Tanken om humor som ett professionellt verktyg slog oss då vi insåg att den anses som en utav socialarbetarens viktigaste egenskap, enligt den etiska koden för socialt arbete. Vi båda har alltid använt humor spontant i arbetet med människor. Vidare började vi analysera över hur utbredd humor är som ett professionellt verktyg att använda sig av inom hälso- och sjukvård. Om humor används som en del av läkningsprocessen där, tänkte vi att den borde fungera som ett professionellt verktyg även i läkningsprocessen inom det sociala arbetet. Syftet med uppsatsen blev att vi ville fördjupa kunskapen om humorns vikt i det sociala arbetet, samt fördjupa kunskapen om användningen av humor hos socialarbetaren i arbetet med klienten. Metoden som skulle användas för att lyckas med detta var för oss given, semistrukturerade intervjuer. Detta skulle ge oss en djupare kunskap om användandet av humor i det sociala arbetet med klienten där respondenten kunde få tala i hög grad fritt. Huvudresultaten som respondenterna gett oss gällande användandet av humor med klienten lyder: Att skräddarsy med fingertoppskänsla, att kreativt problemlösa, att balansutjämna samt att främja en god hälsa och en positiv anda inom det sociala arbetet. Vi har bland annat funderat över om humor skapar goda relationer mellan socialarbetare och klienter eller om en god relation behövs innan humorn kan användas som ett lyckat verktyg? Vi tror att det kan fungera åt båda hållen. Slutsatser vi drar är att humor är ett mycket viktigt verktyg i det sociala arbetet samt att humorn idag används av socialarbetare men inte i uttalad form. För att tydliggöra ”inte i uttalad form”, menar vi att socialarbetarna i denna studie önskar att ledning tog upp humor i arbetsbeskrivningen.

Syftet med denna studie var att undersöka elevhälsoteams erfarenhet och uppfattning gällande samverkan i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Det är en kvalitativ studie av två skolors elevhälsoteam, där vi genomförde semistrukturerade intervjuer och ville belysa hur professioner inom elevhälsan tolkar sitt uppdrag. Tidigare forskning visar att en lyckad skolgång leder till en god psykisk och social hälsa. Elevhälsans uppdrag har förändrats och till följd av lagförändringar har perspektivet flyttat från det patogena (det sjukliga) till att se det salutogena (det friska). Vi tillämpade KASAM, Antonovskys teori, känsla av sammanhang, ramfaktorteorin och det systematiska kvalitetsarbetet vilka lämpar sig i analysering av empiriskt material och kommer till sin rätt i skolutvecklingsfrågor. Resultatet visar att elevhälsoteamen har en medvetenhet gällande sitt uppdrag, vilket är att förebygga och hälsofrämja. Båda skolorna har påbörjat framgångsrika utvecklingsområden som gynnar den enskilda individen där deras ambition är att alla elever ska lyckas i sin utveckling. Däremot är samverkan inte alltid genomförbart på grund av bristande planering och strukturering. Det kräver ett systematiskt kvalitetsarbete som leds av rektor där alla skolformer är betydelsefulla och avgörande faktorer för att ett förebyggande och hälsofrämjande arbete sker. Sammanfattningsvis ser vi, i det kommande uppdraget som blivande specialpedagoger, att för att lyckas måste vi samverka med elever, lärare, föräldrar och andra yttre aktörer som exempelvis socialförvaltning och BUP. En fungerande samverkan och tidiga insatser är inte endast en framgångsfaktor i sig utan sett i ett långsiktigt perspektiv också samhällsekonomiskt.