Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka förutsättningar skolkuratorer i Stockholmupplever sig ha för att arbeta förebyggande och hälsofrämjande med psykisk ohälsa bland unga. Studien har en kvalitativ ansats då nio intervjuer med skolkuratorer verksamma på gymnasieskolor i Stockholmsområdet har genomförts. Delar av Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater och deras handlingsutrymme samt en organisationsteori från Abrahamsson (2000) användes för att analysera empirin. Resultatet visade att de intervjuade skolkuratorerna upplevde sig ha varierande förutsättningar att arbeta förebyggande och hälsofrämjande med psykisk ohälsa bland eleverna. Vidare framkom att det är otydligt definierat, både i skollagen (2010:800) och på de enskilda arbetsplatserna, vad det innebär i praktiken att arbetaförebyggande och hälsofrämjande. Genomgående uttryckte skolkuratorerna en önskan om att arbeta mer på gruppnivå vilket också var deras definition av förebyggande och hälsofrämjande arbete. Resultatet visade att skolkuratorernas ambitioner inte stämde överens med hur de beskrevatt de arbetade. Avslutningsvis diskuteras skolkuratorernas upplevda svårigheter med att vara den enda personen som bedriver psykosocialt arbete i en organisation som skolan, där fokus främst är måluppfyllelse. / The aim of this study was to investigate how school counsellors in Stockholm experienced their work conditions and their own abilities to work with mental health prevention and health promotion among young students. The study was conducted trough nine qualitative interviews with school counsellors at nine upper secondary schools, in the Stockholm area. To analyze the empirical data, we have used parts of Lipskys (2010) theory about “street level-bureacrats” and their discretion, and Abrahamssons (2000) theory about organization. The results showed different conditions and abilities among the interviewees for working with prevention and health promotion projects among young students. Our results also showed that the Swedish Education Act and school counsellors job descriptions was vaguely defined regarding the prevention and health promotion projects. Througout the interviews, the school counsellors expressed a desire to work more with group projects, which was also their definition of prevention and health promotion. The results also showed an inconsistency between the school counsellors ambitions and the way they currently carry out their work. In the conclusion we discuss how the school counsellors feel about being the only employee that works with social work, in organisations that primarily focus on achievements.

Tanken om humor som ett professionellt verktyg slog oss då vi insåg att den anses som en utav socialarbetarens viktigaste egenskap, enligt den etiska koden för socialt arbete. Vi båda har alltid använt humor spontant i arbetet med människor. Vidare började vi analysera över hur utbredd humor är som ett professionellt verktyg att använda sig av inom hälso- och sjukvård. Om humor används som en del av läkningsprocessen där, tänkte vi att den borde fungera som ett professionellt verktyg även i läkningsprocessen inom det sociala arbetet. Syftet med uppsatsen blev att vi ville fördjupa kunskapen om humorns vikt i det sociala arbetet, samt fördjupa kunskapen om användningen av humor hos socialarbetaren i arbetet med klienten. Metoden som skulle användas för att lyckas med detta var för oss given, semistrukturerade intervjuer. Detta skulle ge oss en djupare kunskap om användandet av humor i det sociala arbetet med klienten där respondenten kunde få tala i hög grad fritt. Huvudresultaten som respondenterna gett oss gällande användandet av humor med klienten lyder: Att skräddarsy med fingertoppskänsla, att kreativt problemlösa, att balansutjämna samt att främja en god hälsa och en positiv anda inom det sociala arbetet. Vi har bland annat funderat över om humor skapar goda relationer mellan socialarbetare och klienter eller om en god relation behövs innan humorn kan användas som ett lyckat verktyg? Vi tror att det kan fungera åt båda hållen. Slutsatser vi drar är att humor är ett mycket viktigt verktyg i det sociala arbetet samt att humorn idag används av socialarbetare men inte i uttalad form. För att tydliggöra ”inte i uttalad form”, menar vi att socialarbetarna i denna studie önskar att ledning tog upp humor i arbetsbeskrivningen.