables were pain measured by Visual Analogous Scale (VAS), need of pain relieves and general mobility. The study group contained of 40 patients and the control group of 11. The result relived no significant differences between the two groups regarding long term mobility. There was, however, a significant difference in pain after 12 weeks; the study group had less pain that the control group.</p><p> </p><p> </p>

Vid operation av primär total höftplastik finns det olika metoder för postoperativ smärtlindring. En tidigare genomförd studie på ett mellansvenskt sjukhus (nedan kallad ”höftprojektet”) visade att ”Local infiltration analgesia” (LIA) initialt minskade postoperativ smärta, underlättade mobilisering samt förkortade vårdtiden, jämfört med spinalt morfin. I denna studie genomfördes en långtidsuppföljning av höftprojektet med mätningar efter 6 respektive 12 veckor. Studiegruppen hade fått LIA vid operationsslutet och kontrollgruppen spinalt morfin. Båda grupperna hade en spinal bedövning under operationen. Denna långtidsuppföljning genomfördes med hjälp av journalgranskning och hade en deskriptiv och jämförande design med en kvantitativ ansats. Studiegruppen bestod av 40 patienter och kontrollgruppen 11 patienter. Studerade variabler var smärta mätt genom Visuell Analog Skala (VAS), behov av analgetika och mobilisering. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan de båda grupperna när det gäller mobilisering under ett längre perspektiv. Det fanns dock en signifikant skillnad när det gäller smärta efter 3 månader, då studiegruppen uppgav en lägre grad av smärta än kontrollgruppen. / There are several methods for postoperative pain treatment after primary total hip replacement. It was shown in a earlier study at a Swedish hospital (below named as "the hip project") that "Local infiltration analgesia" (LIA) decreased pain, facilitated early postoperative mobility and earlier discharge from the hospital, compared with spinally administered morphine. Present study is a long term follow up of the hip project with two measures at 6 and 12 weeks. The study group was given LIA towards the end of the operation while the control group were given spinal morphine at the induction. Both groups had spinal analgesia during the surgery. The long term follow up was conducted by a comparative design and the data was collected from the patient’s charts and files. The variables were pain measured by Visual Analogous Scale (VAS), need of pain relieves and general mobility. The study group contained of 40 patients and the control group of 11. The result relived no significant differences between the two groups regarding long term mobility. There was, however, a significant difference in pain after 12 weeks; the study group had less pain that the control group.

Knä- och höftplastik är bland de vanligaste kirurgiska ingreppen och har en stor positiv inverkan för den enskilda individens livskvalitet. Det har utarbetats flera vårdmodeller för patientkategorin som genomgår en knä- eller höftplastik, dels för att minska vårdkostnader men även för att förbättra vården. Det behövs emellertid mera kunskap om patientens upplevelse eftersom vården är i ständig utveckling. Studiens syfte var att beskriva patientens upplevelse av hemgång från en specialiserad elektiv enhet, den första postoperativa dagen efter knä- eller höftplastik, och första tiden efteråt. Telefonintervjuer utfördes med 12 patienter, och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys, med en induktiv ansats. Resultatet utmynnade i fem huvudkategorier med respektive underkategorier. Huvudkategorierna som framkom var; Den betydelsefulla hemmiljön, Information från sjukhuset, Oundvikligt hjälpbehov, Återhämtningens utmaningar och Hälsofrämjande kontakt. Informanterna delade en positiv upplevelse av hemgång den första postoperativa dagen och kunde hantera eventuella svårigheter på ett adekvat sätt, på egen hand eller med stöd av medskickad dokumentation, anhöriga eller kontakt med sjukhuset. Hemgång dagen efter knä- eller höftplastik upplevs som tryggt. / Knee and hip arthroplasty are among the most common surgeries available today and have a great impact on the quality of life of the individual. Several care models have been developed for patients having had knee or hip arthroplasty, not only to address the cost of healthcare, but also to improve the quality of the care itself. However, more knowledge about a patients experience following surgery is required as the care is continually progressing. The purpose of this study was to document the experience of a patient following a knee or hip arthroplasty. We aim to document their experiences returning home from a specialized elective unit, their first day post operation, as well as the initial period of recovery. Phone call interviews were carried out with 12 patients, and analyzed according to qualitative content analysis with inductive approach. The results were divided into five main categories, each with their own sub-categories. The main categories were; the importance of the home environment, information from the hospital, the necessity of help, challenges of recovery and health promotion contact. The participants reported a positive experience returning home after the first postoperative day and were able to handle potential issues in an adequate manner; on their own, with support from informative documentation, with help from relatives or through contact with the hospital. The experience of returning home the first day post operation, after a knee or hip arthroplasty is considered comfortable.