Bakgrund: I Sverige definieras begreppet upprepade missfall som att en kvinna har fått tre eller flera missfall i följd och det uppskattas drabba ca en procent av världens alla par i fertil ålder. Då detta är en liten grupp kvinnor kan det vara svårt för den drabbade kvinnan att veta var hon kan vända sig med sina funderingar och vad hon har rätt till för vidare hjälp. Vid flera upprepade missfall växer behovet av att få svar på vad som sker och varför samtidigt som behovet av stöd och förståelse från sina närstående blir större. Tillgången till utredning och behandling ser olika ut men med hjälp från barnmorskans och vårdens sida kan lämplig planering utifrån kvinnan situation utvecklas. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka kvinnans upplevelse av upprepade missfall och belysa hennes behov under och tiden efter missfallet. Metod: Metoden för denna uppsats var en kvalitativ metasyntes med metaetnografisk analysmetod. Totalt kvalitetsgranskades 29 artiklar varav 16 gick igenom kvalitetsgranskningen och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Sju kategorier med nyckelbegrepp bildades. Kategorierna som identifierades var missfallsprocessen, utrymme för sorg, undvikande beteende, partnerrollen, socialt stöd, förväntningar på vården och att bli gravid igen. Slutsats: Då alla kvinnor är olika varierar upplevelsen och behoven vid en missfallsprocess. Genom att ha kunskap om vad kvinnan går igenom både fysiskt- och psykiskt vid upprepade missfall bidrar det till en ökad förståelse för vad kvinnan behöver, både från sin omgivning men även från vårdens sida. Klinisk tillämpbarhet: Studien skulle kunna bidra till att utforska möjligheten att ändra på kriterierna för utredning vid upprepade missfall. Studien skulle även kunna leda till en förbättring av kunskapsläget både för individen, samhället och vården gällande hur bemötandet av denna grupp av kvinnor ser ut. Barnmorskor kan som yrkesgrupp stödja och hjälpa denna grupp kvinnor genom uppföljning i samband med att de kommer i kontakt med barnmorskemottagningen för att meddela att graviditeten har slutat i ännu ett missfall. Vidare kan etableringen av stödgrupper inom vården vara ett bra stöd för kvinnor som är med om upprepade missfall och dessa grupper skulle potentiellt ledas och samordnas av en barnmorska som innehar kompetens inom området upprepade missfall. / Background: In Sweden, the concept of recurrent miscarriage is defined as a woman having three or more miscarriages in succession and it is estimated to affect about one percent of all couples of childbearing age worldwide. Since this is a small group of women, it can be difficult for the effected woman to know where she can turn with her thoughts and what she is entitled to regarding further help. After enduring multiple recurrent miscarriages, the need to get some answers and at the same time the need to receive support and understanding from their close surroundings increases. The access to further investigation and treatment is different depending on where you are but with some help from a midwife and other healthcare providers, an appropriate plan based on the woman's situation can be developed. Purpose: The aim of this essay was to investigate the experiences of women who have endured recurrent miscarriages and their further needs that occurred during and the time after the miscarriage. Methods: The method used in this essay was a qualitative metasynthesis with metaethnographic analysis method. In total, 29 articles were collected of which 16 of them went through the quality review and were compiled to a result. Results: seven categories containing of key concepts were formed. The categories identified were the process of miscarrying, room for griefing, avoiding behavior, the partners role, social support, expectations of the healthcare and becoming pregnant again. Conclusion: Due to the fact that all women are different, the experiences and needs during a miscarrying process varies. By having the knowledge of what the woman goes through both physically and mentally during recurrent miscarriages, it contributes to a greater understanding of what the woman needs, both from her surroundings but also from the healthcare. Clinical applicability: This essay could help to explore the possibilities of modifying the criteria for an investigation of recurrent miscarriages. The essay could also lead to improvement of the knowledge situation for the individual, the society and the care providers regarding how this group of women wants to be treated. Midwives as a profession could help to support this group of women by initiating contact with the women when or after she has contacted the midwife clinic to announce another pregnancy loss. Furthermore, the establishment of support groups for women with recurrent miscarriages could be helpful and supportive for these women. The support groups could potentially be coordinated by a midwife with specific knowledge about recurrent miscarriage.