”Happy, happy, liksom” handlar om tvåsamhetsnormen och hur den (re)produceras i den samtida svenska kulturen. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i feministisk teori, bland annat normkritik, socialkonstruktivism och teorier om heteronormativitet, och applicerar dem på en debatt om skilsmässa som pågick i svensk dags- och fackpress under hösten 2011. Debatten utlöstes av boken Happy Happy: En bok om skilsmässa, red. Maria Sveland och Katarina Wennstam. Empirin består av ett antal artiklar som publicerades i svenska tidningar under debattens gång. Av dessa artiklar har jag gjort en kritisk diskursanalys i syfte att ta reda på hur vår kultur (re)producerar tvåsamheten, samt för att belysa och kritisera tvåsamhetsnormen. Detta gjordes utifrån frågeställningar om hur tvåsamhetens konstrueras i reaktioner på avvikelser mot normen, hur betydelsen av fenomenet skilsmässa yttrar sig i upprätthållandet av tvåsamhetsnormen samt vilka teman och begrepp som återkommer hos skribenterna i deras tal om tvåsamhet. Jag fann i min undersökning att fenomenet tvåsamhet (och tvåsamhetsnormen) sällan uttalas explicit men ändå genomsyrar stora delar av debatten om skilsmässa, äktenskap och familj. Tvåsamheten premieras av samhället, både i lag och socialt, och är starkt sammankopplat med heteronormativiteten. Avvikelser mot normen får både praktiska (ekonomiska) och sociala konsekvenser.